everything has changed, chapter 18

-  Jasmin -

"Are you really sure about this? I mean.. If you still hate me and stuff, we don't have to do th..-"

"Niall, I'm really sure about this. I've never been so sure about nothing before. It's like a new life to be honest. This might be fun and I don't hate you, anymore.", avbröt jag och tittade åt Nialls håll och märkte då att han redan tittade på mig. Ett leende fanns på hans läppar och han nickade malligt. 

"Then we do this.", konstaterade Niall och parkerade bilen. Jag hade redan fått syn på massor med kameror på vägen hit och bilar förföljde oss, det var faktiskt ganska läskigt men om jag höll mig tätt intill Niall så skulle det gå bra. 

---

 

Jag sneglade på Niall som nu var påväg att öppna bildörren. Han såg på mig med ett säkert leende och de där fotograferna verkade inte störa honom särskillt mycket alls. Han var antagligen van. Hans ögonbryn höjdes och han lutade sig tillbaka mot sätet. 

"Is there something wrong?", frågade han nu lite oroligt. Jag svalde och skakade på huvudet. 

"No, no. I'm just afraid of the comments your fans will give me.", svarade jag ärligt och bet mig i läppen. Han log och skakade på huvudet. 

"They will not say anything as long as you're with me.", försäkrade han. Även om jag inte riktigt gick på det så gjorde hans ord mig lugnare. Faktum var att bara att få sitta i samma bil som Niall gjorde att jag fick extra hjärtklappningar. Varför kände jag ungefär samma känsla som jag kände för cirka tre år sedan? varför nu med Niall och inte med någon annan kille? jag suckade och knäppte loss bältet. 

"Now we do this.", log jag och öppnade dörren. Niall gjorde lika och vi möttes av tiotals fotografer, några dussin fans och säkert flera tvteam. Att det fanns så här mycket människor i lilla Mullingar visste jag inte ens var möjligt, men samtidigt så var jag ganska så säker på att de inte bara var Mulling-bor här, det fanns säkert fans från andra ställen i närheten också. 

"Hold my hand, we will make it real, remember?", viskade Niall i mitt öra då vi gick tätt intill varandra in mot den lilla restaurangen Niall hade tagit oss till. Dock var vi förföljda, men väldigt nära kom det inte i alla fall då vakterna var väldigt strikta med avståndet mellan oss. När jag korsade mina händer med Nialls kunde jag höra hur klungan av fans blev större och skrik hördes. Om det var för svartsjuka eller om det var glada för våran skull kunde jag inte riktigt höra och jag hade inte modet till att titta åt deras håll heller. Niall däremot var lika glad som vanligt, hans leende var stort och med sin lediga hand vinkade han glatt. 

 

"They are crazy!", andades Niall då vi äntligen kommit in till den lilla matkedjan där vi skulle äta. Jag åt ofta lunch här när jag var mindre mindes jag. Det var ett sånt fridfullt ställe där det inte bara sålde mat, utan också fika och annat gott. Det var ett perfekt ställe att sitta och plugga på, vilket jag tidigare gjorde då jag gick i skolan här. 

Allt kändes så annorlunda nu. Så fort jag landade på marken från London in till min hemstad igen kändes det som att jag kom in i ett helt annat liv igen, mitt gamla liv. Det var som att supandet, festandet och den hemska attityden inte längre fanns där, den var som bortblåst. Jag var nu den oskyldiga tjejen som förlorat sin pappa i cancer, vilket var ett anseende som jag hatade, även om det var sant. 

"Yeah.", log jag och släppte hans hand för att isället ställa mig i kön eftersom jag då redan visste vad jag ville ha. Ingen restaurang i hela världen kunde erkätta denna mat, därför så hade jag saknat dessa wokgrytor så otroligt mycket. "They are pretty loud actually.", skrattade jag och följde Niall med blicken då han ställde sig kompakt bredvid mig. Jag kände hur vibbarna i magen bara drogs igång och känslan inom mig var pirrig. Även om jag absolut inte ville känna som jag kände så hade jag inget annat val, man kunde ju inte direkt styra över känslor.

