change my mind, del 9

Liams Perspektiv;

"You're a good guy Liam, can you please follow her and maybe get her home again?"

"Of course.", sa jag och med det var jag utanför dörren och jag tittade mig omkring för att se om jag såg henne. Jag sprang ut mot vägen och jag hann bara gå en kort bit då jag såg henne sitta på en parkbänk bara några meter ifrån mig. Sakta gick jag dit och trots att det var mitt i natten så var det ljust ute, men inga människor syntes till. 

"May I sit down?", frågade jag när jag ställt mig framför henne. Hon ryckte på axlarna så jag tog det som ett ja. Vi sa ingenting på en lång stund och plötsligt såg jag hur en tår föll ner från hennes öga men som hon illsket och snabbt drog bort. 

---

Janinas Perspektiv;

Jag kände hur en tår föll ner från mitt öga ner på min kind men argsint torkade jag bort tåren och jag såg från sidan hur Liam tittade häpet på mig med sina fina bruna ögon. 

"It's okay to cry, you know.", jag svarade inte men jag vände blicken mot honom och mina tårfyllda ögon tittade in i hans. 

"Why are you here? Will not you go home to the other?", grymtade jag till och hans leende ändrades till ett flin.

"No, I want to be here with you."

"No, you want to know why I sit here and get me back home again.", jag tittade ner mot backen men kunde ändå inte låta bli att snegla mot Liam som satt där helt tyst med händerna i jackfickan. 
"Yes, that too.", jag höjde blicken från backen och tittade irriterat mot honom.

"I trust no one. Specially not you, you know nothing.", fräste jag till av en gammal vana och jag såg hur hårt Liam tog det. Han ställde sig upp och bet sig i läppen. 

"Okay, but you should know that I'll always be here if it would be something. But you can atleast start thinking about what you say to people, some may become very sad.", han vände sig om och började gå bortåt då jag insåg vilket misstag precis gjort. 

"No, Liam. Please don't go. I need you.", gastade jag ur mig och han tittade snopet bak på mig. 

"I don't think I'm the right person to talk to if you don't believe me.", nästan viskade han men kom ändå emot mig. 

"I'm sorry, it was wrong. It's just that I don't trust anyone anymore. I've been let down so many times that I did not dare believe in any longer.", började jag och det överraskade mig själv att jag sa det. Han satte sig bredvid mig igen och nickade förstårligt mot mig och jag fortsatte att prata. "I had a best friend, Ellinor. She was the only one I trusted, but she betrayed me and it was just as well. Her boyfriend lets her almost not be with me anymore."

"It sounds not good. I'm sorry.", sa han med en låg stämma och log ett brett leende. "Don't take it the wrong way, but you will always have each one of these .. Bitch?"

Jag reagerade inte direkt på det han sa, jag var van vid att bli kallad för det så jag bara ryckte på axlarna. Men sanningen är ju att jag inte alls alltid vart en bitch, tvärtom. 

"I.. No.. Ehm.", hackade jag fram och jag såg hur orolig han blev i blicken. "Honesly, not always.", fick jag tillslut fram och han höjde huvudet lite. 

"It's hard to talk about it?", med trötta ögon mötte jag hans blick och nickade. 

"Yes, it is. But i'll try.", sa jag lågt och han fortsatte att titta på mig.

"Two years ago, everything was different. I went nine with top grades and got into the line I wanted. But the summer did my dad me and mom alone and moved here. Then everything just went downhill. Nothing is as it was.", jag försökte hejda tårarna men det gick inte, sakta föll de ner mot min kind och jag ville inte riktigt möta Liams blick men jag kände hur han lyssnade. Han förflyttade sig närmare mig och la armarna om mig och jag grabbade hårt tag om hans midja. Det var en riktig kram. Inte en "känslokall"- kram och inte heller en "One night stand"-kram som det vanligtvis brukade vara, denna kändes äkta och för första gången kändes de riktigt bra att krama någon utan att vilja döda personen efteråt.

"It's okay. You're strong. But now it is time to be happy again, you can not be mad at your dad forever.", sa han tyst och jag kände verkligen hur smutsig och äcklig jag var, och hur illa jag stank, ändå så drog han sig inte undan. 

"I can never be happy again. I don't believe in anything anymore. Love is the only problem, even family and friends. Who am I really?", jag tittade med mina fuktiga ögon mot Liam som bara log mot mig. 

"You are a really nice and sweet person that I am more than happy to get to know better."

"But why? you are a world celebrity who can be with whoever you want? and I hardly knew who you are? I'm also a tough bitch that nobody wants to be with.", jag suckade och vände bort blicken och han gjorde lika. "I have also been through so much, so much that I can even believe it myself, but during those two years."

"I don't care if you have a difficult past, or if you barely knew who I was. You take me as I am and it's something with you that I just fell for it. And you're not a bitch, not now. I know you are not really that sort of person either, you just wanted to make it harder for yourself.", han log under hela meningen och jag kände hur ett leende även spred sig över mina läppar. "And you're really cute when you smile.", fortsatte han och jag kände hur kinderna hettade till. 

---

Vad tror ni kommer hända med Liam och Janina? och allt de andra? ;) Nästa kommer ikväll så håll er uppdaterade! Kramisar.

grymt som vanligt, du är bäst, ingen slår din blogg, ärligt.. gaaaahhhh<33

Hitta denhär bloggen för nån dag sen å nu har jag ÄNTÖIGWN läst ikapp alla dina noveller, du är så gryyyymt bra !! Sluta aldrig!!

Vet faktiskt inte riktigt vad som kommer hända :/

Åh, jag döööör vad fina dom är!:D<3

Sv: Ja, Coy är en elak typ, ja vi får se vad Liam kan göra år saken.<3

Åh, hoppas att något händer mellan dom snart!

Like a boss 8) Kram ♥

Nej nu får jag skärpa mig! Usch... det var alldeles för länge sedan jag kommentera! Usch och fy på mig ;)
Jäääääättteeeebraaaaaa del! (som alltid, börjar nog bli lite bortskämd ;) <3 )