everything has changed, chapter 42

- Jasmin -

"I'm sure you will and I know you can. I'll also helping you, you going last year of high school but I'll try to help you anyway, at least I can pep you to work, yeah?", skrattade han och stirrade in i mina ögon. Hans blåa ögon lyste även i mörktet och jag kunde titta in i dem hur länge som helst, han var så vacker, så perfekt. 

Till svar så nickade jag och pussade honom på munnen. 

"Now, let's cuddle!", mumlade Niall medans hand läppar var mot mina. Jag kände hur han vred sig om och la sig över mig, utan någon som helst vikt på mig så att säga. Våta läppar kysstes intensivt och jag visste precis vad som skulle komma härnäst, och inte klagade jag precis. 

---

 

Fåglarna utanför mitt fönster kvittrade så högljutt att jag vaknade, till och med innan väckarklockan. Konstigt nog så var jag ganska så pigg, jag hade fått ett brev hem om att jag började klockan nio, direkt skulle jag och mamma besöka rektorn på kontoret samt så skulle jag få reda på schemat och mina rester. 

Försiktigt öppnade jag mina ögon och möttes av två blåa ögon som stirrade rakt in i mina. Den blonda killen framför mig hade tydligt redan vaknat. Nialls leende spred av sig på mina läppar, samtidigt var hans ena hand vilad mot min kind. 

"Good morning, beauty", viskade han och forcerade en puss på min nästipp. Jag verkligen älskade sättet han tittade på mig, viskade små komplimanger eller helt enkelt bara var så lugn. 

"Morning, baby", log jag och pressade mina hungriga läppar mot hans som minst verkade vara lika angelägna. Jag verkligen älskade när Nialls läppar var pressade mot mina, det var den bästa känslan i hela världen och den enda gången jag riktigt kunde känna hur allting runt omkring mig bara försvann. När vi efter några minuter dragit oss ur den underbara morgonkyssen så sneglade jag mot klockan på nattygsbordet bredvid Niall, halv sju. Kanske var det dags att börja fixa sig? 

Nog för att jag alltid varit stökig, ofokuserad och helt klart omöjlig de senaste åren på denna skola så hade jag aldrig en stil jag kunde skämmas över. Jag var fräsch, sminkad och såg ut som de flesta ungdomar. Det enda sorgliga med det var ju att min insida inte var fullt lika vacker som utsidan, vilket nog de flesta i min klass visste om. 

Ensam var jag också då Kimbely och Josh gick ut förra året med toppenbetyg och fick jobb nästan direkt, jag hade blivit glad för deras skull och någonstans inom mig hade jag hoppats på att också få en sådan lysande framtid. Men jag insåg också då hur jobbigt det skulle bli att ta tag i det hela, därför så sket jag i det och lämnade ännu mer skolarbete bakom mig. 

 

"Am I okay?", frågade jag och tittade mig i spegeln, jag kikade mot min underbara pojkvän, som fortfarande låg i sängen, igenom spegeln samtidigt som han bara skrattade. 

"Beautiful as always, my princess.", jag tittade ner på min klädsel för dagen. Ett par tajta jeans, en röd/rutig skjorta med en grå stickad tröja över. Det var helt klart min stil, men kunde jag bära det? på armarna satt en armklocka med några armband. Fast och andra sidan, jag skulle inte gå till skolan för att skaffa någon ny pojkvän precis. Därför så fick detta duga. 

"Are you gonna stay here all day? I thought you were supposed to work.", jag blinkade innan jag busigt slog mig ner i min dubbelsäng och kröp in i Nialls varma och nakna armar. Våra läppar möttes ivrigt och jag hade väldigt gärna viljat stannat här, i Nialls trygga famn hela dagen. Men plikten kallade, tyvärr. 

"I am. But I don't start yet, I'll be at the studio about three hours. I'm gonna sleep again when you're going.", mumlade han mot mina läppar och jag märkte hur mycket hån det egentligen fanns i den där meningen. Niall hade det lätt, han hade aldrig avslutat skolan helt innan han blivit känd, något som antagligen var skönt för honom.