I samma ögonblick så hörde vi ett gallskrik utanför och innan jag såg klart så var det en tjej utanför som hade svimmat och den andra var påväg att bli bortburen av en utav säkerhetsvakterna.

"Wow, that was nasty.", kommenterade jag och tittade med vidöppna ögon på Niall. 

"It's really scary when people around me faints. But to be honest, I have gotten used to it.", log han och sneglade ut mot folkmassan som bara blivit större och större. 

"How could it be so many people in here? and how they know where you guys are all the time?", frågade jag chockerat och tittade ut. Jag kände en viss medlidande då jag såg hur vakterna gjorde allt som kom i deras vägar för att inte släppa in några galningar in hit. 
"When one fan have seen us, they write it on Twitter and stuff, and probably the fans know that me and the boys are in the town right now, that's why they're here. I told you, they're crazy but very lovely!", förklarade han. Jag nickade bara och fnittrade åt hur lycklig Niall faktiskt såg ut att vara. Det var så här han ville ha det. Få sjunga för en stor publik, spela gitarr, skaffa nya vänner och ha tjejer omkring sig hela tiden, och hade det varit för en vecka sedan så hade jag bara tyckt det var överdrivet hela grejen, men nu kände jag mig bara glad för Nialls skull. 

- Niall - 

Hittills hade allt gått väldigt bra. Jasmin hade varit blyg till en början när det gällde fansen, men flera stycken som redan var inne vid restaurangen när vi hade anlänt hade då och då kommit fram till oss och hejat. Jasminette hade under de två första tjejerna inte sagt något alls, medans sedan började hennes vanliga jag komma tillbaka och hon pratade vänligt med de andra fansen som kommit fram. Dock hade vakten runt vårat bord inte tillåtit bilder eller autografer, men det var alltid kul att åka ut och träffa fans. 

"How does it feeling?", frågade jag medans jag tog en stor gaffel med pastan och den goda tomatröran och förde rakt in i min hungriga mun. Hon log och rykte på axlarna. 

"Good, I think.", hon fortsatte att äta på sin wok och jag kunde se hur hon då och då sneglade upp på mig, då hon trodde att jag inte tittade. Men att slita blicken ifrån något så vackert och saknat var svårt. "Some of your fans are really kind and beautiful.", kommenterade hon sedan och jag log. Det kändes bra att hon faktiskt trivdes i den här sitsen. 

"Yes, they are.", svarade jag kort och tänkte tillägga med något som 'fast det är ju du också', men jag hejdade mig. Jag ville ju inte direkt skrämma bort henne när vi äntligen kunde konversera. "I really love this restaurant. I love to eat and I love this food.", yttrade jag efter en liten lätt tystnad. Jasminette skrattade högt och nickade på huvudet. 

"Yes, I really love to eat.", svarade hon och räckte upp sitt glas. "Cheers, Nialler!", jag föll in i hennes skratt och krockade mitt glas i hennes.

"Cheers, handsome!", jag blinkade åt henne och samtidigt drack vi en klunk av våran cola. 

 

Mätta och belåtna gick vi ut från restaurangen. Det hade faktiskt börjat snöa och fansen såg ut att frysa rejält mycket, ändå så gav dem sig inte. Ändå stog de kvar i en klunga och bara väntade på att få se mig, vilket var väldigt stort för mig. Kamerarna däremot kunde jag inte känna något tvång att tycka synd om, det enda dem var ute efter var en bra spalt och fina bilder, sedan var det klart. Jag kunde helt enkelt inte bry mig mindre om dem. 

Jag knep ihop med munnen och lutade huvudet mot Jas öra då hon snabbt lutade sig närmare. 

"Is it okay if I take some photos with the fans?", frågade jag samtidigt som jag bet i läppen. Hon log och nickade. 

"Of course, you don't have to ask for that, stupid!", skrattade hon och jag släppte hennes hand och pussade henne på kinden. Hon rodnade lite lätt vilket bara fick mig att skratta, fansen verkade inte flippa ur för det utan jag hörde mest väsen ifrån deras sida. Jag gick fram till en utan våra vakter och berättade min plan, jag skulle ta kort med några stycken och sedan åka vidare till något ensamt ställe där jag och Jasminette skulle få vara ifred. Fred, våran ena livvakt var till en början skeptisk om han skulle våga låta mig ta kort med några fans, men efter ett tag så nickade han. Jag antog att han förstod att jag hade känslan inom mig att jag var tvungen att göra det, för fansens skull. 

