lose myself, del 1

Prolog; Lizzy Scott är 17 år och bor i England med hennes tvillingbror Alex och hennes pappa. Lizzy och Alex mamma lämnade dem när de var små och flyttade direkt till en annan man, vilket har varit en daglig kamp för dem båda syskonen och även deras pappa och de kan ännu inte förlåta det hon gjorde. Eftersom Lizzy växt upp med två sporttokiga killar så har hon blivit en slags pojkflicka. Mode och Musik har aldrig intresserat henne och istället så ägnar hon sig åt sport och sin stora passion för dans. Lizzy och Alex har en speciell relation till varandra, trots att de är varandras motsatser utseendemässigt så tänker de väldigt lika, de förstår och stöttar alltid varandra. Men vad händer egentligen med en själv när personen som alltid funnits där, hjälpt en när det är svårt och alltid skyddat en från alla faror ute i världen, inte längre finns där? kan man någonsin bli lycklig igen? 

---

Jag lät det långa bruna håret hänga och satte istället på mig en svart mössa, sedan drog på mig en stor svart tröja jag fått efter Alex och tog ett par rosa tights med lite kontrast på, på fötterna tog jag mina vanliga blåa vans-skor och utan ett ord så smällde jag igen ytterdörren och gick ut. Gatorna var tomma och ingen människa syntes till. Allt var som vanligt här i lilla Bradford alltså. Jag tog min longboard och åkte några gator bortåt då jag var framme till stället jag kallade för mitt andra hem. Jag tog upp nycklarna ur fickan och öppnade försiktigt dörren in till lokalen där jag kunde dansa ifred. Det var skönt att kunna få dansa i sin egen takt utan att andra hela tiden ska klaga. Jag satte i skivan jag fått utav min danslärare Emma och musiken satte snabbt igång. 

Skulle jag erkänna så var låtvalet till dansen inte den bästa, men det dög. 

 

"I'm gonna pop some tags
Only got twenty dollars in my pocket
I-I-I'm huntin'
Lookin for a come up
This is fucking awesome."

 

Jag övade ivrigt in mina moves och var extra noga med att hålla takten eftersom jag skulle dansa helt ensam på scenen just vid det solot. Jag tog om och om låten säkert tio gånger innan jag slutligen bestämde mig för att ge upp för dagen. Jag släckte ner allting och rullade vidare hemåt. Känslan efter att ha dansat var obeskrivlig, jag kände mig så fri. 

 

Jag öppnade ytterdörren och jag kände hur det luktade mat i hela huset och direkt förstod jag att det var Alex som lagade maten eftersom han alltid glömmer att sätta på fläkten. 

Irriterat gick jag in till köket och gav honom blicken. 

"What?", han tittade storögd på mig och fortsatte att rulla köttbullarna. 

"Can you never lern that turn the fanner on? seriously, it smell meatballs in the whole house.", klagade jag irriterat och tittade på Alex som oskyldigt tittade ner mot köttbullarna och rörde om i makaronerna. Jag suckade la armarna i kors. "Why do you the food? It's dads job." 

"His in the basement.", mumlade han kort och tittade ner på spisen. Jag höjde ögonbrynen och rynkade på pannan. 

"What doing he there?", frågade jag undrande och mötte Alex trötta blick. 

"I don't know, I just arrived home from my footballstraining.", grämtade han ur sig och stirrade ner på maten igen. 

Jag suckade och slog till han löst på armen. 

"Sorry for I ask you, I'll never do this again.", klargjorde jag lite ironiskt och jag såg att han fattade det. 

"Good for you.", skrattade han och hällde nu upp köttbullarna på ett fat. "The food is soon ready, we just wait for the pasta." 

Jag nickade mot honom och gick ut ur köket, ner till källaren där jag fick se pappa sitta på knä på golvet. 

"Dad?", frågade jag oroligt och hastigt kollade han upp mot mig, hans ögon var röda och i handen höll han bilder. "Are you crying?" 

"No, I just.. Looked at this.", han ryckte på axlarna och pekade på bilerna han hade spridit ut på golvet. Jag satte mig lugnt bredvid honom och la armen om hans axel.

"Why are you doing this? you hurt only yourself.", yttrade jag och tog upp en bild från golvet och åskådade det noga. Det var jag, pappa, mamma och Alex på bilden, jag och Alex var fortfarande små och vi alla såg så lyckliga ut på bilden, vart hade den lyckan tagit vägen? 

