change my mind, del 7

Janinas Perspektiv;
"Are you from here? Have never seen you before.", sa han försiktigt och rättade till kepsen på huvudet. 
"No, I'm from Sweden, My dad living here.", suckade jag och drog handen genom håret. 
"Oh, a Swedish girl? you're talking good English for being Swedish, I must say.", jag log lite när han sa det och jag fnissade till lite. 
"Thanks, Yes, my dad taught me early, because he is here and can not Swedish.", han nickade och vi hörde plötsligt skrik, musik och höga ljud bakom oss. Festen var igång. 

Why ? | via TumblrMy Name Is Skrillexbitch | Tumblr

Jag höll mig tätt intill Cody när folkmängden ökade och jag såg att det redan var påverkade av någon slags alkohol. Jag tittade upp mot Cody som nu flinade lite. 
"I told you that this was the wrong place for you.", viskade han medan han fortsätte att le mot människorna som kom emot oss. 
"Are you kidding with me? It's fun, come on, now we party!", jag tog hans hand och drog han mot folkmassan. 
"Oh, Cody. New girl?", sa en svarthårig kille med tatueringar överallt. Jag stirrade länge på honom och Cody sa ingenting. Jag antar att han var van med att få höra sånt. 
"Where's the alcohol?", hojtade jag till och tittade nu ut mot alla. Jag märkte direkt att jag fick deras uppmärksamhet och en annan kille kom emot mig. Han räckte fram en kasse och jag grabbade fort tag om den och tog upp en flaska sprit. Perfekt. 
Jag gick mot de dansande människorna och fortsatte att halsa min vodka. Hög musik spelades och jag kände hur yr jag blev, men trots det så fortsatte jag att halsa och det blev allt mer och mer. Plötsligt kände jag hur någon tog tag i min arm och förde mig bortåt. Jag var halvt borta men ändå kunde jag syna vem det var, Cody.
"You have to go home now, this always ends badly and these people are too dangerous. Go home.", viskade han men ändå envisades jag om att få vara kvar. Jag ville absolut inte lämna stället, festen hade ju knappt börjat? 
"Why do you stand there and the dawdling? Come and party!", hördes en killes röst och jag kände hur Cody försökte dra bort mig men plötsligt var jag inne i den dimmiga, högljuda och röriga folkmassan igen, dansande till musiken. För stunden kändes allt så underbart. Inga tankar på Ellinor, pappa, mamma, skolan eller något annat. Nu fanns bara jag, jag och alkoholen. 
"Come with me little girl, let's go to my place and have some fun?", jag tittade yrselt på mannen som stod framför mig på marken och jag kunde inte känna igen honom. Han tog min axel och gick lite åt sidan. 
"Go away from me and leave me alone.", sluddrade jag och försökte dra mig undan men han tog ett hårt grepp om mig. "What do you want?"
"It's obvious that you're not here, then you'd never asked that. What makes such a nice girl like you here anyway? You should be at home with mom and dad and sleep at this time.", skrockade han och pussade mig ömt på munnen. 
"I have to go, sorry.", jag försökte lyfta bort hans kladdiga armar men han vägrade. Jag försökte titta bort och tänka att jag låg hemma i sängen just nu, hemma i Stockholm med Ellinor liggandes bredvid mig. 
"Leave her alone, she's with me.", jag väcktes upp i mina tankar och såg Cody stå där. "and you will remember what we do with people like taking other people's girlfriends, right?"
Jag kände hur han släppte taget om mig och tittade med sina stora gröna ögon mot mig, och sedan på Cody.
"I'm sorry, bro. I didn't know", han släpade sig tillbaka in mot röran och jag stod kvar där han lämnade mig. 
"I told you. Usually I would have let him rape you, but I just could not agree with you.", sa han strängt och allvarligt medan jag stod där och skämdes. 
"I'm really sorry. I mean it. This always happens on booze.", nickade jag skamset mot honom som nu gick emot mig. 
"It's good. Go home now. I hope to see some day.", han drog in mig i en svag och stel kram men ändå lät jag tårarna falla ner mot hans stickade tröja och jag var så otroligt tacksam över att han fanns där just då. Han sa ingenting, utan hans kram blev bara mjukare och mjukare och plötsligt kände jag hans hjärtslag. 
 
Utan att veta vart jag var så gick jag mot vägen. Jag minns knappt någonting, men vägen hem hade jag lagt på minnet från när Cody förklarade. Jag gick med vingliga steg tillbaka och efter en lång stund, som kändes som en evighet, såg jag äntligen första huset. Jag började gå fortare och gjorde allt för att hålla mina tunga ögonlock öppna. 
Efter ännu en lång stund så kände jag igen den det stora vita huset med den stora garageuppfarten. Jag skulle precis gå upp mot gången då jag krockar in i någon och jag tappar balansen. Han hade en blå tjock hoodie med luvan uppdragen över huvudet, jag tittade upp mot honom och jag kände hur alkoholen började försvinna, sakta men säkert. 
"Oh, god. I'm so sorry. Are you okay?", jag tittade upp mot killen som nu dragit ner sin luva och tog min hand för att dra upp mig. Min hjärna ville inte riktigt hjälpa mig att minnas vart jag sett denna kille, men jag kände absolut igen honom. 
"Yeah, I think so.", muttrade jag och drog bort smutset från mina byxor som fastnade när jag ramlade. 
"I just forgot my bag here so I'm just going in and download it. But I'll help you out or something?", sa han och försökte möta min blick men min blick var helt inne i backen. Jag lät hjärnan fortsätta att jobba och försöka komma på vem denna kille faktiskt var.  Men sen kom minnet tillbaka, jag tittade hastigt på honom en sista gång för att försäkra mig om att det var han, och det var det, Liam.  

Åh, älska Liam! Och Cody hehe :)

Svar: Hehe, jaaa! :D
My Wesström

Men åh neh fan va spännande å bra!! Du ägerrr

Jättebra :)

Måste läsa ikapp allt jag har missat först haha, du äger! :)

Måste läsa ikapp allt jag har missat först haha, du äger! :)

Åh, så bra! Mer!:D

Jättebra kapitel :)
Kram <3

Haha, visste att hon skulle möta Liam! ;)

Svar: hihi jaa ;)
My Wesström

Haha vad snäll Cody är :) Eller var.. Eller vare blir xD Kram ♥




Kom ihåg mig?