forbidden love, del 49

Agnes Perspektiv;

"It was good that you also rang when they have received a complaint and Agnes also call then they will definitely take them back into place.", sa Niall och såg riktigt glad ut. Jag suckade men kunde inte låta bli att le åt dom.

"Yes, i'll do it tomorrow. But I need your help."

"Always! We're a family." , log Louis och tittade mot Eric som också log men sa sedan något som gjorde mig riktigt rörd. 

"I'm so proud of you, Agnes. I'm glad that you just became my sister." 

---

Solen sken in genom mitt fönster och jag vaknade mer lycklig än någonsin. Dock utan Harry vid min sida som var tvungen att sova på hotellet denna natten, men vad gjorde det när jag hade Eric? Jag sneglade åt hans håll och såg att han fortfarande låg och sov. För att slippa väcka honom så tog jag upp mobilen och tittade igenom lite mail och grejer. Plötsligt så såg jag hur ett SMS ploppade upp och jag klickade motvilligt upp det, det var en bild. 

"Do you remember this girl? if you want to see her live, then come to the cemetery now. Alone.", jag blev helt skräckslagen när jag fick se den lilla tjejen på bilden. Jag kände igen henne så väl, det var Kim. De blåa stora ögonen och det blonda vackra håret, den fina lilla oskyldiga flickan. Hur kunde någon ha mage till att ens göra så här? Med ett ryck hoppade jag upp från sängen, satte på mig en stickad tröja och ett par korta shorts sedan gick jag ut. Jag lät Eric fortsätta att sova och oroade honom inte i onödan. 

 

Jag gick med långa och tunga steg mot den enda kyrkogården jag visste om och den var alldeles i närheten. Med rädsla klev jag in genom den stora svarta porten och mycket riktigt, innanför den stod det två igenkända tjejer med Kim i varsin hand. Jag kände mig riktigt rädd när jag såg kniven Nicole höll i handen och hade den riktad mot Kims hals. 

"How can you, Nicole? against your own sister?", fick jag ur mig och gick sakta emot dem. Men de backade. Jag såg hur Kim hade gråtit och tårarna var inte långt borta nu heller. Jag tittade allvarligt in i Nicoles ögon och jag det enda jag såg i hennes ansikte var ett enda stort flin. 

"Huh, I may well kill her. She is the one who always gets the attention of the family and they always forget me.", skrockade hon till och det var då jag insåg vad allt handlade om, svartsjuka. 

"Let her go, she has not done anything.", sa jag men jag kände hur min röst lät spräcklig. De båda hånflinade mot mig och tillslut öppnade Stephanie munnen. 

"Yeah, we can let her go, But only if we get you.", förskräckt tittade jag på dem och jag såg hur de riktat kniven mot mig istället. Jag var livrädd men jag kunde bara inte låta dem ta Kims liv istället för mitt, jag nickade åt dem och de släppte fort taget om Kim och gick emot mig istället. De tog ett hårt tag om mina armar medans Kim stod kvar på samma plats som de lämnade henne på. 

"Kim, What are you doing? Go away! You should not have to see this."

"I can't let you go. I don't want you to die.", hennes ljusa röst skar rakt in i hjärtat och jag kunde se hur hennes blåa ögon vattnades med tårar.

"I'll not die either.", sa jag med gråten i halsen och insåg att detta nog skulle bli slutet för mig. Men jag ville inte låta Kim veta om det. "Please, go home. You can't stay here. Go now.", bad jag och förtvivlat lämnade hon platsen och försvann ut vid Hollywoods stora gator, ensam. 

"What will you do with me?", jag tittade upp mot Nicole och Stephanie som båda bara stod där med flinet upp till ögonen. De såg så stolta ut. 

"You my friend, you'll learn what keeping quiet is. Promised not you never talk about everything that happened? you didn't?", de grabbade tag om min handled hårdare och riktade kniven rakt mot min mage. "Sorry, you wanted it like this.". Jag kände knivhugget rakt i magen och allt blev till en början suddigt, sedan svart. 

 

Erics Perspektiv; 

Jag vaknade och såg på klockan, halv tolv. Jag satte mig upp och insåg att Agnes inte låg i sängen bredvid mig. Vart var hon nu då? Jag gick upp och letade efter någon lapp som skulle säga vart hon var, men ingen lapp så långt ögat kunde nå. Jag kände hur oroligheten bubblad upp inom mig och jag bestämmde mig tillslut för att ringa Harry och se om hon var med han. Det gick några signaler innan han svarade men han lät riktigt glad när han svarade. 

"Hey, is Agnes with you?", frågade jag utan att säga att det var jag. Men det förstod han direkt och jag kände hur hans stora leende försvann bakom luren, även om jag inte kunde se honom. 

"No, she's not. Have you tried to call her? Don't do anything, I will as soon as I can." , utan att jag hann svara så lade han på.

