#3 one shot till Nellie - dream become true

 
Jag tittar på Marta och sedan på de fåtal människorna framför oss i kön. Nu var det inte långt kvar, om bara någon timme ska vi få se mina drömmar stå och sjunga på en scen. Det jag har drömt om i hela mitt liv ska äntligen gå i uppfyllelse. Jag puttar till min bästa vän åt sidan lite och tillsammans börjar vi att le. Känslan jag har inom mig är obeskrivlig, lyckan som varit inom mig hela resan hit sitter fortfarande i mig och jag har ännu inte tagit in att jag faktiskt ska se Liam, Niall, Harry, Zayn och Louis live idag. 
"Soon, Nellie. Soon we will see them.", tjöt Marta och börjar genast hoppa. Jag skrattar och hoppar med henne. 
"We're gonna see them, Marta. I can't believe it!", säger jag och fnittrar. Det är dock inte min första konsert någonsin, för bara någon vecka sedan så var jag och Jonna och tittade på Justin Biebers konsert, jag är synd nog inget Bieber-fan, därför så kändes det ganska tråkigt att gå på den då jag inte alls gillar hans låtar. Men vad gjorde man inte för sin syster. Nu är i alla fall dagen här och människorna i kön bakom oss bara ökar medans den framför oss blir mindre och mindre. 
"I hope Louis will see me. I just love him so much.", konstaterar Marta och jag ser hur hon nästan gråter av glädje. Jag ler och rullar med ögonen. Hon ska alltid vara så överdramatisk. 
"I know. I love them all, but it's something really special with Nialler. His accent kill me.", svarar jag och tar henne i armkrok. 
 
"Were have you bought your tickets?",frågar den stora, svartklädda mannen som tar emot våra biljetter. Jag tittar oroligt på Marta som ser väldigt självsäker ut. 
"On a page on the internet.", ogenant tittar hon upp på den stora mannen som skakar på huvudet. 
"Sorry my ladies. This tickets it's not real. You can't come in." , jag blir chockad över att han kunde vara så lugn, hur har han hjärtat till att se så osympatisk som han faktiskt är. Han visar inte direkt något medlidande. Ljudlösa tårar faller ner ifrån mina kinder och min blick växlar mellan Martas och den stora vakten. Känslan inuti mig går inte att förklara, jag är ledsen, besviken och tom på samma gång. Jag hade verkligen sett fram emot den här dagen. 
Men, men. Vad kan vi göra? Tåget vi ska med hem går inte förrän tre timmar och vi kan ju knappast gå hem eftersom det är flera mil hemifrån. Minuterna rullar på och efter en evighet så är vi ensamma utanför arenan. Vi sätter oss på en bänk och förtränger tiden. Hur kunde denna dag gå så fel? det känns som allt bara rasar ihop. 
"Girls!", en man kommer emot oss med ett litet flin på läpparna. Ju närmare han kom desto mer känner jag igen honom, det är ju Paul. Bara att se honom gör mig varm inombords. Alltid har jag viljat träffa honom och han ser lika snäll ut som han gör på bilderna. "I heard what happend and I think you're the two girls that got fake tickets, right?", frågar han och hukar sig ner mot oss. Vi nickar och jag torkar snabbt mina tårar. 
"Zayn heard about the incident and thought it was crazy. That's why I'm here now, with these.", han håller upp två biljetter som jag mycket väl känner igen, lika så Marta. Jag tittar förvirrat på henne och nyper mig i armen en extra gång för att vara säker på att jag inte drömmer. 
"We're gonna meet them backstage? are you serious?", Martas ögon lyser av lycka och Paul skrockar till och nickar på huvudet. 
"Yeah, and then you can watch the show on the side of the stage.", förklarar han och räcker ut sina händer. "Come on, the show start soon.", beodrar han och ler stort. Vi besvarar leendet, tar hans hand och reser oss upp. Tillsammans går vi igenom flera dörrar och vakter tills vi slutligen är framme, vi kan se och höra mycket tydligt hur de sjunger på scenen. Backstage möter vi även 5SOS och 1Ds stylist Lou. Det hela känns dom en dröm. 
"There is Louis.", piper Marta och fangirla som aldrig förr. Konstigt nog så gör jag inte det, istället dansar och sjunger jag med som om jag vore en del utav publiken, som för den delen var ruskigt stor. "He's so adorable, just like the others.", hör jag henne fortsätta att säga bredvid mig. Jag ler och lägger armen omkring henne. Snart skulle vi få ha dem närmare oss och kanske till och med prata mycket med dem. 
 
