everything has changed, chapter 35

- Jasmin -
Väl inne i rummet var det mörkt, ändå lyckades vi ta av oss kläderna med hjälp ifrån varandra och plötsligt låg vi i Nialls säng. Han var ovanpå mig men trots mörkret kunde jag ändå tyda nyansen på hans blåa ögon tindra emot mig medans våra läppar möttes energiskt. Utan att lägga någon alls tyngd på mig så kunde jag känna hur hans kyssar fördes ner emot min mage och hans händer smekte försiktigt mina lår. Så här fint sex hade jag aldrig haft någonsin. Allt kändes rätt och jag visste att jag varken skulle ångra mig eller ha några skuldkänslor dagen efter. 

Det var inte förrän nästa dag som jag insåg att det var tomt i sängen - jag låg ensam. Jag tittade mig omkring för att se om jag fortfarande var hemma hos Niall, och jo, dörren vi igår 'gick' igenom var kvar på samma ställe, hans kläder hängde prytt på stolen bredvid skrivbordet medans mina egna kläder låg utspridda på golvet. 
Jag skrattade lite tyst för mig själv när jag tänkte tillbaka på gårdagen, hur underbart det hela hade varit.
Efter att legat och dragit mig i sängen så gick jag upp för att se vad Niall hade för sig, lägenheten var i och för sig väldigt tyst så jag började tvivla på att han ens var hemma. 
Jag slet åt mig en stor hoodie som hängde vid fotändan som jag antog var min fina pojkväns. Så snart som jag kände lukten så var frågan bekräftad, det var helt klart hans tröja då hans parfym fortfarande satt kvar i tröjan. Motvilligt reste jag mig upp ur den alldeles för sköna sängen och trippade ut i den stora lägenheten. Man kände sig väldigt liten och förvirrad när man skulle hitta saker eftersom Nialls lägenhet var i princip lika stor som mitt hus, bara det att ytan var ännu större. Jag hade svårt att tro vad en enda människa egentligen hade för nytta med en sån stor lägenhet som denna, men samtidigt var det väldigt snyggt och skönt på något sätt. 
Jag gick mot köket och fann genast en lapp på köksbordet med ett hjärta på utsidan, försiktigt trippade jag dit och öppnade det lilla brevet fort. Jag behövde bara läsa första meningen innan mitt leende sprack upp. 
 
"Hey love. Hope you slept well tonight and I had a very nice night too. Unfortunately I have to work today if you didn't knew that. You can take what you want in the fridge and everything, feel like you're home. I'm probably home around five o'clock or later, we should sing and write more songs to our next album. Bur see you soon, I think. I love you so much, my princess. I already miss you! ♥"
 
Min fina kille. Detta brev var så otroligt fint att jag nästan fick tårar i ögonen. Jag tittade på den stora klockan som var placerad ovanför mickron och suckade, den var bara tolv ännu. Vad skulle jag göra i fem timmar? kanske skulle jag passa på att åka hem lite, umgås med familjen skulle ju aldrig skada, fast och andra sidan, sen när började jag bry mig om 'familjetid'?
Jag gjorde mig själv en riktig frukost framför Tvn och lindande in mig själv i en filt. Visst hatade jag att vara utan Niall, det kändes helt konstigt, men samtidigt så behövdes det också i ett förhållande. Om man ständigt umgicks ledde det endast till bråk och tjaffs, något jag inte orkade med. 
 
"I'm home.", jag stampade in igenom hallen och tog ur mina hörlurar. Efter en timme av ensamhet i Nialls lägenhet bestämde jag mig för att åka hem ändå, till ett ställe där det åtminstonde fanns människor. Jag klampade av mig skorna och gick vidare in till vardagsrummet där mamma satt med en kopp kaffe. Hon riktade blicken upp till mig men tittade sedan tillbaka på TVn. 
"Good to see you, hun.", mumlade hon medans hon tog en klunk av det rykande kaffet. "Did you have a good time?", hon flinade nu rejält och jag såg hur hon inte heller verkade skämmas över det. Att jag var tillsammans med Niall visste jag att hon gillade, men något inom mig sade att hon fortfarande var orolig för någonting, som om jag fortfarande skulle ligga runt och hålla på som jag tidigare gjort. Det kändes som hon inte riktigt tog vårat förhållande på fullate allvar ibland. Jag lät mina ögonbryn höjas medans jag slog mig ner på den lediga platsen bredvid henne. 
"Yep. I actually had a great time", svarade jag och tittade mot tvn. "Were is everyone?" frågade jag sedan när jag märkte att det även var väldigt tyst i detta huset nu också. Var det inte jag eller Rose som bråkade med våra föräldrar så bråkade de antingen med varandra eller så hade George kommit i någon trotsperiod som gjorde att mamma fick något anfall. Men nu, nu var det helt tyst och inga gräl eller jobbiga skrik hördes varken på övervåningen eller här nere. 
"Rose and Olof is at the store and have another 'dad and daughter' day. George is with your grandma.", svarade mamma enkelt. Jag förstod och valde att inte kommentera de mer. Länge satt vi i tystnad och situationen var rätt stel. Varken jag eller mamma visste antagligen vad vi skulle säga då vi sällan pratade utan att de slutade i bråk. Tillslut öppnade mamma sig och fick ur de hon antagligen viljat ha sagt hela tiden. "I like Niall. He's a such a lovely guy. Aren't you scary about the hate, the officiality and stuff like that?", hon lät orolig. 
"I don't get so much hate as I probably should. But the most of the fans know about that me and Niall were friends before he got famous, I think that's why they accept me more. But yeah, the threat can be very disgusting sometimes.", förklarade jag och reste mig upp. Att prata känslor med mamma var inte min grej och jag ville helst inte fortsätta det med det heller, inte nu. "I'd changes clothers and then go out and run. It's a beautiful day, mom." 
För det var det också, solen verkligen lyste upp Londons gator och om jag inte såg helt fel så visade temperaturen på min Iphone plus grader. Mamma nickade och jag började gå mot mitt rum för att byta om till lite bättre kläder att gå ut att springa i. Nialls hoodie var fortfarande på min överkropp och till det hade jag tagit ett par svarta tights. Ful var det enda ordet som kunde beskriva mig just då. 
Mitt bruna kaluffs satte jag upp i en hård hästsvans mitt på huvudet och jag lät låtarna i mina hörlurar fortsätta gå. Det skulle bli skönt att komma ut i den friska luften och röra sig lite faktiskt. 
 
