Redan dagen efter hade Niall smsat mig och kommit med förslaget att vi skulle ses för att lämna tillbaka kläderna till varandra. Hur han nu hade fått mitt nummer var en annan fråga, jag antog att han bara lagt in sitt nummer i min telefon och sedan ringt till sig själv, det gamla vanliga sättet helt enkelt. Jag hade hur som helst gått med på erbjudandet att vi skulle gå och fika, dock på ett ställe som inte låg mitt i stan. Var det något jag helst ville undvika just nu så var det i alla fall alla dessa fotografer som ständigt stod utanför Marias hus och verkade aldrig ge sig. 

"Seriously, they're everywhere! I can't go out anymore!", klagade nu Richard och slog sig ner i soffan bredvid mig. Jag suckade och ryckte på axlarna. 

"I'll go and meet Niall soon, I think they'll leave you alone then.", jag himlade med ögonen och fortsatte att zappa mellan tv-kanalerna. Han tittade på mig med ett flin och höjde ögonbrynen. 

"Shall you meet Niall? didn't you hate him lately?", frågade han lite uppvaktande. Det var ju sant. Jag hade inte alls gillat hur han helt och hållet bara slutat hört av sig då han tydligt blivit 'världskänd', jag hade sagt till alla att jag hatade One Direction och framför allt Niall, jag hade egentligen aldrig haft en bra anledning till att förklara hur det faktiskt låg till, men för att slippa prata om honom så var det bästa sättet att undvika det samtalsämnet. Dock hade jag aldrig haft något problem med självaste One Direction, utan mest den ena av medlemmarna i bandet. 

"I still do.", muttrade jag med blicken fäst vid TVn som nu visade Hannah Montana på tvn. "We should just take some coffee and return our clothers back.". Han nickade som svar och plötsligt hörde vi hur ytterdörren öppnades och in kom George, Stan och Maria med vidöppna ögon, det såg mest chockade ut faktiskt, vilket man kunde förstå. "I know.", svarade jag innan de ens hann säga något alls. "I'll go out now. Then I hope they leave you alone.", tillade jag och reste mig upp från soffan, slängde fjärrkontrollen åt Richard som fortfarande hade sitt irriterande flin på läpparna. 

Jag hasade mig fram till hallen, tog på mig ett par av mina Uggs som passade perfekt till de utslitna jeansen jag idag tvingat på mig. Hastigt tog jag min jacka och tittade åt Maria som fortfarande inte sagt någonting, vi fick knappt ett hej. 

"Can I take the car? just now. I don't want to take the cab.", påstod jag och tittade med en vädjande blick på Maria, till en början såg hon tveksam ut då jag för några år sedan övningskörde med hennes bil och krockade in i ett stort träd, men något i hennes blick sade att hon trodde på mig denna gång. Jag hade ju trots allt tagit körkortet. 

"Sure, if you don't crash it. It's new.", svarade hon och kastade fort fram nyckeln som jag av ren reflex tog med en hand. Jag tackade så mycket och gick ut i den kalla Decemberkylan, påväg till caféet där jag och Niall bestämmt att vi skulle träffas. 

 

Med sitt uppåtkammat hår, sin svarta jacka och de däe osäkra leendet kom han emot mig. Han öppnade sina armar på vägen och hans blåa ögon tindade i den faktiskt sköna luften. 

"Hi Jasminette, how are you doing?", frågade han när han gav mig en snabb kram som jag löst besvarade. 

"I'm fine, thanks. No more headache anyway.", flinade jag och började ta stegen in mot den lilla kaffebönan lite på sidan av. Det var egentligen ett väldigt mysigt ställe, ännu mysikare än vad jag mindes det. Levande ljus stod brinnande på borden när vi kom in och jag lyckades även känna doften av de nybakade bullarna. 

"Here, by the way.", Niall räckte fram en kasse där jag antog att min klänning låg i, jag tackade så mycket och gav Niall sin tröja som jag olyckligtvis glömde att ta av mig, men samtidigt så var jag så bakfull med världens huvudvärk så egentligen spelade det ingen roll, gjort var gjort i varje fall och jag hade ju en anledning att få se Niall igen, antagligen en sista gång. 

 

Det var äntligen vår tur och jag sneglade lite försiktigt åt Nialls håll som fortfarande stod med blicken upp mot de olika menyerna. Klockan var trots allt halv två, det var redan lunch och jag var faktiskt sugen på något att äta, men för att så snabbt som möjligt få komma bort ifrån Niall som möjligt så var det inte ens någon idé att ta någon riktig mat, det skulle göra att vi blev sittande här mer än nödvändigt, även om det egentligen inte skulle göra något.

"I take one coffee, thanks.", sade jag till tjejen vid kassan med ett leende. Hon var snabb med att klicka in det på hennes display. 

"Take two.", sköt Niall in och tittade på mig. Jag såg lite frågande på honom men sade inget mer med det. Jag var snabbt uppe med min plånbok när Niall tittade med en road blick på mig. Det där lilla flinet som lekte kring hans läppar föll jag bara mer och mer för och jag skulle ljuga om jag sade att han inte var attraherande, för visst var han det. Precis som den Niall jag en gång fallit för. 

"I will buy this, it's the least I can do.", jag ville säga emot, men jag förstod att han skulle fortsätta att tjaffsa om det då, så jag lät istället bli. Jag log ett tacksamt leende åt honom och flyttade mig åt sidan för att han sedan kunde komma fram till kassan och dra sitt kort. 

