Den sista väskan var packad och jag satte mig helt utmattat på sängen. Det hade tagit en hel dag att packa för att få med allt en tjej nu behövde ha med sig i två veckor. Känslorna inom mig var blandade, det skulle bli skönt att äntligen få komma "hem", få träffa släkten, träffa gamla vänner och framförallt - känna sig trygg igen. Tryggheten är och kommer alltid vara hemma i Mullingar, den lilla fridfulla orten där nästan ingenting händer, någonsin. Men sen fanns det ju självklart sina motgångar att behöva åka tillbaka, som tillexempel att återuppliva de gamla minnena som skulle komma tillbaka i mitt huvud och då menade jag verkligen inte de 'bra' minnerna om fanns där. Jag var också stämplad som "tjejen som förlorade sin pappa, vi måste vara extra försiktiga med henne nu, minsta lilla fel och hon brister ihop", det var till en viss del sant, jag klarade inte av att höra vad som helst, men hela situationen var överdriven. Självklart klarade jag av att höra folk prata om sina pappor, ingen snack om saken, men om de sedan kommer in på för djupt vatten och börjar ifrågasätta min pappa så tar jag det på ett helt annat sätt. Jag hoppades hur som helst på att få komma hem igen och bara få vila ut, glömma skolan och allt för ett ögonblick och blicka framåt igen. 

 

Jag tog ännu ett drag med locktocken genom håret när jag slutligen bestämde mig för att vara klar. Om bara tjugo minuter så skulle Josh och Kimbely hämta upp mig då jag faktiskt lyckades övertala mamma att sätta in lite pengar på mitt konto, pengar till kvällen då mina två bästa vänner skulle ta mig till en restaurang för att på något sätt 'fira' min sista kväll i London på två veckor. Jag hade dock både lovat Josh och mamma att inte ens dricka någon liten droppe ikväll då jag på flyget och på flygplatsen skulle se efter George. Men jag hade faktiskt vättet i huvudet att veta att vara bakfull då var en dålig idé, och särskillt när man sedan ska få träffa den efterlängtade släkten igen. Nej, jag hade helt enkelt bestämt mig för att förbli nykter ikväll. 

 

Basen dunkade i hela huset i rummet intill mig, jag hade till en början kunnat trott att det vore George som hade satt på sina högtalare på högsta volym, som han ofta brukade. Men när jag sedan hörde vilken låt det var så kokade jag nästan utav ilska och jag insåg att det var Rose.