change my mind, del 5

Janinas Perspektiv;
"I hope you were not afraid of Andy's buddies, they are kind.", skrattade hon till efter ett tag och Nova tog direkt över. 
"And famous. They're the biggest boyband in the world." 
"What? What's the band?", sa jag lite förvånat och tittade nyfiket på Nova. 
"Don't you know that? It's One Direction.", jag såg hu hennes ögon tindrade när hon sa deras namn och jag insåg just vilka det var. Inte konstigt att jag kände igen dem till utseendet. Hur kunde jag missa en sån grej? Åh, vad dum jag kände mig. 

 

"Do you like One Direction?", fortsatte hon och hennes leende var fortfarande lika stort med tindrande ögon.
"Not really, have only heard about them.", jag reste mig upp och var precis påväg att gå när pappa avbröt mig. 
"In this house, we find out our desk.", jag stirrade på honom med en arg blick men förvånat tog jag bort tallriken från bordet, ställde in den i diskmaskinen och utan något ljud ifrån mig så sprang jag upp. 
 
Röster och skratt hördes från Andys rum och de hördes att de hade riktigt kul. Men att höra vad de prata om var omöjligt mellan våra väggar. Jag tog upp mobilen och såg att jag hade tre missade samtal, ett från mamma och två från Ellinor. Utan att tänka mig för så blev det att jag ringde upp Ellinor först, en gammal vana, jag glömde helt bort vårat lilla bråk tidigare. 
"Hey Janina, hur är det? är det kul hos din pappa?", jag hörde hur hennes röst lät glad men plötsligt kom jag ju på det. Jag var ju arg på henne. 
"Vad vill du? Trycka ner mig ännu mer genom att berätta att jag blivit våldtagen på fyllan eller?", jag kände hur rösten blev ynklig och klen. Jag ville vara stark, men när jag hörde Ellinors röst på andra sidan så var det inte lätt. 
"Men sluta, du vet att jag inte mena det. Det bara kom ur mig när jag blev irriterad. Jag har sagt förlåt." 
"Ja, och ett förlåt får mig att glömma, absolut. Lämna mig ifred, hej då.", sa jag och klicka direkt på Avsluta. Jag ringde istället upp mamma som lät glav över att jag ringde. 
"Hej gumman, hur är det? hur mår de andra?", jag kunde se framför mig hur hon stod och idiotlog för sig själv där hemma nu. 
"Jag vill komma hem, nu. Här vill jag inte va.", jag la mig ner i sängen och försökte få bort de hemska tankarna som rullade i mitt huvud. 
"Jag vet, men jag tror det blir bäst såhär. Pappa är jätteglad över att du är där så jag hoppas att du ändrar din attityd lite."
"Hah, nej. Aldrig, han ska få ångra att han ville ha hit mig i sommar.", fnös jag till drog till med ett hånflin samtidigt som jag hörde mamma sucka på andra sidan.
"Gör inget dumt nu, du vet vad jag har sagt."
"Hej då mamma, vi hörs.", sa jag och la på även detta samtal. Jag hörde hur det burrade till precis när jag låst telefonen, jag låg kvar i sängen och kollade fort vem det var, Angelica stod det på displayen och jag lyste upp lite. Min kusin som bor flera mil ifrån mig. Men som ändå är mig så nära eftersom hon är lika gammal som mig.
"Hörde om sommaren, trist. Men jag hoppas att du har det kul hos din pappa iallafall, saknar dig hur mycket som helst din galning. Ring om det är något, puss /A" , jag klickade fort upp det och svarade direkt, jag kunde inte låta bli att fråga henne om hon visste vilka One Direction var. Det dröjde bara några minuter sedan fick jag svar. 
"Ja, de är riktigt snygga iallafall. Och jag gillar musiken de gör, men jag har hört att de ofta leker med tjejers hjärtan och är rätt kaxiga när man träffar dom ensam. Fast vad vet jag? det kan vara ett rykte. Men nu ska jag och Pontus ut och gå, du kan ju söka på deras namn på internet så kommer de fram många sökningar, love you" , jag suckade och la ifrån mig mobilen. Pontus, killen som tog min kusin ifrån mig. Usch vad jag hatar kärlek. 
 