"Dad and Lizzy, the dinner is ready.", en ropning hördes ifrån övervåningen och jag tittade snabbt på pappa som nickade åt mig. "Yes, my princess. Our skilled boy have done food to us now, best we eat and says that itäs good.", skrattade pappa och reste sig upp. Jag skrattade med men satt fortfarande kvar på samma ställe. 

"Go up, I coming soon.", svarade jag och han nickade förstårligt. 

När han förvunnit ut ur källaren så fastnade min blick på nästa foto. Ett foto på bara mig och mamma. Var lika vi var. jag förstod vad jag fått hennes bruna ögon ifrån, och mitt långa fina hår. 

Jag slängde förbannat iväg bilderna, reste mig upp och sprang upp för den lilla källartrappen. Jag såg hur Alex och pappa redan satt vid köksbordet men det brydde jag mig inte i, jag drog kvickt på mig mina flippflopp och ut genom dörren. 

 

Alex Perspektiv; 

Att vår mamma lämnade oss för flera år sedan har vart jobbigt för oss alla och speciellt för Lizzy som tog det riktigt hårt. Hon säger att hon hatar mamma, att hon inte bryr sig längre. Men innerst inne vet jag att hon gör det. Vi är tvillingar, vi kommer från samma kött och blod, jag känner henne mer än någon annan. 

Dörren small igen och jag gav pappa en matt blick. Han ryckte på axlarna och fortsatte äta på de svarta och för brända köttbullarna tillsammans med den överkokta pastan. 

"Should I go to her?", frågade jag med blicken ut genom fönstret. 

"It's a good idea, you'll understand her more than I do.", fick jag till svar och jag lämnade maten på bordet, tog på mig skorna och gick ut mot Lizzy som satt på våran åker bredvid huset. Dit vi alltid gick om vi ville vara ifred eller behövde tänka. 

"Liz, what's wrong?", hon vände huvudet mot mig men flyttade blicken framåt igen. Jag satte mig bredvid henne och ville möta hennes blick, vilket hon vägrade. 

"You can always tell me what's wrong. I'll be there for you everytime, so please, tell me. I maybe can help you."

"No you can't, you can help me with a lot of things, but not this.", hennes tonfall var låg och jag kunde känna hur svag hon lät i rösten. "When I see the pictures of us as little, I really realize how much I miss some things in my life." 

"Yes, I understand it. But stay strong sis, I know you're. You have fight you here, you can fight you further. I believe in you, you only must believe yourself.", jag såg hur hon tittade på mig och ett leende bildades på hennes läppar som efter ett tag försvann.

"I have fight here, but what happend then? I can't fight forever. You maybe can't be here with me forever, what should I do then? I canät fight without you.", det gjorde ont att se att hennes tårar föll ner från hennes kinder och ännu ondare gjorde det när jag visste att hon hade rätt. Jag la armen om henne och vaggade henne försiktigt fram och tillbaka. 

"I'll always be here for you, no matter what. Whatever I'm on the other side of the earth, I'll always be there for you.", sa jag lugnt och jag kunde känna hur hon slappnade av. 

"You are the best brother in the world. I love you, thanks for always be there." 

"Thanks yourself. I love you too.", svarade jag och klappade henne på huvudet. 

---

Första delen? Vad tycker ni? och vad tror ni om novellen? Kommentera!

Även om ni kanske tycker den verkar tråkig så kan nu ju iallafall ge den en chans, första delen är kanske alltid lite tråkig, vad vet jag? hehe ;) Nu vill jag ha era åsikter! Kraam!

 

Jättebra!! Snygg design

SÅÅ BRAAA!!! :)

Den var asbra!:D Första delen är alltid lite seg;] Men novellen kommer bli bäst!:D

Gryyyym första del! Älskar den! Ser fram emot nästa och tråkigt att det lära bli så knas med designen! Mera !

Riktigt bra! Känner på mig att denna kommer bli lika bra som dina tidigare noveller, kanske till och med bättre :D <3

Hej på dig!

Tyvärr orkar jag inte läsa din andra novell.
Men jag vill gärna börja läsa den här, den verkar superspännande!

kram på dig! <3

Sjukt bra! Följde din andra hela tiden och den här kommer jag göra det med! Kram

Jag vet att den här novellen kommer bli jättebra :D
Något som är lite roligt är att jag älskar att dansa och den senaste låten som min grupp dansade till var Thrift Shop ;) :D
Kram <3

Fantastiskt! Har en känsla att denna novell kommer bli minst lika bäst som de förra (Om det nu går) <3

SV; Så gullig du är, kommer verkligen stanna kvar här! Directioner forever <3