"Do what you want, feel like you're home, yeah?", jag reste mig upp och rättade åt kläderna innan jag sedan gav ifrån mig en slängkyss mot Niall för att sedan gå ut mot hallen och ner för trappan. 

 

"You're nervous, aren't you?", frågade mamma ivrigt när vi svängde in på ledig parkeringsruta vid en utav Londons kändaste gymnasieskolor. Jag suckade och öppnade bildörren i samma ögonblick som mamma stängde av det brummande fordonet. Jag slängde min hansväska bakom axeln och gick emot hållet där ingången till mitt klassrum låg. 

"You can be sure I am, but I can do this, Mom. Do you believe me?", frågade jag medans jag klev upp på skolans hårda stentrappa. Handen var på handtaget medans jag stannade till och tittade på min förvirrade mamma. 

"You have told me that to many times, now it's to prove, hun.", svarade hon bara. Jag förstod henne också då jag flera gånger lovat henne att sköta skolan, men samma visa varje gång. Jag hade varit för svag för att klara mig igenom gymnasiet och som det såg ut nu så var framtiden inget ljus för mig, men jag skulle kämpa. Samtalet med rektorn - som faktiskt varit väldigt stöttande - skulle bli intressant. 

Så snart som jag passerat den korridoren full med människor, tagit emot massor av hatblickar och lågmälda viskningar så visste jag att jag kommit rätt. Det var precis som vanligt och inga hade mognat, inte ens lite. 

Till min glädje så hade jag aldrig riktigt varit lika hatad utav killarna, det var mest bland tjejerna då jag 'inte passade in' i något utav deras 'coola' gäng. Att de ens hade något sådant töntigt fortfarande trodde jag endast pågick i lågstadiet, men jag hade fel. Och jag dömde dem inte, jag hade mina äkta vänner och det räckte för mig. 

Jag skulle däremot inte ha något emot att skrika åt dem  allihopa och berätta hur mycket de inte alls visste om mig, de kände mig inte alls. 

Sedan antog jag också att en del av blickarna var för att jag nu var Nialls officiella flickvän, men de skämdes jag inte alls över. 

 

"Jasmin?", rektorn kallade in oss till hennes kontor. Jag sneglade på mamma och följde lydigt rektorns fotspår in i rummet där hon satte sig bakom sin kateder. Hon såg glad ut över att se mig och jag tyckte ärligt väldigt mycket om min rektor, Ewa. "You look amazing. So rested.", log hon och satte sina fingrar i kors. Jag nickade och mimade ett tack. "Last term of school now, how do you feel about it? are you supposed to do something about your grades?"

"More than everything, Mrs. Hemlings. I haven't been that dream student the last two years but I'm willing to do something about that.", hon såg helt chockad ut över mitt svar då jag vanligtvis bara brukade svara små svar som 'ja' 'mm' 'ok'. Aldrig hade hon hört mig så allvarlig och jag tror hon även såg det i mina ögon att jag menade allvar, för hennes leende ökades ännu mer. 

"I know what you can and I even known about your past. In Mullingar you were a really good student with good grades, I'm glad for that. Thay's why you coming into this direction you are at, huh?", jag nickade till svars och började då tänka tillbaka på tiden hemma i Mullingar. Något som både gjorde ont men samtidigt som någon lättnad. Jag hade alltid varit duktig i skolan och speciellt på att skriva, engelska hade alltid varit mitt favoritämne i skolan. Men det som gjorde ont var att det fick mig att tänka på min far. Mannen som inspirerat mig till mitt skrivande och min kunskap om att skolan var viktig. 

"Are you really sure about this? to do your best and can work you up to a bigger level?", frågade hon och såg både intresserad ut men samtidigt orolig. Jag började själv tveka lite, jag visste hur mycket jag hade att ta igen men samtidigt så hade jag ju faktiskt inget att förlora längre. 

