everything has changed, chapter 27

- Jasmin -

"Jasminette?", Niall stannade upp med sina fingrar i mitt hår och tittade på mig. Jag nickade försiktigt och mötte hans blick, rummet var i princip kolsvart, det var tack vare ljuset från TVn som jag riktigt kunde se in i hans blåa vackra ögon. "I love you."

Magen pirrade och jag fick härliga vibbar genom hela kroppen, jag var verkligen kär i denna kille och jag hade haft fel under alla dessa tre åren, Niall var underbar, han hade inte förändrats något alls, han var samma gamla Niall. 

"I love you too.", log jag och lyfte huvudet så våra läppar pressades mot varandra. En hungrig, intensiv men ändå passionerad och mjuk kyss bildades och allt kändes bara så rätt. Det enda som nog kunde oroa mig var när vi båda åker tillbaka till London igen, skulle vi inse att vi lever helt olika liv eller skulle vi klara det i alla fall?

---

 

- Louis - 

Vad gjorde jag här egentligen? jag hade intalat mig själv att det var slut på sjukhusvistelser för min del nu. Jag hade hoppats på att slippa se någon ligga och lida i den osköna sängen, ändå var det jag som låg här nu. Jag kände mig trots incidenten, skapligt måttlig att jag kunde tänka klart, jag visste vad jag hade gjort och ställt till med, men helst önskade jag att det aldrig hade hänt. Trots att jag var stark nog att övervinna killen som attackerade mig så hade jag ont i de flesta benen i min kropp, alkoholen satt kvar i mig men det mestadels var borta. 

"El..", jag tittade åt sidan där jag såg hur min vackra flickvän satt på stolen med ett lättat leende på läpparna. "Thank you for take care of me.", sa jag med en låg stämma. Eleanor tog min hand och pussade den försiktigt. 

"You'll be fine, darling. Zayn and Harry are on their way here.", jag suckade. Det var nu dagen efter julafton när Harry och Zayn ännu en gång skulle tillbringa en dag på sjukhuset, nu på grund av mig. Det kändes inte rätt, men samtidigt var jag glad och lättad över att veta att de brydde sig. Även om jag visste att Liam och Niall också gjorde det, fastän de inte kom. 

"I love you, babe. It's you and me against the world.", konstaterade jag, fortfarande svagt och kraftlöst, men ändå tillräckligt högt för att hon skulle kunna höra mina ord. Det var inte så att jag inte kunde prata, men jag var bara trött och väldigt utmattad. Kroppen hade tagit stryk både utav alkoholen och smällarna från igårkväll, därför kanske jag heller inte var den trevligaste att prata med just nu, men att vara otrevlig mot de finaste man hade var inte något jag tänkte på i alla fall. 

"Yeah Louis, gets some rest and sleep. The boys coming soon.", jag nickade åt hennes givmilda svar och försiktigt slöt jag ögonen och bara inom några minuter så var jag inne i drömmarnas värld. 

 

"Louis!", jag vaknade av att någon ruskade på mig. Ögonen öppnades och till min förvåning så möttes jag utav Harry som stadigt ruskade om mig. "You've slept in five hours now. El drived home but we're here now.", flinade han och slog sig ner på stolen som Eleanor tidigare suttit på. Jag tittade på Zayn och gav dem båda ett svagt leende. 

"Thanks for coming guys, it means a lot to me.", svarade jag och sätter mig trevande upp på sängen. 

"Everything for you, mate.", skrattade Zayn och gnuggade sig i ögonen. "How do you feeling?"

Skulle jag vara ärlig så hade jag inte hunnit känna efter. Men tröttheten var i princip borta och benen i kroppen satt där dem skulle, bara på några få ställen där slagen hade inträffat var lite öma men jag var helt klart bättre än innan. Helst nu ville jag bara komma hem till min säng, titta på en bra film och umgås med någon, vem som helst bara jag slapp bli ensam. 

"I'm okay.", flinade jag och tittade åt deras håll. De båda nickade glatt och Harry öppnade munnen. 

"The doctor told us to let you go when you felt you're better. You should just check yourself out.", förklarade han och genast tog jag in allt han informerade om. 

"Yeah, it will be now then.", sa jag och reste mig upp. När benen nuddade golvet så kände jag mig ostabil, som om jag skulle ramlat med en gång. Efter några steg med hjälp av Harry och Zayn var jag nu ute ur rummet och skulle då checka ut mig ifrån sjukhuset. 

 

"Were are the other lads, by the way?", frågade Zayn plötsligt när vi alla tre satt i bilen på väg hem till mig. Jag ryckte på axlarna och hade egentligen ingen aning mer än att de båda befann sig med sina flickvänner. Eller vad Niall höll på med hade jag inte den blekaste aningen om. Han kunde lika gärna vara ute och festa med ett par gamla kompisar just nu om jag kände han rätt. 

"I don't know, actually. They're probably with their family and stuff.", sa jag enkelt och tittade mot dem båda. Harry hade intagit förarstolen medans Zayn envisats om att sitta fram, därför blev enda platsen till mig kvar i baksätet - något som vi ofta brukade tjaffsa om. Det vill säga, - vem som ska sitta vart. 

Till min egen lycka hade jag ju alla tre säterna för mig själv och kunde då fritt välja vart jag ville sitta. 

"Do you think Nialler is with the badass?", frågade Zayn och tittade först bak på mig och sedan på Harry som direkt gav med sig ett skratt som bara spred av sig. 

