Teamet var glada, vi var fortfarande lediga, det var Louis födelsedag och fansen hade tagit hela mig och Jasminette -grejen ganska så lugnt. På tal om Jasminette så kom hon igår hem ifrån sjukhuset, vi hade inte träffat varandra under dessa tre dagar men vi hade hållit kontakten över telefonen, jag visste dock inte vart vi stod ännu, men jag var säker på att jag faktiskt gillade henne mer än som en vän. Hon var verkligen speciell, min praktiskt taget första kärlek. 

"I hate to not being on your party tonight, Lou.", jag slog mig ner bredvid honom i soffan och kramade om han en extra gång. Imorgon var det julafton och killarna skulle fara hem ikväll. Louis skulle fira sin födelsedag med sin familj och Eleanor och sedan ha någon fest i en privat lokal. Harry skulle hem till Holmes Chapel, Liam skulle hem till sin familj och Zayn skulle vara med Perrie, det var helt enkelt som vanligt när vi var lediga. Det var dock väldigt skönt att ha fått tillbringat de senaste fem dagarna med killarna, de är ju trots allt som min familj nu. 

"Yeah, it's lame. But I think we have to be away from each other a little now.", Louis tittade på mig och såg faktiskt väldigt nerstämd ut. Men han hade samtidigt rätt, vi ägnade faktiskt alla våra dagar tillsammans annars, vi behövde komma ifrån varandra ett tag. 

"You must have the best birhday ever, okay? even if you're without us.", skämtade Harry och vi alla skrattade. Jag var faktiskt lite extra glad idag jag också. Inte nog med att det var våran Lou's födelsedag idag, eller att det var julafton imorgon, jag skulle ikväll även få träffa Jasminette igen, som jag hade längtat efter henne. 

"So.. Niall.", började Liam med ett flin på sina läppar. "How's you and Jasmin? are you together yet?"

Allas blickar riktades mot mig och mina kinder hettades. Jag visste ju visserligen inte vad vi var ännu, men vad fansen trodde så var vi i alla fall tillsammans, vilket jag någon dag hoppades på i verkligheten också. 

"I don't know. We'll meets today and .. I don't know. I will give her my present to her anyway.", de alla fyra sprack upp i läskigt stora flin medans de först tittade på varandra och sedan kom blicken tillbaka mot mig igen. 

"It's not something big, I just buy a perfume to her. I don't wanna do this like a big deal.", svarade jag med en axelryckning. De skrattade till och nickade. Även om det skulle bli skönt att inte behöva ha fyra andra killar som tog upp min lägenhet den kommande veckan, så skulle det ändå bli ganska tråkigt utan dom. Men, som tur var så fanns ju alltid Jasminette, jag hoppades verkligen på att hon skulle vilja ses mer under veckans gång. Jag trodde på det gamla citatet 'Människor som är gjorda för att vara tillsammans hittar alltid tillbaka till varandra'

 

Eftersom jag äntligen fick komma hem igår så hade jag inte planerat något stort inför dagen mer än att jag skulle träffa Niall under kvällen. Kroppen var okej i nuläget, visst kunde jag känna smärta om jag rörde mig i vissa riktningar men annars var jag okej. Jag kunde gå och stå på mina egna ben. 

"How do you feel about everything? with Niall and stuff.", frågade en nyfiken syster vid sängen på andra sidan rummet. Jag rullade med ögonen och beslutade att inte svara på den frågan. Jag visste ju att hon bara ville ha en bra story till sitt inlägg i sin blogg. "Do you know what Niall has said about you?", jag blev genast nyfiknare. 

Jag reste mig upp på sängen och tittade åt Rose's håll som hade ett litet leende på läpparna.

"How do you know what Niall said about me?", frågade jag intresserat och höjde ögonbrynen. Hon ryckte på axlarna och visade mig en sida hon var inne på. Jag insåg då att det var någon slags fakta-sida om mig och Niall. Jag rullade ögonen och la mig ner igen. 

"He thinks you're perfect for him and that you're a good girl.", jag riktade ansiktet mot väggen så att inte Rose skulle se att jag log lite. 

Jag låg och stirrade in i väggen när dörren plötsligt knackade på och in kom Maria med mamma efter sig som en svans. 

"Jas, do you want to follow me and Annie to the city a little while? It would be so fun, like before. I've a few presents left to buy", log Maria och tittade på mig. Jag kollade på min armklocka för att se hur mycket klockan var, den var ännu bara halv tre, killarnas plan skulle inte gå förrän sju ikväll så jag och Niall skulle ändå inte träffas förrän ett par timmar. Jag nickade och följde med dem ut. Fixa mig hade jag redan gjort. Jag hade ett par svarta jeans och en vit kofta, håret var plattat och ansiktet hade jag låtit vara, det var endast ögonbrynen jag målat lite färg på. 