 

Jag drog på mig bältet och kastade en snabb blick på Jasminette som stirrade ut genom de tonade rutorna åt sidan. Jag kunde inte riktigt tyda på om hon var trött, ledsen eller glad, men jag hoppades på det sisnämnda. 

"How's it going? Does it feel right or wrong?", hon tittade på mig med ett leende och log. Jag andandes då ut, de där leendet betydde bara på att hon var glad. 

"It's really interesting to see how you live, I really like a few of your fans and I think I can handle this.", skrattade hon och jag startade den svarta bilen. Att det var svårt att köra ut hade jag faktiskt förväntat mig med, fansen spred ut sig på vägen och vissa var verkligen helt tokiga. Jag nickade bara åt svar till Jasminette och koncentererade mig stort på vägen istället. Om jag körde själv så kunde jag ofta köra hur som helst, men om jag hade någon i samma bil så ville jag vara extra varsam, jag kände inte direkt för att vara orsaken till någons skador eller något på grund av min körning. 

 

Väl ute på vägen gick allt som smort. Vi hade radion på hög volym, smådansade och sjöng med till Miley Cyrus låt We Can't Stop och var allmänt glada. Jag tittade snabbt på Jas som sjöng som en lärka medans låten var igång men när jag sedan tittade tillbaka ut mot vägen såg jag något jag inte riktigt hade förväntat mig där. En röd stor bil, ungefär lika stor som min, kom rakt emot mig i full fart och det såg inte heller ut som att personen i bilen hade tänkt att stanna. Att det var halt på vägarna kunde jag förstå, men personen i bilen såg varken ut att kunna köra eller vara nykter med tanke på att han körde i helt fel fil. Jag hann inte mer än att blinka förrän skrik hördes bredvid mig och jag insåg då att Jasmin lagt märke till den röda stora bilen som kom rakt emot oss, på helt fel sida utav vägen dessutom. Jag hann inte mer än att svänga förrän bilen voltade och vi var helt på sidan om vägen och allting svartnade i mitt huvud. 

---

Hut mår Jasmin? hur mår Niall? Kommer det klara bilolyckan? :O Kommentera som aldrig förr så kommer nästa del innan ni ens hunnit blinka ;) 

Så jäkla bra! Du levererar, denna novell levererar och allt är perfekt!

jaaaaaaaaa äntligen nästa del!!!!
mmmeeer <3

Sååå bra!! Vill ha mer

OMG OMG OMG OMG SJUKT BRA DEL MEN SNÄLLA LÅT INGET HÄNDA DEM!!!!!

Sv; Åh nu blir jag alldeles rörd :') Tack sp sjukt mycket, hälsa din kompis o tack <3

Nämen ojdå, nu händer det grejer! Jättebra del och sorry för att jag inte har kommenterat på sistone, men det betyder inte att jag inte har läst. Den här nya novellen är minst lika bra som den förra och jag är kvar här även om det ibland inte verkar som det. ;)
Längtar efter nästa!! :D

super bra del!! hoppas dom blir ett riktigt par en gång. hoppas dom klarar krachen :)

Mer!!!!! Nästa!!!!

Neeeeej, när det skulle bli så bra!!!!! Hoppas det går bra för dem!!!!

Har förresten en frågestund på bloggen, skulle vara kul om du skulle vilja skriva någon fråga eller två ;)

Dumma dig my!? :( Du får inte sluta med sådana hemska delar!! Gaaah give me mooore ;)

OMG suuuuperbra kapitel, det här är helt klart den bästa one direction novell bloggen! :D

MEEEEEEEEEEEEEEEERRRRRR

MER GAAAH BÄSTA JAG LÄST

Jätte bra novell, Mer!!!

Dom är s fina och så men dom måste klarade detta annars gråter jag...jättebra!!

OMGKFLD MER

neeeej :o men gud va bra del! du skriver grymt! ;D