"You girls most be the girl as bought fake tickets, Isn't?", frågar Liam då de har sitt första klädbyte för kvällen. Vi nickar och ler. "Nice to see you, beauty. See you soon!", innan vi visste ordet av det så är de allihopa ute på scenen igen, kör några låtar innan de sedan hoppar på den lilla scenen och flyger över publiken som skriker. 
 
"Wow, you two are really cute. What's your names?", frågar Louis och ger oss en varsin tvettig kram som vi ivrigt och mer än gärna besvarar. Marta var snabb med att säga sitt namn och strax därefter presenterade jag mig som Nellie. 
"Nellie.", Niall smakar på namnet och ler. "That's really cute.", svarar han sedan och drog in mig i en varm kram. 
"I'm sorry about your tickets but I hope you're happy anyway.", ler Harry och kramar oss båda. Marta blir mållös och gråter ohörbart. 
"I had never thought that you'd be so beautiful and old.", Niall blinkar med ögat och ler mot mig. Jag rodnar stort och vänder blicken mot Marta som stod mellan Zayn och Liam. 
"And I've never thought that you'd be such a charmer, Nialler.", skrattar Louis ifrån soffan som han nu satt sig i. Vi allihopa fall in i skrattet och jag trivdes oerhört bra i det här sällskapet, faktum är att jag alltid skulle vilja stå här bredvid Niall och lyssna på hans berörande ord. 
"How old are you, girls?", frågar Zayn och tar upp mobilen. 
"We are both nineteen.", svarar jag och sneglar lite på Niall som frustrerat drar igenom handen i sitt hår, vilket bara gör mig ännu svagare i benen än vad jag redan är, han är så otroligt snygg. 
"Can I might your number, Nellie? Maybe we can see each other soon?", jag tittar chockerat på Niall med storögda ögon, sedan vänder jag blicken mot Marta som sitter med killarna, faktum är den att killarna såg precis lika chockad ut som jag själv. 
"Of course.", svarar jag och rabblar upp mitt nummer. Niall Horan ville alltså ha mitt nummer så att vi kunde ses senare. Var det verkligen sant? En sak är i alla fall säker, denna dag blev ännu bättre än vad jag från början hade trott. 

Ledsen för att ingen del har kommit ut ännu. Det är så att jag har ett viktigt prov på Fredag, därav läxor i fyra andra ämnen. Därför är det lite körigt just nu så jag måste verkligen plugga. Därför gjorde jag en liten One Shot till Nellie som redan var lite mer än hälften färdig. Är verkligen ledsen men måste faktiskt prioritera skolan i första hand, jag hoppas ni förstår!
 
Ni får gärna fortsätta att kommentera kapitel 19, you make me so happy with your comments! ♥
Å till dig Nellie, äntligen fick du din efterlängtade One Shot, hoppas du blev nöjd! kram till er alla. 

Gauxkdbdu du är så begåvad myyy <3 (ja jag gillar att dra ut på dina y när jah blir glad;))

Svar: haha de e lugnt de, jag är väl van kan man säga ;) haha! <3
My Wesström

OMG!!!! Kan en novell bli mer perfekt??? När jag gick in på din blogg och såg detta, dog jag typ tre gånger!!!! <3, men jag tycker den var jättebra! Tänk om det skulle va på riktigt!?!?!? Då skulle jag dött på riktigt, eller åtminstone svimmat!

Svar: haha jo, det förstår jag! Jag skulle dött jag oxåå, haha :D
My Wesström

Fin novell! Vill läsa hur det går sedan.
Det finns en ungdomsbok som handlar om det du beskriver, visserligen inte om 1D utan en annan idol och en tjej som förföljer honom. Stjärnskott heter boken.

Fin novell! Vill läsa hur det går sedan.
Det finns en ungdomsbok som handlar om det du beskriver, visserligen inte om 1D utan en annan idol och en tjej som förföljer honom. Stjärnskott heter boken.

Svar: Tack kära du! Jaha, oj då! Haha det visste jag faktiskt inte alls ju :O Intressant! Dock läser jag inte böcker så ofta, hehe. Kram och tack :D
My Wesström

Sv; såklart du är van ;);)<3

Svar: hahah! men får höra med förlängt Y tex när läraren säger till mig ett x antal gånger per dag. hahahaha! ;) <3
My Wesström

Tänk om det hade hänt på riktigt? omg, jättebra!

Svar: eller hur?! man ba.. WHAAA! tack :D
My Wesström




Kom ihåg mig?