Jag satte på min MacBook och gjorde som Angelica sa, jag behövde bara skriva in "O" så kom de redan tusentals sökresultat och jag klickade in på den första bilden som kom fram. Wow, de var verkligen fina. Jag tittade noggrant på killarna och insåg att det faktiskt var de fyra killarna som stod i dörröppningen tidigare idag, och den andra satt inne vid Andy, jag kom ihåg hans namn så väl, Liam. Jag tittade lite extra noga på honom som log där med sin gråa t-shit och bruna hår. Jag tittade på klockan, 19.30 stod det och jag såg hur solen fortfarande lyste upp den klarblåa himlen. 
Jag satte upp håret i en liten boll och satte på mig bikini, sedan gick jag ner mot polen och satte mig vid kanten. Jag tittade mig omkring för att se om någon var i närheten men så var det inte, jag var helt ensam, skönt. Var min första tanke, men bara minuterna efter så hördes hårda och mörka röster från huset som bara kom närmare och närmare. Jag tittade ner i mobilen och låtsades som ingenting då sex glada killar sprang ut. 
"Hey you! Glad you too are here, then you can of course swim with us.", log en utav de brunhåriga killarna och sträckte ut sin hand mot mig. "We never introduced ourselves to each other. I'm Louis.", jag tittade snopet på killen som tydligen hette Louis, jag tog taget om hans hand och skakade den lite löst. 
"I'm Janina.", sa jag samtidigt som blicken fördes över till de andra killarna. 
"Yes, and this is Liam, Niall, Zayn and Harry.", fortsatte Andy och pekade på var och en när han presenterade dem. Jag nickade åt dem och tittade sedan ner mot telefonen igen. 
"Do you like to swim? it is cold in the water?", sa den blonda killen som Andy även presenterat som Niall. Jag skakade på huvudet och tittade mot honom,
"I did when I was little, now I hate it. Yes, they are quite cold in the water", svarade jag med en allvarlig ton och spännde munnen lite. Han ryckte på axlarna och ställde sig bredvid de andra igen. De var ju som Angelica sa, de var riktigt snygga. Men jag ska inte låta mig luras, de är världskända och får allt de vill ha, mitt hjärta ska iallafall aldrig få bli krossat igen på grund av en kille, aldrig. Men en sak har jag ännu inte märkt, de var ju inte ens lite kaxiga? tvärtom, de var ju mest flörtiga. Jag log av tanken vilket Andy direkt reagerade på.
"Hey, what are you smiling at?", sa han lite förvånat och jag skulle precis svara då Louis tog över. 
"She looked after you in just shorts, it's not a pretty sight directly. Of course you have to laugh a little.", skrattade han och vände blicken mot mig. De andra skrattade med och jag kände även hur mitt leende ökades.

Del 5! Vad tycks? ;) haha. 
 
Fick även någon kommentar tidigare om att jag skrivit lika som någon annan och att jag tydligen snott personen i frågas text. Nej, det har jag inte, Allt jag skriver kommer jag på själv och ibland kan en kompis hjälpa mig, men jag snor verkligen inte från andra. Du som kommenterade (som självklart var anonym), kommentera gärna bloggens namn så ska jag kika in och kolla vad du menar! För jag har absolut inte tagit från någon annan. Kram på er alla! :)

Bääääst!!! Som vanligt, älskar denna novell!!! Så bra! Du är grt duktig å undra vad som ska hända NUU.. Meeer!!

Jättebra del! Hon får inte lita på Angelica!!

Sv: Ja, det kanske blir som. Vi får se!;)

Jättebra!!!!! Längtar till nästa. När kommer nästa?

Du skulle bara veta vilken lycklig känsla som sprids i magen varje gång man upptäcker att du uppdaterat <3

Svar: tack bästa du! <3
My Wesström

Skit i alla som säger att du kopierar, du äger!!!!!!❤❤ haha dog i slutet när Louis kom där, haha!!! Kram skit i alla!!!

Svar: tack! kram <3
My Wesström

Ser allt så klart i mitt huvud, varje ord. :)

Svar: Kul att du känner så, blir så glad :)
My Wesström

Riktigt bra, det verkar iaf som att killarna kommer att få Janina att bli betydligt gladare och trevligare hehe ;) <3

Svar: ja, hihi ;) <3
My Wesström

sv: hihi..jag har mailat dig nu så kolla gärna det och ja. superbra del, haha jag fullkomligt stör mig på dom som kommenterar anonymt och dåliga saker. haha du har aldrig kompierat någons text, kanske är någon annan som kopierat din för att du är så grym? ;) <3 <3




Kom ihåg mig?