lose myself, del 11

Lizzys Perspektiv;
Vi hade precis tagit emot våra glassar och funnit ett ledigt bord bland den fullspäckade folkmassan. Men det var rätt lugnt att sitta vid Zayn nu, bara några få fans hade upptäckt oss, vilket var väldigt skönt. 
Plötsligt så hörde vi rop och skrik en bit bort, min blick fastnade på de tre tjejerna som bara stog och skrek några meter bort och folkmängden ökades i massor. Jag tittade snabbt på Zayn som såg ganska lugn ut. Han var förmodligen van. 

Timeline Photos | via FacebookVodkα Lemon | via Facebook
FacebookTears | via Tumblr
 

Förvirrad och orolig vad som skulle hända härnäst satt jag helt still och fick knappt fram ett ord. Min blick växlade mellan Zayn och människorna runt omkring mig. Jag kände mig iakttagen och vart jag än tittade så såg jag människor överallt. Det var en hemsk känsla. 
"I'll call Paul, calm down babe.", väste Zayn fram och tog fort upp sin mobil, jag nickade som svar och fortsatte att titta mig omkring. 
Människorna skrek och var helt galna, de stod med penna och papper i handen, de verkade inte alls ha någon respekt åt att vi faktiskt satt och åt, värre blev det när de skrek i mina öron, det var helt kaois och jag var inte alls van vid det heller. Helt sjukt att killarna stod ut med detta varje dag. 
Zayn suckade tungt och lade ner mobilen i fickan igen. 
"What?", utbrast jag och väntade förtvivlat på svar. Skulle jag vara ärlig så var jag inte alls bekväm i situationen och ville helst bara bort, nu. 
"Uhm..", besvärat tittade han upp från bordet och våra blickar möttes. "Paul sends two bodyguards here, but they are here in ten to twenty minutes. So long we must stay here. Okay?", han flyttade stolen närmare och försökte överrösta de skrikande fansen som trängt sig hit. Jag lyckades höra vad han sa och jag nickade tveksamt, sedan blickade jag bakåt och förstod vad som skulle hända de närmaste tio till tjugio minutrarna. 
Zayn hade redan ställt sig upp och gick med på massor av bilder med alla fansen. Det kändes fint och roligt att se hur mycket han faktiskt älskade dem och brydde sig om dem, men samtidigt så kände jag mig rätt ensam, ganska bortglömd faktiskt. 
Jag gick åt sidan så att fansen kunde komma närmare och jag såg hur Zayn sökte min blick bland de alla människorna. Jag log åt honom som en bekräftelse på att det var okej. 
Jag satte mig på en bänk bredvid och tittade roat på de galna tjejerna, de lugna tjejerna, de gråtande tjejerna och de glada tjejerna. Det var helt sjukt kul att se hur folk faktiskt kan bli så förälskad i en person de egentligen inte har en aning om. Jag log lite för mig själv i min ensamhet då plötsligt två tjejer ställde sig framför mig. De såg väldigt sura ut och den ena la armarna i kors. Jag svalde hårt och log lite åt de tjejerna som kanske bara var snäppet yngre än mig. 
"Are you Zayns new girlfriend or what?", sa den ena tjejen medans den andra fortsatte att stirra ut mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara och jag visste ju inte själv riktigt vad vi var än. 
"No, we're just friends.", bekräftade jag och smålog till tjejerna som nu flinade lite. "Or.. I don't know what we are right now, but I like him a lot.", svarade jag lite nervöst och tittade upp mot tjejerna. 
"Just so you know, miss perfect. You're not a part of our family and will never be. We all hate you and Zayn deserves someone better than you. You look like a ugly homeless with your ugly face and skinny body. By the way, I think Zayn still like Perrie a lot. So don't try to get him, go home to your home in the forrest and leave our boys alone.", jag blev helt chockad över hur människor kunde vara så känslokalla och elaka, men jag försökte att inte visa min svaghet för dessa monster,jag försökte alltså att inte bry mig, istället log jag ett svagt leende och lämnade bänken och människorna bakom mig. Jag kunde riktigt känna hur deras skadeglädje spred sig bakom ryggen på mig och även hur glada det var för att ha lyckats, ha lyckats trycka ner mig från toppen till botten på bara några sekunder. Varför tog jag åt mig så mycket över vad dom sa? var jag verkligen så ful? räcker jag verkligen till? nej, dom har rätt. Jag är inte värd Zayn, han är värd det allra bästa och där ingår inte jag.
 
Jag halvt sprang till närmaste ställe där jag fick vara ifred, vilket blev till en liten park på andra sidan vägen. Jag satte mig ner under ett stort träd där även skuggan fanns. Jag slöt mina ögon och lät tårarna falla, tårarna jag bara inte kunde stoppa, tårarna som bara kom där, tårarna som kom för egentligen ingenting alls. Varför bryr jag mig egentligen? varför lät jag dem vinna? 