Jag testade förtvivlat att ringa hennes telefon men efter några signaler insåg jag att den låg hemma. Utan att tveka så tog jag upp den och klickade fort in på meddelanden. Jag fick se hennes senaste SMS och tog handen för pannan. Nu var det bråttom. Jag skynade mig ut i hallen för att sätta på mig skorna och sprang de fortaste jag kunde ner. När jag precis kom ut ur porten så såg jag Harry gå ut ur taxin men jag puttade fort in han igen. 

"In the taxi again, it's a rush. This applies Agnes life.", jag såg på Harry hur rädd han blev men jag kunde inte bry mig i det just nu. "Take us to the cemetery.", sa jag till chaffören som tittade frågande på mig. 

"Which of them?", muttrade han bara och höjde på ögonbrynen. Det hade jag inte ens tänkt på och det stod inte i SMSet heller. Jag suckade djupt och kände hur en tår föll ner. 

"Head to the nearest one.", sa Harry lugnt och chaffören hann bara köra några kvarter då vi fann polisbilar och ambulanser utanför det som förmodligen var en kyrkogård. Jag sprang ut men hann inte så långt då jag fick se att de spärrat av runt hela vägen. Jag frågade den närmaste polisen vad som stod på och mannen såg allvarlig ut. 

"One girl has been severely stabbed here. More we can not say.", han suckade och fortsatte att skriva i sitt lilla block. Han såg hur mina tårar rann och vände blicken ner mot mig. "Do you know the girl?"

"Yes, I think it's my sister. I have hers phone, look.", han tittade på smset och log. I detta ögonblick ville jag bara slå in hans framtänder så de lossnade, men jag behärskade mig någorlunda bra. "What are you smiling at? have you no heart?"

"I smile because we had fixed the two girls in the act. We got to see a little girl running along the streets so we stopped and asked what was going on, then she showed us.". 

"Will she survive?", Harry kom från ingenstans samtidigt som hans ögon var lika röda som mina. 

"We assume that, but she's hard knife damaged. If we had been five minutes later, it had every late.", nickade han åt oss och återgick till sina papper. 

"Come on, I transfer to the hospital.", häpet tittade vi bort mot den skrikande taxichaffören, vi gick mot honom och sagt som gjort, vi var plötsligt vid Hollywoods sjukhus och som tur var så slapp vi vänta i något läskigt rum denna gång. Vi blev förd till ett rum och bredvid henne satt en liten flicka. 

"She'll be fine.", sa hon när vi kom rusande in och på något sätt så kände jag igen henne. 

 

Agnes Perspektiv; 

Jag vaknade med ett otroligt magont och jag kunde inte minnas något alls. Det enda jag såg var att Harry låg bredvid mig i en sjukhussäng. Han höll ett kraftigt tag om mig och han öppnade ögonen när han fick se att jag vaknat. 

"Oh, Agnes. You have no idea how worried we all have been.", sa han med tårarna fallande ner från hans kinder. "Your family is here, they have been sitting here for hours. But they determined themselves to go home to your apartment to get to sleep. But they come back."

"What happened?", viskade jag med en svag röst och det gjorde ont i hela kroppen. Harry log mot mig och pussade mig mjukt på munnen. 

"Nicole and Stephanie are anyway fixed now.", han lät lättad och jag kom äntligen på vad som hände. Det var så skrämmande, jag ville bara glömma allt.  "Don't worry, I'm here now. Forever and ever, it's you and me.", våra läppar möttes ännu en gång och han höll hårt om mig, även om det gjorde ont så kändes det ändå bra att bli omfamnad av Harry igen. 

---

49! Nästa del - del 50, blir sista delen och det blir mer som en Epilog , hur deras liv ser ut ett år framåt! :) 

Den kommer lite senare ikväll, så håll utkik! Kram. 

Hur blir det? får jag vara med i nästa och spela huvudperson och blir tillsammans med Liam? förlåt att jag tjatar. :) kram! xxxx

Jättebra kapitel :)
Kram <3

Måste bara säga att jag älskar din uppdatering!! Men jättebra kapitel oxå! Lite sorgligt att de nästan är slut men:'(

Meer! Synd att den är slut :') Men vad ska den andra novellen heta? :)

Åh vad läskigt :( men riktigt bra <3

Jag har också en blogg om 1D och jag undrar om du vill göra ett länkbyte? :)
Kram <3

Jag har inte så många besökare.... Jag har ca: 20-30 varje dag :)
Kram <3

Jättebra!!!

Sv: Alltså jag tänker inte sluta läsa din blogg för det. Det var bara så att jag lite sätt fram imot att läsa på svenska. Det är så ovanligt och jag är så dålig på engelska att jag nästan inte fattar engelska böckerna i skolan och när min klasskompis pratar med mig (han pratar engelska)

Agnes e me om mycket olyckor! D: Bäst som vanligt! Kram ♥

sv: haha ja..haha jag vet ;) brukar vara lite så haha men man lever sig in mycket bättre ju eftersom killarna är engelska och irlänska. eller hur man nu säger haha :P Jättebra del och hoppas vi har bart i framtiden då hahaha ;) <3

Åh, så bra! Jag typ dör. Ja vet inte vad jag mer ska säga, jättejättebra!<3