"Are you sure you'll be okay now?", frågade mamma för säkert sjunde gången under de senaste minutrarna som gått. Denna gång valde jag inte ens att svara på den frågan utan mitt svar blev en tröttsam rullning med ögonen. "Okay, my little heart.", log mamma och klappade mig på kinden. "See you around and I hope the first day went well.", jag nickade till svar och tittade nervöst på det lilla papperet som skulle leda mig på rätt väg till mitt nya klassrum. Jag kände mig faktiskt väldigt nervös men jag hoppades att de var så snälla som Ewa beskrev dom. Åtminstonde så var det nog en jag skulle känna igen i alla fall, Alfredo. Hur jag kände inför att gå i samma klass som honom var inte fullt klart i mitt huvud ännu, men jag hoppades att det skulle gå bra. 

 

Pirrigt tröck jag ner handtaget till klassrummet och öppnade dörren försiktigt då jag hörde att läraren - som antagligen var min mentor - höll en genomgång. Eller prata gjorde hon, sedan vet jag inte om det var en genomgång eller vad det var. 

"Oh, Hi sweetie! You must be our new student, Jasmin, right?", log hon, jag la då märke till att hela klassen stirrade på mig med snälla, äkta leenden. Jag nickade och följde efter den blonda tjejens rörelser om att jag skulle komma fram till henne. Ung verkade hon också vara, bara några år äldre än mig. Tjugo till tjugofem om jag skulle få gissa. "This is my beautiful class as work within writing, and as I heard you were really good at it too?", hon höjde ögonbrynen samtidigt som jag nickade glatt. Det var sant, ända sedan jag var liten har jag haft en speciell kärlek för skrivandet och jag hade aldrig några problem med mitt språk under tiden jag skrivit. Engelska hade jag aldrig fått underkänt på, just på grund av mina berättelser jag skrivit. Det var dock de enda ämnet jag inte hade F i, då jag endast hade E eftersom att jag nästan aldrig befann mig på lektionerna. Något jag nu i efterhand ångrade oerhört mycket. "We haven't start yet since it's the first day of the term, your class mates just got their computers and here is yours. Take care of it and have it when you writing, reading and stuff like that.", hennes information tog jag in i huvudet direkt samtidigt som jag tog emot datorn hon höll i armarna. 

"My name is Mrs. Black. But you can call me my name, Bellie.", jag fnissade och nickade ännu en gång. Jag hade faktiskt inte öppnat munnen någonting alls från att jag kommit in i klassrummet tills nu. "Please, Jasmin. Take an optional seat.", hon visade även med handen att jag kunde sitta vart jag ville på en ledig stol. Jag tittade mig omkring för att se någon plats ledig då jag genast mötte min blick med Alfredos, som småpratade med sin kompis. Alfredos hår var som vanligt fixat och om jag skulle vara ärlig så passade han otroligt bra i den där skinnjackan. 

För att tillhöra den 'nördiga' klassen så såg de rätt normala ut ändå, inte alls några märkvärdiga kläder, hår eller stilar som jag först trodde. Det var egentligen ingen skillnad alls på dessa människor och dom i min gamla klass, den enda skillnaden på min förra och nuvarande klass var bara att i den här klassen visste man vad orden vara tyst, vara fokuserad och sköta sitt eget, betydde.

 

Jag slog mig ner bredvid en tjej som såg allmänt trevlig ut. Hennes blick var fast vid hennes dataskärm då jag satte mig bredvid henne, men så snart hon såg mig så log hon vänligt.

"Hi Jasmin. Nice to have you in our class.", well, visst var det alltid bra att vara snäll. Men denna tjej var mest creepy, kanske var det bara att det var längesen jag en främling var snäll just emot mig. Jag tackade i alla fall vänligt och startade upp min dator på bänken. "I'm Georgia by the way.", presenterade hon sig som och gav mig hennes uppmärksamhet. I denna klass kunde man verkligen slappna av och jag kände tidigt att man till och med kunde vara sig själv. 

"Nice to meet you, Georgia.", log jag och tittade sedan på min dataskärm igen, i försök till att göra något vettigt utav denna lektion. Vad visste jag dock inte då vi inte fått reda på det än så länge. 

"You are Nialls girlfriend, aren't you?", frågan kom ganska plötsligt och jag vände snabbt huvudet på henne igen. Hon log ett gulligt leende och hon var faktiskt väldigt fin. Hon hade fina ansiktsdrag och såg faktiskt ut lite som Rose i ansiktet. 

"Yeah, I am. Why?", hon sprack upp i ett större leende och flyttade huvudet närmare mitt huvud för att slippa blickarna ifrån Bellie. Hon bara ryckte på axlarna och tittade förvirrat på mig. 