Samtidigt som jag sprungit hade jag omedvetet tagit en väg som ledde till pappas grav. En klump i magen bildades när jag passerade kyrkogården och jag kunde inte hejda mig för att gå in, säga ett par ord till pappa om hur lycklig jag var, och sedan springa ut igen. 
Några kvarter bort insåg jag att samma kille som förföljt mig enda ifrån hemmet fortfarande var efter mig, jag hade även sett honom stå och tittat på mig när jag sade hej till pappa, jag hade tidigare bara inte insett att han kanske medvetet följde efter mig. Läskigt började det bli i varje fall då jag inte såg ansikte på honom eftersom han höll sig några meter ifrån mig. 
Istället för att fortsätta framåt så vände jag håll för att se om killen skulle reagera och kanske springa därifrån, men när jag tagit några stora kliv så märkte jag att han bara stod där och stirrade på mig. Ju närmare jag kom ju tydligare såg jag vem det var som gömde sig bakom den svarta huvtröjan, Alfredo Silfver. Jag stannade genast upp och hans flin ökades direkt när han insett att jag lagt märke till han. 
"What do you want?", frågade jag de tre meterna jag stod ifrån honom. Han skrockade och lade armarna i fickan. 
"I don't wanna hurt you.", svarade han och ryckte på axlarna. "I just wanna exchange a few words.", rättade han och tog några kliv närmare, konstigt nog backade jag inte. Jag visste att jag var riskabel till att göra självförsvar om han hade tanken att göra mig illa. 
"Just go away, boy.", mumlade jag skarpt och tittade ner mot mina skor. Han hånskrattade ännu än gång och la sin högra hand på min axel, inte alls hårt, det var ett löst grepp faktiskt. 
"You just called me 'boy', huh?", hans flin skrämde mig och oj vad jag bara ville vara i Nialls famn just nu. "Sure, do it. I just thought you'd always be mine and now you're with that Niall boy.", han skrattade och betonade ordet 'kille', efter han sagt Niall. 
"I never was yours and even if I thought I was in love with you, I never was. It's Niall and it has always been him. To be honest, you're an asshole.", spottade jag ur mig och stirrade svartögt in i hans bruna stora ögon som vanligtvis inte brukade skrämma mig, men nu gjorde de faktiskt de. 
"You're mine and you've always been.", han la en hårslinga bakom mitt öra och lutade desperat huvudet närmare mig, i ett försök till att antingen få en kyss. "What?" 
"Go away and leave me alone.", sa jag hårt och puttade iväg honom. Det märktes tydligt att han inte gillat mina ord och min lilla knuff då han greppade ett hårt tag om mina axlar och drog mig till sig, jag såg hur han höjde ena knytnäven och efter det var allting svart, jag hade min chans att fly när jag kunde, men ändå stod jag bara kvar och lät mig själv bli slagen.

Tror ni att något mer kommer att hända? kommer Niall att inse att hon är borta i tid och hur ska han reagera när han får reda på vad som händer? Kommer Alfredo bara lämna henne där eller tar han med henne hem? Kommentera så kommer nästa del snart :D 
 
Joy

Awww, mer mer mer mer mer! Guh så spännande ♥♥

Svar: Ute nu sötis! <3
My Wesström

Oh My god!!!!! Det var ju det här som inte fick hända!!! Shit, vad du skrämmer mig! Nästa del, nuuuuuuuu!!!!!!!

Svar: Haha gooos! Ute nu :D
My Wesström

Gawd vad du är duktig !!!!

Svar: Tack Matiiildaa :D <3
My Wesström

Åh så spännande, fortsätt fortsätt! Du är bäst! Kram xx

Svar: Kram och taack :D <3
My Wesström

bra längtar tills nästa del kommer

Svar: ute nu :D
My Wesström

örmodilgen så kommer han inte bara lämna ehnne och Niall måste hitta henne tid!

Svar: haha jaa ;) ny uppe nu!
My Wesström

omg du är så duktig, denna del var otroligt bra!

Svar: Åh, du med säkert! Tack! <3
My Wesström

älskar sättet du skriver på =)

Svar: taack sååå mkt sötis!
My Wesström

Skiit braa :) sålänge våldtäkt inte är med så är jag lycklig :D

Svar: haha ja eller hur! :D
My Wesström

Bra mer!

Svar: ute nuu :D
My Wesström

Noooo D: hoppas Niall märker att hon är borta! Super bra, som vanligt ;)xx

Svar: tackkkk såå mkt Denise :D xx
My Wesström

Du är så himla duktig på att skriva och jätte bra som vanligt :D

Svar: tack Linneaa :D
My Wesström




Kom ihåg mig?