everything has changed, chapter 17

- Niall -

"But what do you think then. Do you like her for real or?", frågade nu Louis. Deras blickar var fäst mot mig och jag log, mina kinder hettade och jag tittade ner i golvet. 

"She's cool. You know what I feel for her already.", konstaterade jag suckade. 

"That's why we're a bit worried about you. You like her more than a friend and she just want to be friends, ju have to be careful with what you do because if you lost her now, we will get problem and our fans will be disappointed, again.", förklarade Harry, och han hade ju till en viss del rätt i det hela, därför så bara suckade jag och höll med, jag orkade helt enkelt inte säga emot. 

---

- Jasmin - 

"You're kidding me, right?", efter att kort ha berättat om dagen för mina två bästa vänner som nu var flera mil ifrån mig så kände jag en lättnad i mig. Att berätta för familjen var en sak, men hur Josh och Kimbely skulle ta det var svårare att se framför mig. Nu var det i alla fall gjort och Josh såg mest förvirrad ut medans Kimbely log lite. "You hated him, Jas!" , lade Josh till och rynkade pannan förtvivlat. 

"Yeah, I really did. But now I gave him a second chance. What it wrong?", frågade jag och tittade ner i tangenterna. Josh suckade och Kimbely sade fortfarande ingenting, förrän nu. 

"No, I think it's good for you. Maybe you do another things than partier and get drunks every weekend now.", hon log. "He's also pretty handsome, just like his other band mates", konstaterade hon och Josh bara skakade på huvudet. Jag antog att han hade njutit ganska så mycket över veckan som gått då han praktiskt taget sluppit all prat om killar som jag och Kimbely ofta pratade om. 

"But if he or the fans hurt you, I'll probably kill them all.", mumlade Josh i kameran och såg faktiskt allvarlig ut. Både jag och Kimbely brast ut i skratt och strax därefter kunde han inte hålla sig han heller. Ändå om dem båda kunde bli väldigt överbeskyddande så var det ändå bara ett tecken på att de brydde sig, och i denna situation var jag bara glad över att de stöttade mig och fanns där. Även om ingenting var seriöst. 

"What did your family say?" Kimbely stirrade storögt på mig och frågan kom lika plötsligt som de tidigare frågorna då när vi inte hade kommit in på Niallfronten ännu. Jag tänkte efter ett bra tag innan jag svarade på frågan, och om jag tänkte efter hade noggrant så hade deras reaktioner varit ovanligt bra, de hade faktiskt blivit ganska glada för min skull, Även Rose som lovade att inte berätta något alls om min och Nialls plan. 

"They took it well. They like Niall, I think. Maria does like him very much actually. She has always did it.", svarade jag ärligt och log lite svagt. "I should sleep now, I've promised Niall to be with him tomorrow and do something offecially. Maybe you can see me in the newspaper the day after tomorrow.", skämtade jag och väntade på svar. 

"We really miss you, babe. See you soon.", log Josh och lade snabbt på. Jag stannade kvar och tittade på Kimbely som såg lika chockad ut hon också, de var nästan som att han hade väntat på att samtalet skulle ta slut. 

"What have I missed?", frågade jag förvånat och Kimbely bara ryckte på axlarna. 

"I think he should call his girlfriend or something.", hon himlade med ögonen och jag kunde se lite hur avundsjukan spred sig över henne. Jag tittade med höjda ögonbryn på henne och hon bara skakade på huvudet. "I'm so alone. Now when Josh has a girlfriend and you've one of the biggest boy in the world as your boyfriend, and I'm still single. That's unfair!", muttrade hon och korsade sina armar, antagligen på skoj. 

"But me and Niall aren't together for real, Kim.", försökte jag med, men hon bara himlade med ögonen. 

"Yet.", lade hon till och hennes leende spred sig över hennes breda läppar. Jag skakade på huvudet och gav henne det mittersta fingret innan vi båda föll in i ett skratt vi bara hade när vi var övertrötta, som nu.

"Goodnight, bestie. See you soon.", innan hon hann svara så lade jag på, kröp ner under täcket och bara tänkte på livet, hur saker skulle förändras och att jag äntligen kom överens med Niall igen. 

 

Jag vaknade av att ett högt ljud spred sig i hela rummet och jag insåg snabbt att det var min mobil som ringde. Yrvaket räckte jag mig efter telefonen och svarade med ett enkelt hallå. 

"Sorry, did I wake you?", frågade en ganska så igenkänd röst. Jag kände igen det där irländska accentet ifrån långa vägar och ingen mer än Niall kunde prata så otroligt sexigt. 

"Yeah, actually you did.", klagade jag och lade huvudet ner i kudden igen. Men mitt leende kunde ändå inte försvinna. Hur morgontrött jag än var så kunde jag inte motstå att bilda ett leende då jag visste att Niall just hade väckt mig. 

"Oh, I remember it. You always sleep until the afternoon.", skrattade han och jag reste mig upp. Att han faktiskt fortfarande kom ihåg det. Han hade dock faktiskt rätt, jag hade aldrig varit en morgonmänniska. 

"What do you want, Niall?", frågade jag och gnuggade mig i ögonen innan jag reste mig upp ur sängen. 

"I just wanted to ask you if you wanna eat some lunch with me? the boys gonna do something else and I don't wants to join them.", han lät väldigt säker. Jag blev faktiskt ganska så glad när jag insåg att Niall faktiskt avstod ifrån att vara med sina bästa vänner och istället skulle vilja tillbringa dagen med mig istället, det kändes ganska så gulligt, därför så kändes det inte så frästande att säga ifrån. 