"He's so hot. I don't get how you can stand there beside him without any fangirling?", hon såg besviken ut men samtidigt så kände jag hur hon drev. Jag gillade redan denna tjej, hon var cool och väldigt social. "I even heard about your dad in the interview. And I'm sorry, I really am.", något i hennes ord fick mig att tro på henne. Hon lät så äkta på något sätt. "I don't even know you and something like that yet, but I can tell you.. Everyone in this room are lika a family, we stand up for each other and always being there. We will do the same for you too because now you're one in the family.", fnittrade hon och slog ner skärmen. "You're also strong. You fights against the hate from fans and your dad. Maybe it's other things I don't know but I really liked you, the first time I saw you and Niall together I knew you were the right for him.", hennes ord var verkligen berörande och allt kom som en chock. Jag hade inte förväntat mig detta precis men jag tror jag nyss faktiskt fått en ny vän, en vän jag kanske till och med skulle kunna umgås med utanför skolan till och med. 

"Aw, thank you, Georgia. That was really sweet of you and I really appreciate it. I didn't hear that so much but I can tell you that I maybe seem strong, and might I am, but even I can break sometimes, and that's humanly.", log jag och blickade bak mot Alfredo som såg så fokuserad ut på dataskärmen han hade framför sig att han inte ens märkte mig. 

"It's many Directioners as have you and Niall like favourite couple and that's good. Actually it's a bit cool to have you here today.", fnittrade hon och även jag gav ifrån mig ett skratt, något som resten av klassen märkte, gav mig ganska så konstiga blickar innan de log mot mig. 

"Okay, now have we start out computers so let's talk. At first we're gonna present us for our Jasmin here today and we can also tell her what we like to do in the leisure time.. David, you start!", beodrade Bellie med ett leende och tittade på killen som satt längst fram. Han presenterade sig som David som gillade att spela fotboll på sin fritid, sedan var det även någon Alice. Redan efter femte personen blandade jag ihop namnen, men det gjorde ingenting då jag visste att jag hade hela terminen på mig att lära mig dom. Vissa var mer seriösa än andra men något jag märkte var att man inte tog saker allt för seriöst i denna klass, vilket uppskattades ganska så mycket. Jag trivdes redan helt enkelt. 

 

Jag visste inte alls vad det var för lektion ens, men jag antog att detta var någon slags mentorstid. Vad jag hade hört ifrån resten av klassen så var Kemi nästa lektion som stod på schemat. Jag hade kunnat lista ut det själv då det klart och tydligt på schemat jag hade framför mig, men jag var helt enkelt för lat för att titta. 

"Do you know someone in this room?", frågade Georgia tillslut med ett flin. Hon vände huvudet bak och det märktes tydligt att hon menade Alfredo, jag fnös till jag också samtidigt som ett leende spred sig på mina läppar.

"Yeah, I sort of know Alfredo a bit, but not so much like me and my two best friends Josh & Kimbely.", förklarade jag och min brunhåriga bänkkamrat vickade på huvudet förstående. 

"He's a nice guy, he can just be kind of weird sometime and just go away from the school and then come back, but I have my thought that he was drinking on the schooltime before.", konstaterade hon med vidöppna ögon samtidigt som hon viskade det i mitt öra. Jag, som faktiskt kanske visste om varför han gått ifrån då och då, ville självklart berätta det för Georgia, men samtidigt så kunde jag inte, jag var inte typen som berättade saker för andra människor, speciellt inte sånna jag känt i knappt en timme. 

"I know he hasn't have it so good in his life lately, that might be why he's weird sometime.", log jag och la armen över henne. Hon fnissade och nickade med huvudet. 

"Yeah, you're totaly right.", hon rodnade faktiskt lite och tittade lite diskret bak på Alfredo som skrattade hejvillt bakom oss tillsammans med kompisen som tidigare presenterat sig som Kevin. "Can you keep a secret?", frågade hon och vände blicken till mig igen. 

"Of course.", sa jag förvånat och förstod inte riktigt hur hon redan kunde lita på mig, som om vi känt varandra i flera år. 

"I have a crush on Alfredo. I know who he is when he is drunk and stuff, but since we slept with each other, I can't let him go away from my mind. He's driving me crazy!", skrattade hon och jag blev faktiskt väldigt glad för hennes skull. Egentligen skulle hon bli perfekt för honom, hon var så otroligt snäll och var det någon som förtjänade en snäll flickvän så var det Alfredo då jag visste hur hjärtekrossad han blivit under sin sommar-romans.

"That's so cool, hun!", konstaterade jag och slog till henne löst på armen. "You will be perfect for each other, I promise!"

"No! Last time we talked, he told me he hasn't any feeling for anyone, that he can't be love with someone.", berättade hon dystert och tittade ner i bänken. Jag suckade och skakade på huvudet. 

"That's not true, he has feeling. He's just heartbroken and I think you should be the right for him.", log jag och tittade bak på Alfredo som nu lagt märke till att vi antagligen pratade om något intressant. 

---

Det verkar ju gå bra för Jasmin i skolan iallafall och tur att hon snabbt hittade en vän. (mer om henne kommer det att komma) 

I nästa del är det lite mer i Nialls perspektiv! Den lär komma ut här i helgen någon gång då jag antagligen inte blir hemma i helgen, men jag ska hinna fixa ett tidsinlägg.