"Yes. Now I am. My life actually got an inversion at the vacation, I'm lika a new person today and I have now something to living for, I have finally realized that now.", log jag och kom att tänka på Josh, Kimbely, Niall och George. Kanske till och med Alfredo, dock hade jag inte pratat med honom sedan dagen han slagit mig, men jag hoppades han var okej och även att han tog tag i sitt liv nu. Han var ju trots allt ett år yngre än mig. 

"Sounds good, Jasmin. I know you're really good if you fighting and really want something.", log hon och började bläddra lite i sina papper. "One thing. I didn't do this for so many students, but because I trust you, Jasmin, I'll have a deal with you.", hon log fundersamt men ändå glatt. Jag nickade och ville höra vad hon nu hade att komma med. "I'm ready to reset all your grades lately and do that you're going to get a new chance to be better and maybe get other perform in the class too?", jag trodde inte mina ögon. Hörde jag verkligen rätt? Jag kunde knappt tro det själv, de skulle alltså nollställa mina gamla betyg så jag sedan bara kunde jobba upp mig och uppnå det betyg jag kanske önskat mig? 

Inte för att det kanske spelade så stor roll då jag ändå var tvungen att jobba, hårt för detta, men det kändes ändå skönt att inte ha något F alls stå skrivet i mina papper, än, och förmodligen inte i slutet på terminen heller. 

"Oh, Mrs. Hemlings. Thank you so much!", sa jag och tog händerna för kinderna. "I'll not make you disappointed!", konstaterade jag och sträckte ut min hand. Hon skrattade och tog glatt emot den. 

"To do it more better for you I took some look for your application about to change class, and here is your new class mates. A very calm class with the same subject as yourself. You will probably be treated well.", jag tog emot klasslistan med ett leende och blev ännu en gång glad. Denna gång på grund av att äntligen få slippa den jobbiga klassen där det endast fanns omogna töntar. Skolan var dock väldigt, väldigt stor. Klasserna höll sig på sin sida och våning där klassrummen befann sig och som tur var så fanns denna klass två trappor upp på ett ställe där jag inte alls brukade tillbringa mina raster på precis, det var stället där 'nördarna' befann sig, enligt killarna i min klass. 

Jag kikade igenom klasslistan snabbt och insåg att till och med jag stod med på listan, vilket kändes skönt och jag hade inte alls något emot med att få tillbringa tid med 'nördarna' då jag hade en tanke att allt skulle gå så mycket bättre för mig där.  Men jag kunde fortfarande inte tro det själv, varför hände detta mig? jag hade absolut inte förtjänat detta. Jag fortsatte att titta på listan då min blick stannade vid ett namn, namnet jag så väl kände igen & namnet som endast kunde tillhöra en person. Alfredo Silfver. 

---

Dålig del kanske. Men nu är hon tillbaka i skolan i varje fall och hur ska det gå för Alfredo och Jasmin? Kommer de fortsätta ses trots att Josh och Niall inte alls gillar det? Kommer något hända och vad tror ni nästa drama blir? ;) 

Kommentera supermycket fina ni!! Make me happy :) 

 

 

Jättebra! När kommer nästa del? Du är jätteduktig på att skriva:)

Grym del! Hoppas inget händer mellan Jas och Alfredo hehe... Bäst du är och fortsätt så! Du lyser upp mina tråkiga höst/vinterdagar vilket gör mig jätteglad. :) Kram xx

s¨jävla bra å vilken snäll rektor!!

Önskar att jag också kunde få vakna upp med Niall och ha en sån underbar rektor, ååh!
Spännande, undra hur det kommer gå med Alfredo, de verkade ju väldigt bra vänner!

Nej, va..ska dom gå i samma klass...detta kan bara bli spännande! Älskar verkligen detta juh!!

Neeeej, jag känner på mig att hon kommer få för sig npgit av alfredo... jättebra my! Man levee sig verkligen in i detta :D

Nej My, man har inte blå pupiller utan svarta ;)
Skämt åsido, haha. Sjukt bra del, inte alls dålig?! Älskar din lilla cliffhanger! Är så himla glad över att jag vaknade vid 6 och hann läsa ikapp allt haha, du är grym! :) <3

så sjukt bra!!!! meer :D