"Sure.", svarade jag kort och jag kunde nästan höra hur Niall log. 

"Great! I'll pick you up in twenty. Be ready!", innan jag hann tänka så pep signalerna och jag förstod att han lagt på. Det betydde att jag faktiskt behövde skynda mig. Snabbt tittade jag på klockan och till min förvåning så var den redan halv ett på dagen, jag suckade och gick fram till spegeln där jag snabbt borstade igenom mitt hår och tog fram kläder snabbare än vanligt. 

Jag tittade ut och till min besvikelse så snöade det ute, jag hade egentligen ingen lust alls att gå ut i ett sånt här väder men nu kunde man ju inte direkt ringa och säga ifrån. Därför så lät jag bara håret vara i naturliga lockar, drog endast på mig lite puder och som klädsel fick det bli ett par blåa jeans med en rosa hoodie ovanpå. Jag kände faktiskt inte ett sånt stort tvång på att se bra ut, inte nu när vi bara skulle ta en enkel lunch ihop i alla fall. Förresten så hade det ju sett mig i mina värre dagar så att säga. 

 

"I still don't like him. He was best on the plan when he was in our team, he take every girl away from me and now my own cousin. Why?", Kim hade blicken fäst vid TVn och trots att jag visste att han var ironisk så förstod jag att bakom den lilla ironin så fanns en sanning i det hela. Jag kommenterade inte det utan valde bara att ignorera det. Richard däremot, som faktiskt för en gångs skull var hemma utan tjejen vid sig, bara skrattade och slog till honom. 

"Don't be jealous bro. Jasmin is hot and it's Niall too, they're a perfect couple.", yttrade han fortsatte att skratta. Jag himlade med ögonen och tänkte att det där var typisk syskonkärlek. 

"But we're not together though, how many times do I have to tell you it?", frågade jag irriterat. De båda tystnade och såg väldigt förvånade ut. I samma ögonblick ringde dörrklockan, dock var George snabbare än mig och var snabbt där och öppnade dörren, han hade ingen aning om att Niall skulle stå där, och det hade i och för sig inte jag heller då min önskan var att han kunde stanna i bilen så jag kunde gått ut till honom istället. 

"What? Niall, what are you doing here?", Georges ögon lyste då han fick syn på Niall. Han hoppade rakt in i hans famn och Niall var snabb med att ta emot honom. Niall såg bara snyggare och snyggare ut för varje dag som gick och jag kunde nästan inte slita blicken ifrån honom. Hans vita tröja med svarta ärmar passade honom perfekt och det fanns verkligen inget som var fel på den killen. 

"Nice to meet you again, little boy.", Niall skrattade lite och släppte ner min lillebror på golvet igen. Snabbt drog jag på mig mina blåa Vans och vi skulle just till att gå då mamma och Rose kom ut. Rose fangirla som bara den och mamma stog mest och granskade honom.

"You must be Niall. My girls 'fake-boyfriend'" log mamma och jag trodde jag skulle falla ner på golvet och dö. Alltid skulle hon skämma ut mig. Niall tog det åtminstonde bra och bara skrattade åt henne, men nästa gång kanske hon skulle säga helt fel saker. 

 

"I'm sorry about my family, my mom is so embarrassing and my sister is a big fan, as you maybe saw.", suckade jag när vi äntligen satt i bilen påväg in till den lilla stan i Mullingar. Niall var fokuerad på vägen men lade ändå till ett litet leende. 

"I like your family, they're nice and I've never seen your mother before.", svarade han, fortfarande med blicken riktad mot vägen. Jag svarade inte utan jag bara nickade och höjde ögonbrynen ett snäpp. "Are you really sure about this? I mean.. If you still hate me and stuff, we don't have to do th..-"

"Niall, I'm really sure about this. I've never been so sure about nothing before. It's like a new life to be honest. This might be fun and I don't hate you, anymore.", avbröt jag och tittade åt Nialls håll och märkte då att han redan tittade på mig. Ett leende fanns på hans läppar och han nickade malligt. 

"Then we do this.", konstaterade Niall och parkerade bilen. Jag hade redan fått syn på massor med kameror på vägen hit och bilar förföljde oss, det var faktiskt ganska läskigt men om jag höll mig tätt intill Niall så skulle det gå bra. 

---

Det var en liten enkel mellandel där det inte riktigt hände saker, haaha. Men i nästa kommer det hända saker, det lovar jaag! :D Men nästa del kommer får ni när ni kommenterat :D

 

Mer!!
Bra

Sååå bra :D

Åh, jag ser bara framför hur Niall glömmer bort att det är fejk och börjar blir för närgången och så blir hon kär igen och så blir dom tsm på riktigt..sjukt bra!

Bra som vanligt my! Så otroligt bra. Älskar dina mellandelar
Lika mycket <3 älskar denna novell :)

Jag älskar dina noveller!!!
Så, nu har jag kommenterat, ge mig mer!!!!!!!!

Hej My! Haha, kommer du ihåg mig? ;)
Nämen tittade in på din blogg nu för första gången på månader och måste säga: Herre jäklar vad du har utvecklats! Du är fortfarande, och har alltid vart, sjukt duktig såklart men WOW!

Är själv lite sugen på att fortsätta 'The Past', hahaha vad tycker du? ;)

Så bra!!

Sv; Så söt du är, detta gjorde mig superglad :D <3 Jag ska nog fortsätta, behöver bara komma igång med att skriva först ich komma upp med en plan hur den ska fortsätta och sluta hahah ;)

du är sååå begåvad!!

love it!! så sjukt jävla grym del och jag älskar hur Niall är!