change my mind, del 48

Janinas Perspektiv;

"Du har ju rätt i det du säger, men jag har redan pratat med mamma och jag åker hem om tre dagar, tills dess stannar jag här.", suckade hon och tittade menat på mig. Jag nickade på huvudet och satte mig på stolen bredvid henne. 

"Jag vill vara så arg på dig just nu, men jag kan inte. Du kan inte styra över dina känslor och din vilja.", suckade jag och kramade om henne. 

---

 

Tre dagar har nu gått och den tiden har bara flugit förbi. Jag har tillbringat varenda liten minut tillsammans med Liam. Niall och Harry var kvar här men Louis och Zayn hade tagit flyget hem till Eleanor och Perrie igen. Liams föräldrar och syskon hade även kommit hem, så dem hade jag också lärt känna. Harry hade dock vart lite nere och frånvarande under dessa två dagar, vilket jag mycket väl förstod. Men det kändes ändå så bra att se hur mycket han kunde uppskatta oss, eftersom vi verkligen brydde oss om honom. 

Jag satt i soffan och småpratade lite med Liams ena syster Ruth och Harry medans Liam och Niall spelade FIFA, plötsligt kände jag hur det darrade till i min ficka och fort tog jag upp den, utan att ens orkat titta på vem det var så svarade jag och lutade mig lite tillbaka i soffan. 

"Janina?" 

"Hey darling, It's dad. Me and Ellinor sitting in the car now, on our way to the airport, she wants to see you before she leave us, should we pick you up now?" , jag tittade först på Harry som redan kollade på mig, och sedan gick blicken över till Liam och Niall som var mycket koncentrerade på spelet. 

"No, It's fine. I'll take a Taxi. When does hers plan?", frågade jag och tittade ner mot klockan. 

"About one and a half hour, Okay, see you later then. Bye.", jag suckade och reste mig upp och först då reagerade Liam. 

"What's going on? where shall you?", sa han oroligt och gav mig sina valpögon. Jag skrattade till och skakade bara på huvudet. 
"Ellinor and Dad is on their way to the airport now so I should meet them there, but I coming back soon.", sa jag lugnt och gav han en lång kram, sedan möttes våra läppar i en mjuk och perfekt kyss och allt kändes bara för underbart nu. 

Jag gick ut mot hallen och när jag långsamt knöt mina skor så märkte jag hur två ben ställde sig framför mig. Jag tittade hastigt upp och fick se Harry stå där med sina svarta solglasögon och sin svarta jacka. 

"I can drive you.", log han osäkert och lekte lite med sina bilnyckar i handen. "I needed to say goodbye to Ellinor a last time. I didn't it for real before." 

"It sounds good, let's go then.", log jag, med mina händer på låren så puttade jag mig själv upp så jag stod på mina ben igen. Vi sa hej då till dem andra och hoppade in i bilen som körde iväg mot flygplatsen. 

 

"What? Should I stay here?", frågade Harry efter att jag allvarligt sagt att han skulle stanna i bilen medans jag mötte upp pappa och Ellinor. 

"Yes, I think it's the best for us all. If you going out there it will be trouble with all your fans, but don't worry, I say that you waiting on her in the car." , innan han ens hunnit svara så smällde jag igen dörren och gick letande ut mot den stora flygplatsen och försökte se om jag kunde hitta dem, och tillslut så fann jag dem äntligen. Jag gav både pappa och Ellinor en kram, vilket såg ut att uppskattas mycket från bådas håll. Dock såg Ellinor riktigt sliten ut, som om hon hade druckit igår, men ändå visste jag ju att så var det inte. Att behöva ligga på sjukhus var förmodligen ingenting man ville. 

 

Ellinors Perspektiv; 

Med mina två stora resväskor stod jag, Jack och Janina bredvid varandra och bara om någon timme så skulle jag hem igen, hem till Lucas, hem till mamma och pappa, hem till mitt gamla liv. Ändå om det skulle bli svårt att lämna killarna här, Speciellt Harry. Tänk att jag har fått lärt känna killarna som från en början inte ens visste att jag existerade. Tänk att just jag fått lära känna dem och till och med fått lära känna Harry Styles på riktigt. 