 

"It's really sick how people can look at you all the time.", mamma lät en blandning av förtvivlad och förvånad, men jag förstod henne. Vi hade verkligen blivit iakttagna så fort de fick syn på mig och om det var vänliga eller hatblickar jag fick visste jag inte, eftersom jag var alldeles för feg för att möta dem öga mot öga. Jag ville inte heller säga något dumt då jag visste att det inte alls var bra för Niall, och inte heller mig själv.

"I think you have to get used to it actually.", skrattade Maria och åt lite av sin kladdkaka. Mamma suckade och tittade på mig med ett svagt leende. 

"You and Niall have been together before too, do you feel the same feeling as before?", aldrig hade jag pratat med känslor med mamma, hade hon frågat saker hade jag oftast bara ignorerat henne, men det var annorlunda nu. Jag ville svara henne denna gång och jag ville även vara ärlig. 

"I think my feelings for him are even stronger than before, honesly.", log jag och tog en klunk av min fanta. Maria log belåtet och nickade stolt. 

"I've always liked that Niall-guy. He seems so kind and down to earth as well.", jag bet mig lite i läppen och höll med. Han var både snäll och jordnära, utan att överdriva så skulle han faktiskt kunna klassas som svärmorsdrömmen. "Have you buy him some presents yet, then?", jag stelnade till. Jag visste att det var något jag hade glömt. 

"Oh, no! I'll just run into some shop and buy something fast, okay? stay here!", svarade jag och reste mig snabbt upp från stolen, jag hade inte ens ätit lite utav min bulle som låg på tallriken, men eftersom klockan närmade sig sex och alla affärer stängde då så fick jag faktiskt lite bråttom. Jag grabbade tag i min väska och for ut från det lilla fiket. 

 

Jag hade ingen aning om vad han hade för slags klädsmak eller någonting faktiskt. Jag hade först tänkt mig något parfymaktigt, men sedan kom jag ju på att han faktiskt var världskänd, han hade förmodligen redan alla de där dyra parfymerna. Trots att blickar brände mig i ryggen så fortsatte jag att ignorera människorna och bara fokusera på var jag trodde Niall ville ha. Det slutade med att det fick bli en parfym ändå, man kunde ju aldrig få nog av det precis. Speciellt inte One Million.

En harkling hördes bakom mig och där stod faktiskt tre igenkända ansikten och ett som jag aldrig sett tidigare. Den första kände jag ganska så bra igen då jag sett henne ganska så nydligen, Ellie. Tillsammans stod hon där med Sophia och Charlotte, som var mina närmsta vänner här i Mullingar för ca tre årsedan. De gjorde mig varm om hjärtat att veta att de alla tre fortfarande höll ihop. Den andra, blonda tjejen hade jag dock ingen aning om vem det var.

"Oh my god. I'm so glad to see you girls!", log jag men mitt leende försvann direkt när jag märkte att det inte var ömsesidigt. I varje fall inte ifrån Sophia och Charlotte's sida. Dock log Ellie som vanligt och hade alltid varit den som varit vän med alla. 

"I heard that you and Niall has a fling together again.", fnös Sophia och la armarna i kors. Åh herre gud, hon verkas inte växt upp mycket hon eller. Alltid ville hon bestämma. 

"Just so you know, he's famous now. He doesn't have any feelings for you, Jasmin. That's not real. He just faking his love for you.", sa Charlotte med storögda ögon. Jag suckade. Svartsjuka jävlar som bara ville förstöra var vad dem var. Jag hade redan betalat så jag gick snabbt ut ur affären när den tjejen jag aldrig sett förr öppnade munnen bakom mig. 

"It's true.", ropade hon. Jag stannade till och vände mig om. "I don't think he doesn't really love you. He just want to sleep with you."

"And how do you know that, miss perfect?", frågade jag irriterat och gick långsamt emot dem, med en obehadlig känsla inom mig. 

"Because I was one of the girl he slept with before you and him got out as a couple. He told me I was pretty and that he likes me, but when I woke up next morning, he was gone. I thought we were really friends and stuff, but I had so wrong. So be carefull, please.", utan ett ord ifrån mig så vände jag mig om och gick mot kafféet igen. Jag ville ju så gärna tro på att det fanns en äkta kärlek mellan mig och Niall, men samtidigt så visste jag ju att han faktiskt legat med andra tjejer innan han väckte min uppmärksamhet i intervjun, jag visste ju även att det var hans managment som ville ha ihop oss som ett par, Niall kanske aldrig egentligen var riktigt med på det? kanske lekte han bara med mina känslor? jag ville inte tro att något i mina tankar var sant, men jag kunde inte undgå tanken, speciellt inte nu när den okända tjejen var någon Niall legat med bara några dagar innan vi gick ut som "par". Jag trodde ju faktiskt att vi började få något, på riktigt. Men kanske var det bäst att bara fortsätta låtsas och bara vara vänner? kanske var det bäst så..

---

Ja, nu fick hon sig en tankeställare allt. Hur tror ni det går för Niall och Jasmin? Kommer de bli dom på riktigt snart eller kommer de bara stanna som vänner? Kommentera fina ni! :D