Jag slängde igen dörren med en smäll. Vad hade jag gjort? jag hade startat ett bråk jag inte visste hur jag skulle kunna ta mig ur med tjejen som betydde mest. Jag la huvudet än en gång i händerna och lät mig själv hasa ner mot den vita dörren bakom mig. Laura, min vän sedan barnsben, kom direkt fram till mig och la en hand på mitt lår. 

"What was that, Nialler? You wants to talk about it?", under mina tårar som rann ner ifrån mina ögon så kunde jag ändå pressa fram ett ganska så äkta leende bakom all sorg. Jag var glad att Laura var här nu, en tjej som alltid funnits där och har varit som en slags syster då min mor och far endast givit mig en bror, nog klagade jag inte för det, men visst skulle det varit kul med en syster allt, och min blondhåriga vän som nu var på besök, ganska så sliten, var ju precis som en.

"Uhm.. It was her I talked about lately.", mumlade jag bara och släppte händerna från huvudet så våra ögon kunde mötas. Laura & jag pratade inte så värst ofta då vi båda höll på med vårat, hennes karriär som TVreporter på nyheter och liknande hade gått i uppfyllelse, likväl som mina drömmar. Men när vi väl pratar kan vi prata i timmar om allt och alla. Hon var en sån vän jag bara kunde släppa allt med för en stund och endast leva i nuet, vi var så lika på så många sätt vilket nog var därför vi kom så bra överens hela tiden. Att bilda ett förhållande med denna tjej fanns inte ens på kartan då vi endast såg varandra som bästa vänner. 

"Oh, really? she seemed very nice.", sa hon lågmält för att antagligen lätta upp den trista stämningen mellan oss. Jag skulle precis säga att det var exakt det hon var, snäll, fin och bra på alla sätt. Men hennes mun öppnades före och jag lät henne fortsätta. "To be honest. If I went to my boyfriend and saw a girl look like this in his house I'd absolutely be jealous.", hon pekade menat ner på hennes avslappnade kläder och det ruffsiga blonda håret. Jag kunde nu förstå att Jasmin kanske kunde misstolka det hela, vilket hon också antagligen gjorde, något jag inte ens tänkte på förrän nu i efterhand. Anledningen till varför Larura hade på sig min huvtröja och ett par mjukisbyxor som hon en gång tidigare glömt här var en lång historia. Men för att ta det kortfattat så skulle man kunna säga att det hade varit en lång natt för henne med hårt festande, därav varför hon även hon såg så sliten ut.

"Yeah, maybe you're right.. Sorry for being like this.", svarade jag och reste mig upp. Ögonen var fortfarande suddiga av tårarna som bildats i mina ögon så det tog ett tag att vänja sig. Väl uppe på golvet igen såg jag att Laura fortfarande satt kvar på golvet. Jag skrattade åt henne och gav henne min hand. "Here, come on. We can just staying in here all day and just watch some movies, just like before.", hon tog snabbt min hand och tog sig upp på egna fötter på nolltid. Man såg däremot hur ont i huvudet hon hade och jag kunde inget annat än att skratta, hur plågsamt det än såg ut så tyckte jag ändå att hon fick skylla sig själv. 

Jag antog att Jasmin inte ens visste vem denna tjejen var, jag hade aldrig berättat för Jasmin om Laura, däremot hade jag berättat för Laura om min flickvän. Blondinen som nu befann sig omkring mig var en av mammas närmaste vänners barn, det är så vi två kände varandra. Något som tidigare gett oss problem då Laura bott i London i hela sitt liv, medans jag bodde i lilla Mullingar. Därför trodde jag att det skulle bli bättre då även jag, tillsammans med de andra killarna flyttade till London vi också, men hela situationen blev inte direkt bättre då heller. Vi hade ju som sagt våra jobb som fick gå i första hand så tiden att umgås fanns liksom inte, trots att vi nu bodde i samma stad. 

 

 

"Have you been fighting before?", frågade Laura nyfiket medans hon la filten över oss båda. Jag bara skakade på huvudet och lutade mitt huvud mot hennes axel, även om det nu skulle vara tvärt om så struntade jag i det. Det var något som var så skönt med henne, man behövde inte alls bara den 'coola' killen omkring henne, det räckte med att vara sig själv. 

"When I leaved her in Mullingar, hers father died some weeks after that. I didn't knew until.. Kind of now actually. She was a bit cold and mad at first but she probably changed her mind.", jag ryckte på axlarna och att nämna hennes pappas död kändes helt fel. Jag ville inte tro på det själv, de gånger jag träffat honom var han otroligt schysst, han var även otroligt omtyckt av fotbollslaget, vet visste jag. Det var faktiskt en ganska så jobbig nyhet att han var borta, jag ville inte ens tänka på hur Jasmin och hennes lillebror tog det. "She has have an unstable live since then, but it's on the right way now.", berättade jag sedan och Laura lyssnade & verkade även förstå. Även om hon och jag aldrig skulle kunna sätta oss in i hur Jasmins liv hade sett ut genom åren. 

"I know I overreacting today, I was hard to her and regret it as well. I have a feeling inside me as say it's not gonna be alright again.", suckade jag. Laura tog min hand, hon korsade inte våra fingrar, utan hon tog det på ett mer vänskapligt sätt för att inte hela situationen skulle bli så konstig. 

"Hey you, don't give up, okay? don't listen to the voice in your body. Listen to your heart. I know you love her and she obviously love you too. You can't give up on her. Let it go some days before you're talking to her, after a while she will forgotten you and you can tell her how you feeling about everything.", jag kände mig hemskt just nu. Det var hon som hade bakfylla, det var jag som skulle vara den där vännen som tog hand om henne med mackor, te och massage. Istället var det hon som hade armen över mig, pillade med mitt hår samt höll i min hand. Jag klagade dock inte, jag var bara glad över att få slippa tillbringa detta tillfälle ensam. 

"Thank you for always being here for me and I love you, you know that?", frågade jag och gav henne ett brett leende. Vi var inte riktigt för att prata om känslor med varandra, vi pratade ofta om känslorna vi hade om andra, men det var sällan jag eller hon sa något som de tre viktiga orden. 

"I know that, bro. And I love you too. But now we're talking about something funny when I'm here. What about play some FIFA? I have to get a revange!", jag skrattade högt och satte mig upp ordentligt. En omgång FIFA med en bästa vän var aldrig fel. 

---

Dåså! Då var part tv avklarad och ni fick även läsa lite från hur Niall tog det hela. Bra/dåligt? ;) Personligen blev jag jättenöjd med denna delen, haha!