change my mind, del 54

Ellinors Perspektiv;

Han tog fram två glassar som stod en bit bort på en bänk som jag helt hade missat. Jag log stort när jag insåg att det var min favorit och jag greppade fort tag om en utav dem och Harry skrattade. 

"Thank you, Harry. It's my favorite."

"Everything for you babe.", han tog sin sked och åt lite av sin glass, sedan pussade han mig snabbt på pannan innan vi tillslut satte oss ner på bänken och bara pratade, det kändes så bra. 

---

 

Janinas Perspektiv; 

Liam var ute med Andy och jag var hemma med Lisa och Pappa. Sommaren var snart slut och jag ska snart fara hem, hem till mitt gamla liv, mina gamla vanor och ta all skit från skolan och "vänner". Hur skulle det bli med mig och Liam? 

Jag loggade snabbt in på Twitter och när jag fick se bilder på Harry och Ellinor så kunde jag inte låta bli att le, de var så himla fina och kanske hade det löst sig mellan dem nu, äntligen. 

 

Mobilen burrade till i fickan och jag tog fort fram den och till min besvikelse var det bara mamma. 

~ Hej gumman, allt väl? saknar dig min gosan. Men snart ses vi!! Om bara två veckor, puss. ~ 

Jag suckade men något sa mig att jag inte bara skulle ignorera smset, även om jag knappt pratat med henne över hela sommaren så kändes det ändå bra att hon visade att hon brydde sig lite om mig iallafall. 

~ Jag har det bra med Liam här och jag vill verkligen inte hem men jag förstår ju att jag måste. Vi hörs. Älskar dig ~ 

Jag återgick med blicken till TVn då dörren öppnades och in kom pappa. Jag log ett svagt leende mot honom för att bråka över att han inte knackade orkade jag inte just nu, jag vet inte vad det var med mig, men idag var en sån där dag då jag bara ville krypa under täcket och aldrig kliva upp ur sängen igen. 

"How feels my beautiful princess?", han satte sig på sängkanten och tittade på mig med sina bruna ögon. "It's so boring that you leave us if two weeks. I'll miss you everytime. But I should call you more than often and you'll come here soon again, because if a few months, you have a siblings here too. "

Jag såg hur hans ögon sken upp och jag nickade på huvudet. 

"Yes dad. But what I'm scared of the most is.. Me and Liam, what's happened to us? He living here, in Wolvershampton and I living in Sweden. He is away eighty percent of his life in other countrys with the band, and I'm just.. A normal girl and his famous.", klargjorde jag och la benen i kors. Pappa nickade åt mig och såg ut att förstå.

"Andy is also sad about this, but they are even best friends. You and Liam is strong together, you can do this. It's maybe hard with distance, but if you really love someone, the distance does not matter.", han pussade mig varsamt på pannan och gick tillslut ut. 

 

Liams Perspektiv; 

Efter en utekväll med Andy så var jag riktigt trött. Vi tog Taxin hem till Andy så jag kunde träffa Janina lite. Andy var rätt så full efter ha druckit ett antal glas med alkohol, men eftersom jag var nykter så gick det lättare att hjälpa honom hem. Vi gick in genom ytterdörren, upp för trappan och jag lade Andy direkt i hans säng där han däckade nästan precis. 

Jag gick vidare till Janinas rum och till min förvåning så var hon vaken, hon satt stelt i sängen med blicken mot TVn. 

"Hey babe, what are you doing?"

Hon tittade hastigt upp mot mig men utan ett ord så vände hon huvudet mot tvn igen. "It's something wrong?" 

Jag drog av mig tröjan, samt byxorna och la mig bredvid henne i sängen. Jag tittade oroligt på henne och väntade på svar. 

"I'm just scared.", jag röck till när hon sa det sista och min oroliga blick mötte hennes. Hennes tårar var nu vattninga och jag såg att något tygnde henne. "I'm scared to losing you."

Jag torkade bort några tårar som sakta föll ner på hennes kind samtidigt som jag pussade henne ömt på munnen.

"You'll never lose me, babe.", svarade jag kort och la armarna runt henne. 

"But if two weeks, I going home, home to Sweden. Home to my old life there I where a bitch and everyone was scared of me. You living here and in London, we can never meet each other again.", hon lät nu stressad och nästan lite panikslagen när hon sa det och jag tröstade henne så gått det gick.

"No, Janina. You are different now, go never back to your past. Prove insteed that you have change, for I know you have. Make your mom, dad, and family proud of you. Even me, and most of all, yourself." 

Hon lugnade ner sig en aning och tittade skarpt på mig med sina grönblåa ögon. 

"And with us?", frågade hon och vände blicken neråt. 

"You and me can do this, together. Think not so much about the future, live in the moment, right now. it's you and me, you are mine and I am yours.", jag såg hur ett leende spred sig på hennes läppar och med det leendet kysste hon mina och jag kunde känna hur avslappnad hon blev. Vilket kändes skönt. 

---

Tidsinlagt och ett litet stressinlägg just nu, men det är för att jag snart ska ut med lite vänner, så om det är lite fel så ber jag om ursäkt, men jag gjorde det för er iallafall så nu får ni allt kommentera! Nästa del är sista delen och kommer även bli en "Ett år senare"  inlägg! Hoppas ni gillar det! 

 

Kramisar på er underbara ni!

 

Seriöst... Nästan läskigt vad bra du skriver! Det spelar upp som en film i huvudet och man vill bara ha meeeeeeer <3

Jättebra! När kommer nästa?

Gud vad duktig du är på att skriva! Vill inte att novellen ska ta slut men det blir kul med ett år senare inlägg!!<3

Riktigt bra! Synd att ff är slut. :)

Underbar del! Älskar novellen.. Synd att de snart är slut men kul med en ny!!!

Oj, sista delen? Redan?! Wow, tiden går verkligen snabbt när man har roligt hehe! Nämen det blir spännande att se hur slutet blir :)

SÅ BRA!! :') Men varför kunde hon inte stanna hos sin pappa? :O

Så fina dom är, ska läsa nästa direkt!<3

Sv: Tack vad roligt att du gillade slutet!Kram!<3

Sv: Dom är för fina!:D<3