"Hey, why do you sitting here?", en röst kom emot mig. Jag torkade hastigt tårarna och tittade ut mot vägen. En mycket väl igenkänd kille kom emot mig, men konstigt nog kände jag inte alls för att le som varje gång jag såg honom annars. Tvärtom, jag kände mig helt nere och inte alls på humör för att prata. "Do you crying? babe, tell me what those girls tell you."
Jag ruskade på huvdet och fortsatte att slita loss grässtrån från marken. Jag tittade ner mot mina skor och vägrade möta Zayns blick. 
"It hurt me to say this, but I think we should finish the small things we have, now and here.", mina tårar fortsatte att rinna, fast denna gång så var det ju självklart för det jag nyss tvingade mig själv att säga. Jag vågade nu titta på honom och även han blev tårögd i ögonen. "Sorry, but I don't know what I should do. I know you still love Perrie even now and..-"
"Wait.. Wait.. What?", avbröt han mig snabbt och tittade allvarligt in i mina ögon. "What do you mean? What tell the two girls you actually? tell me the truth."
Jag suckade och började berätta allt. Jag kände bara att Zayn behövde få veta, jag kan bara inte ljuga för honom. Jag drog in en sista suck och tittade med tårfyllda ögon på honom. 
"But they has right, you're famous and can get everyone you want. I'm an ugly and skinny girl as dancing. You deserves someone better than me, we're so different anyway."
"Don't say so. Yes I'm big and famous, but I only want you. You accept me for me, and not for a bandmember. Me and Perrie is an closed chapter, we both have moved on. I don't care if we're different, and for me, you're the cutest girl I ever seen. You follow your dreams, just as me. Don't care what the fans saying to you, the main thing that I like you, okay? let the fans hate, they comes to the end like you, just give them time.", han förflyttade sig närmare mig och jag la försiktigt huvudet mot hans bröstkorg och konstigt nog så fick vi faktiskt vara helt ifred, utan att några andra störde. 
"I really like you, Zayn. I want you to be happy, you deserves the best girl in the world, and it's not me.", snyftade jag och vände blicken ner mot marken igen. Han tog sin lediga hand och korsa sina fingrar med mina medans han satte den andra handen på min kind och förde mitt huvud så våra blickar möttes igen. 
"Yes, for me you are. I don't care if you're not famous or that the fans don't like you. For me, you're the best and I'm happy with you.", han log sitt fina leende och fortsatte att stirra in i mina ögon. "And I'll prove it."
Jag tittade förvånatt på honom och gav han ett osäkert leende. 
"How?"
"Follow me and the boys to London. Not tomorrow but the day after. Do you want it?", jag tittade med stora ögon mot honom och jag kände att alla trötta och ledsna känslor inom mig bara försvann och ett stort leende väcklades ut på mina läppar. 
"More than yes. Of course I want.", vi båda log mot varandra då plötsligt våra läppar pressades varsamt mot varandras och just nu, vid detta tillfälle, kändes allt helt underbart. 

Blev en till liten kärleksdel, men sånna är fina dom också ;) Nu kommer hon att åka med till London, hur ska det gå? ;) 
Nästa kmr ikväll, håll utkik! Nu är jag förhoppningsvis provfri enda fram till sommarlovet (om jag inte får omprov, vilket jag hoppas innerligt att jag inte får göra. Men det är inte omöjligt), vilket betyder mer engagerade delar! Kommentera fina ni! 
 
 

Gulligull, det mååste blir bra i London!<3

Svar: haha jaaaaa ellerhur;) <3
My Wesström

JÄTTEBRA KAPITEL :D
Kram <3

Ja, vad bra att allt löste sig!! Taggar till när hon är i London!

Svar: Hihi jaaa!! kram!
My Wesström

Awwwwwwwwww vilken fin del! Tur för dig att vara prov fri. Jag är nog också det (hade ett matteprov idag) eller jag har bara ett arbete med alla världensreligionerna till 11 juni. Älskar novellen (som jag sakt tidigare)

Svar: skönt med provfri du oxå!
Men åh tack söta Emma! blir verkligen superglad! <3
My Wesström

Asså du är så jäkla bra!!! Bästa novellen hittills <3 (:

Svar: Men åh, tack Mathilda! Gud så glad jag blir söta du <3
My Wesström

Jag har alltid letat efter en novellblogg om killarna, men ingen har varit bra nog... Förutom denhär 💕!! Det här är den bästa novellblogg jag läst och jag älskar den verkligen ! Och upptateringen är ju helt fantastisk ! Jag trodde aldrig att jag skulle säga denhär till någon... Men du är en stor inspiration för mig !💕 Tack för att du finns !👏💕

Svar: Men va!?!?!? åååh taack, denna kommentar gjorde verkligen min kväll, tusen tusen tack till dig fina du! blir så glaaaad ! <3
My Wesström




Kom ihåg mig?