Jag avbröts i mina minnestankar av att Janina pickade lite löst på armen, jag tittade åt hennes håll och log, endast för att hon gjorde det. 

"Gå till den svarta bilen längst fram på parkeringen vid ingång 3, där finner du något jag vet att du behöver.", sa hon och jag gav henne en förvirrad blick men jag gjorde tillslut som hon sa. 

När jag kom fram till bilen så stod en välbekant varelse på ena sidan av den och jag blev riktigt glad över att se honom. Helst av allt ville jag bara springa in i hans armar och tala om hur mycket jag saknat hans kramar, men jag hejdade mig. Vilket gjorde ont i mig att inte kunna göra, och allt var mitt fel. 

Jag gick han närmare och närmare och min blick gick rakt in i hans. 

"Hi Harry.", sa jag lågt och fortsatte att stirra in i hans ögon. Jag såg hur han svalde hårt innan han tillslut sa något. 

"I'm sorry I just went before, you know, On the hospital. I became just so sad and.. I don't know.." 

"It's okay Harry, I understand you. But, Why is you here?", frågade jag undrade och synade honom från topp till tå. 

"I wanted just to get see you a last time before you leave. I'll see that you're fine when you flight home.", han log sitt perfekta leende där hans smilegropar syntes allt för väl, men ändå så kunde jag känna hur sorgen bakom hans ögon och hans leende bara ökade.

Tillslut rann det tårar ner från hans kind som han snabbt och illsket drog bort med handen. Jag gick sakta fram till honom och la mina armar runt om honom, och efter en stund så kände jag hur även han besvarade kramen. Jag kände hur jag bara ville vara i hans armar hela tiden, aldrig ville jag lämna denna mjuka, varma famn. Men ändå så visste jag att jag var tvungen, och jag hade själv valt det. Motvilligt släppte jag försiktigt hans midja och tittade istället in i hans ögon. 

"I maybe meet hundred people on a day, but I'll always remember you. And never forget that.", sa han lågt innan han sedan hoppade in i bilen igen. Jag vände på mig och gav inte ifrån mig ett ljud, sedan gick jag med stela och trötta steg mot Jack och Janina som satt på en utav bänkarna och käkade glass.

Tyst satte jag mig bredvid Jack och stirrade ut mot de stressade folket som sprang runt som dårar och skulle till sin gate. 

"You know my friend, I see that you thinking about something, and take that word with you. Real feelings don't just go away."', Jack viskade tyst i mitt öra och jag kände hur jag hoppade till när han sa de ord han just sa. Det var precis det jag behövde höra just nu. 

---

Här är den! Vad tror ni? Kommer hon åka? och vem är det hon kommer att se på flygplatsen? nästa kommer imorgon! Kommenteera!

Harry kommer komma från bilen och stoppa henne, han måste!!
Sv; nej tyvärr är det ju så!:((

Okej.. jag börjar bli lite iriterad. Jag har sakt att hon inte får åka men hon gör det ändå! Fast jaja, hoppas allt slutar bra!

VARFÖR ÄR INTE MIN PAPPA/KOMPIS PAPPA SÅ? :') SÅ BRAA KAPITEL!!! :D

Nu lyssnar hon på mej: SPRING TILL AKA TILL HARRY FAN LUCAS FÖRTJÄNAR INTE DEJ OKEJ!????

Sv: Nej, vi får hoppas att hon inte gör något.

GRYMT KAPITEL!!!! :D<3 kraaam.

Åh vad bra! Blir så himla glad varje gång jag läser din fanfiction, det spelar ingen roll om det är glada eller sorliga delar. Idk, I just love it. :D

Grymt! Harry måste komma dit och stoppa henne eller så springer hon till honom och säger vad hon känner men han kysser henne mitt i allt!! Meeeeer :)

Sjukt bra kapitel, tror att hon stannar! Hoppas verkligen det iaf!!<3

Åh hoppas att hon inte åker :(

Men riktigt bra kapitel i alla fall!

Riktigt bra!

Sv.; ja, men hon får inte åka!!! Harry måste komma och ropa på henne igen. Då förstår hon att han är det rätta för henne. Allting blir som det ska och dom lever lyckliga!! Så ska det va!