 

"Okay, listen Niall. You don't know everything about me and you'll probably never get to know everything either, but we can't see each other again, okay?", jag rörde sakta med skeden i mitt kaffe med grädden i. Jag såg för första gången rakt in i Nialls isblåa ögon och försökte att se så allvarlig ut jag bara kunde, samtidigt så ville jag inte vara för hård mot honom heller, det var inte precis hans fel att han hade haft ett sådant fullbokat schema och har så många tjejer efter sig. 

"I get it.", svarade han kort och vände blicken ner mot bordet. "You have your boyfriend and it's okay. I don't want to destroy something between you.", han sneglade upp och log ett osäkert och även påmålat leende. Det gjorde ont att se att Niall faktiskt fortfarande brydde sig om mig. Han var inte alls annorlunda, det enda som hade förändrats med han var utseendemässigt, och att han möjligtvis var gladare nu, men det var ju bara en fördel. Därför gjorde det lite extra ont i mig att behöva lämna honom så här.

 

"Goodbye, Niall.", sade jag, och lade armarna kring honom en sista gång. Han luktade speciellt, inte alls den gamla vanliga killparfymen som de flesta använder, detta var en dyr lukt men passade perfekt på Niall. 

*****

 

 

Det hade snart gått en vecka från våran ledighet och jag hade inte gjort annat än att njutit. Ingen stress, inget schema och ingen som säger åt en vad man ska göra. Det var otroligt skönt. Om lite mindre än en vecka så fyllde även Louis år, jag kunde dock inte vara med på partyt då jag var i USA med Perrie och resten utav Little Mix, därför så passar jag på att vara med honom nu det senaste dagarna i stället. Även Harry, Louis och Liam var samlade i Louis lägenhet i London, trots att vi var lediga så var vi som en familj nu, vi kunde helt enkelt inte bara vara utan varandra och passade på att ses även utanför jobbet. Det var nu bara Niall som fattades, vi hade dock inte hört något av honom sedan den dagen Louis pratat med honom i telefonen. Däremot bilder hade vi sätt, väldigt många. Från en början var det väldigt mycket drama om han och hans tydligen exflickvän som han burit hem, det sågs även ses redan dagen efter. 

Efter det så hade det bara blivit sämre, vi hade sätt bilder då han varje dag varit på en och en annan fest och på hemvägen släpat med sig tjejer vi aldrig sett förut, jag var även medveten om att han knappt själv visste vilka det var. Att ens Mullingar kunde ha så mycket fester som Niall gått på den senaste veckan var ganska sjukt med tanke på hur litet ställe det faktiskt var, jag ville inte ens veta hur rykterna gick runt om hur han haft till det med olika tjejer på tre till fyra dagar, det var lite mycket faktiskt. Även om Niall alltid varit killen som gillat att festa så hade han alltid haft kontroll över sig själv och vilka han gick hem med, men nu, hade han glömt bort att vi inte kunde göra vad som helst? Jag suckade och återgick till verkligheten igen där Louis och Liam körde en match FIFA och för en gångs skull så hade Liam tagit ledningen med 4-3. Harry hade mobilen uppe vid ögonen och var lika osocial som de andra två. 

"Something new, Haz?", frågade jag plötsligt och tittade stillsamt åt Harrys håll. Han ryckte på axlarna och bet ihop med käkarna, han såg bekymrad ut. 

"Just Niall. He did it again.", suckade Harry. Jag tog handen för pannan och kunde inte skämmas mer om jag skulle vara ärlig. Det var varken bra för vårat rykte eller de tjejerna han antagligen utnyttjade varje natt. Jag ville inte ens höra vad Magi, Theo, Rikard och resten av teamet hade att säga om detta. Vid det här laget borde det varit väldigt arga om jag kände dem rätt.

"We have to do something about it before our team do it. There is something wrong with Niall, I just know it. We need to help him before he do something really, really stupid.", konstaterade Liam oroligt, jag kunde inget annat att hålla med och därför så nickade jag till svars.

"But, what can we do? he's in Ireland and we're in England.", frågade Harry lite förvirrat. Louis skakade på huvudet och flinade lite. 

"Zayn will be with Perrie in a few days, but before that, we can going to Niall in Mullingar, that's simple.", sade Louis och såg stolt ut över sitt förslag som faktiskt lät lockande, var det något vi var bra på så var det att göra Niall på bättre humör, och vad det än var med honom så skulle han klart bli gladare om vi kom och piggnade upp honom.

"I'll reserve four tickets directly.", sköt jag in och log mot de andra. Var det något jag verkligen älskade med dessa killar så var det att vi var hela tiden så spontana då vi var lediga, vi tog dagen som den kom och bestämmde sällan något i förväg om det inte var väldigt viktigt då förstås. 

"We're seriously the best friends he ever will get. Niall don't know how good we are.", skrattade Louis både på skämt och lät ironiskt. Vi andra föll som vanligt in i det fula skrattet om den dåliga kommentaren. Nu var det bara att göra sig i ordning till flyget mot Mullingar, Irland och till vår bästa vän som helt och hållet hade tappat förståndet. 

---

Såådär, ett extra långt kapitel idag. Vi får se om nästa del kommer imorgon, har väääldigt mkt plugg just nu och otroligt mkt prov, så ni får hålla utkik helt enkelt :) Nu kommer alltså alla killarna in lite mer, som ni förstår ;) 

Ja. Theo, Magi och Rikard är teamet från förra novellen, orkade inte byta namn på dem. De är trots allt påhittade och jag har ingen aning om vad deras riktiga team heter, mer än Paul typ, haha! Det kommer alltså komma kanske lite saker som sällan händer emellan teamet och killarna, men ni får helt enkelt inte ta det så allvarligt, det är ju ändå en fanfic som ska vara lite overklig ;) dock är det inget jättestort kanske, men ni får se senare ;)