"Badass? She's nice, Malik. Don't judge her before you really know her.", fortsatt Harry och höjde radion ett snäpp samtidigt som han spelade med tummarna på ratten och höll takten till musiken. 

"Yeah, I actually think she's the right for Niall. He's happy with her and that's the matter.", inflikade jag och de båda nickade instämmande. Det var helt sjukt var mycket olika saker vi egentligen kunde prata om. Det var allt ifrån mat, kläder, och dåliga vanor till att prata om tjejer, familj och vänner. Vi var verkligen så tajta och kunde varandra utan och innantill. Jag var verkligen glad över att jag hade dessa killar vid min sida. 

- Niall - 

Gladare än någonsin hade jag tagit med Jasmin ut på en shoppingtur i Mullingar. Att somna bredvid henne igår var helt underbart och jag hade verkligen saknat den närhet hon givit mig. Att sova med fyra killar som hade blivit en vana - var långt ifrån känslan Jasmin gav mig genom att bara vara nära mig. 

Hon hade dock insisterat om att åka hem först, byta kläder och fixa sitt hår när jag då hade sagt nej och berättat att hon var fin som hon var, tillslut fick hon dock som hon ville när jag gav mig. Helst gillade jag henne som hon var, men ville hon fixa till sig lite så kunde ju inte jag hindra henne. Det fick mig bara tid att umgås och lära känna hennes familj lite under tiden. Kim kände jag ju i och för sig lite grann efter att vi spelat i samma fotbollslag som små, men det var extra kul att träffa Jasmins mamma, låtsassyster och låtsaspappa. Även George var riktigt kul att se igen, jag hade verkligen saknat honom. 

 

Vi befann oss hur som helst inne i det lilla shoppingcentret i Mullingar, inte var det som London eller men det fanns helt klart hyffsade affärer. Det hade även kommit in lite nya butiker också så det var dom vi befann oss i mest. 

"Are your fans always this calm?", frågade Jasmin plötsligt och tittade upp mot mig. Jag höjde ögonbrynen och la direkt märke till att bara några fåtal har kommit fram till oss idag, inga tjejer hade skrikit och både jag och Jasmin kunde prata i ett normalt tonläge. Det hela kändes fakiskt som en dröm, det kändes som förr igen. 

"I'm actually surprised myself.", svarade jag och log. Vi hade gått in i butik efter butik och vi hade även fått med oss var och varannan sak ifrån varje ställe. Att shoppa kläder hade aldrig varit någon höjdare men med Jasmin - som minst sagt var shoppingtokig - var allt roligare. 

"Are you hungry?", frågade jag tillslut efter att gått in i den sista butiken. Hon pustade ut och satte sig på bänken som låg några decimeter ifrån oss. Hon fnissade till och nickade på huvudet. 

"Yes, I'm starving! I never thought you should asking me that.", skrattade hon. Skrattet hon gav med sig gick verkligen inte att motstå och vi båda föll in i skrattet. Jag älskade verkligen att hon hela tiden var sig själv, till hundra procent. Det gjorde mig också väldigt glad över att hon inte alls var blyg att äta framför mig, det var nog det värsta som kunde hända. Som den gången killarna försökte få ihop mig med en utav Perries kompisar, det var en sån misslyckad dejt så den kunde verkligen inte bli värre. "Nando's, right?", frågade hon och reste sig upp igen. Jag la mina armar om hennes midja och nickade lätt på huvudet. 

"You know me.", skrattade jag och gav henne en lätt puss på hennes nästipp. 

---

Så misslyckat kapitel som det bara kan bli, men se det som en mellandel. Nästa kapitel kommer det antagligen hända något mer! 

Kommentera gärna vad ni tyckte ändå. Det gör mig så himla glaad! ♥

 

Misslyckad del? Då vet jag inte vad du läste för del för den jag just läste var riktigt bra! Du är asbra!

Jätte bra :)

Verkligen inte misslyckat! Hur bra som helst ju!
Du är verkligen hur grym som helst!! <3

Det var ju urgulligt :DD

Åhh, nej säg inte så där, det är hur bra som helst!!

SV; Den kommer nog snart, jag velar bara om jag ska svara frågorna i en video eller bara ett inlägg, vad tycker du? :) <3

Aw, vilken fin del! Man ser allting spelas upp framför en med bilder. Du har lagom antal bilder så man får en liten uppfattning om hur platser och sånt ser ut, medan man fantiserar ihop resten. Superbra! :D

Jag gillade det!!!! Du äger ju!!!!

Vadå misslyckat! Jag tyckte så det var bra!!

Älskar den nya designen, jättefin verkligen!
:))

Ibland är det skönt med en liten del, speciellt om man har en otålig lillasyster brevis sig som vill titta på Twilight ;) Duktig du är! Kram xx

Älskar det! Lika bra som alltid, även fast det var lite som ett mellankapitel. Men Aja, det var ett mycket bra mellankapitel! :D
Lyly :)

Och undrar också om du är sugen på ett länkbyte? :)

Vadå misslyckat kapitel? Det var ju bäst! Började ju nästan gråta för att Niall och Jasmin är så söta tillsammans. Så himla underbart kapitel :')x

Din novell är jätte bra!! När kommer nästa kapitel?

Din novell är jätte bra!! När kommer nästa kapitel?

Det var super bra vill veta fortsättningen på novellen nu!!!! Kram Millan

Jag älskar den här novellen :)

Jag älskar den här novellen :)

Jag älskar den här novellen :)

vaddå misslyckat??!? det är så bra ju! :D