everything has changed, chapter 4

- Jasmin -
Jag forsatte att plumsa i snön när jag plötsligt kommer till ett villaområde där jag inte alls kände igen mig. Vart var jag egentligen? Gatulamporna lyste fortfarande och trots att jag bott här i två och ett halft år nu så kunde jag ändå inte vägarna ordentligt. Musik och rörelser hördes ifrån huset mitt framför mig och jag kunde nästan känna doften utav alkohol komma emot mig. Skulle jag riskera att gå in där? bara fråga om vart jag var, kanske ta någon cider eller två, och sedan be någon visa mig vägen hem? Klockan var ju trots allt bara halv nio på kvällen.

Jag kom på mig själv att jag faktiskt lovat både Josh och mamma att låta bli alkoholen ikväll, därför lät jag klokheten vinna över viljan, för den här gången. Även om jag bra gärna var sugen på att gå in och visa hur en riktigt fest såg ut. Jag suckade och tog upp mobilen. Skulle jag förstöra Josh dejt ikväll för att be honom att hämta upp mig, eller skulle jag ta beslutet att ringa mamma? Att ringa Josh var uteslutet, att försöka förstöra på hans första riktiga dejt skulle kännas taskigt då jag visste att han faktiskt skulle hämta upp mig om jag bad om det, så snäll var han faktiskt. Därför så kände jag att jag hade en plikt att acceptera det faktum att han skulle få njuta av sin dejt i, som jag innerligt hoppades var bra för honom, ifred, eftersom det förtjänade han verkligen.
 
Jag hade gjort som mamma sagt åt mig att göra, gå tillbaka till restaurangen där jag kom ifrån från början. I det här fallet var det ganska enkelt, det var bara att gå i mina gamla fotspår som lett mig hit. Där skulle hon möta upp mig då hon tyckte att det var alldeles för kallt för att vara ute en kväll som denna, i bara en klänning med ett par tights till dessutom, och hon hade rätt i det. Det var fruktansvärt kallt ute, men till min lycka så hade jag i varje fall fått lånat Josh jacka som han hade lämnat kvar i hans bil. Ibland var han för bra för att vara sann och han var helt enkelt den där killen som alla tjejer dreglade efter. Men eftersom han alltid varit en klok kille så hade han inte bara tagit den första bästa, han hade väntat tills han hittat den rätta och istället fokuserat på mig och Kimbely, hans "tjejer" som han alltid brukade säga åt oss. Vi blev också oftast kallade som hans 'tvillingsyskon' då han endast hade en äldre bror att handskas med där hemma. 
 
Med iskalla fötter och ben hårda som stenar ställde jag under den gröna markisen för att invänta mamma som ännu inte kommit. I ungefär tio minuter lärde jag vänta på att den silvriga bilen som tillhörde oss, köra in på en liten parkeringsruta. Det var en hemsk känsla jag hade inom mig och mitt humör var absolut inte det bästa just nu, om mamma nu skulle säga ett minsta lilla ord som kunde provocera mig nu så var det verkligen inte roligt för henne. 
 
"Jasmin, wake up.", George hoppade upp och ner i min säng, vilket var den stora anledningen till att jag vaknade. Fortfarande så kunde jag känna mig stel och kall efter gårdagen, trots den varma duschen och efter att ha legat under det tjockaste täcket jag kunde hitta. "We will going to the airport about two hours and mom want us to get up now.", jag suckade och reste mig upp ur sängen med täcket lindat runt omkring mig. Inte nog med att jag frös, trött var jag också. Det kändes att jag var ledig i alla fall, det var då all trötthet föll samman och det enda man ville var att sova. 
Med trötta steg gick jag upp ur sängen och tittade mig i den stora spegeln som satt fast på min garderob. Jag hade legat med mjukisbyxor och t-shirt hela natten men ändå så kände jag mig helt nere, kallsvettig och allt var det nu innebar. Bara jag inte blev sjuk, det var bland det vidrigaste, äckligaste och jobbigaste som fanns. 
Mjukisbyxorna fick sitta kvar där de satt, det var ett par One Piece som var ovanligt sköna just idag, även om jag inte var den dära 'mjukistypen' så kände jag bara för att jag orkade inte sätta på mig ett par jeans idag, inte i denna kyla. T-shirten böt jag däremot ut till en vanlig långärmad svart tröja med vita ärmar. Borsten drogs igenom mitt hår och sedan fick ett långt halsband pryda min alldeles för slarviga outfit. 
 
"Oh, I'll miss you so much, my babies.", mamma kramade hårt om både mig och George då hon självklart envisats om att hon skulle följa med in till flygplatsen, även om hon visste att vi visste exakt vad som skulle göras då vi, veckorna efter pappas död, ofta åkte tillbaka till Mullingar för att hälsa på våra nära släktingar. Med tiden hade det bara blivit mindre och mindre att vi hade åkt dit, vilket jag ibland kunde tycka var synd. 
"Yeah mom, we'll see each other in one week anyway.", konstaterade jag och slet mig ur hennes omfamning. Jag tittade mot Olof som stod en bit bort, jag log och gick fram till honom för att också ge honom en kram. 
Han var inte som de de andra killarna mamma genom tiderna haft, Olof var speciell. Han ville inte ta över papparollen och han fanns där som en vän, inte som någon som trodde han bestämde över oss, och det var nog därför både jag och George började tycka om honom redan ifrån början. 
"Have fun now, little girl. It will be nice to see your other family next week.", konstaterade han och log. Jag drog på mig solglasögonen för att så mycket som möjligt dölja mitt osminkade ansikte.
Vi sade ett sista hej då till mamma och Olof innan vi steg in i tullen för att kliva ett steg närmare Mullingar. Oj, vad jag hade saknade den lilla byn och alla människor där. 
 
Till min lycka så fanns det WiFi på planet, vilket resulterade till att alla, stora som små satt med varsina mobiler, datorer, Ipads och allt vad som nu gick att ha. Det var faktiskt riktigt kul att se. 
"Do you miss our cousins?", frågade George med ett leende. Jag visste att han ofta kom överens med våran ena kusin Stan som även var jämngammal med George. Jag tyckte även det skulle bli kul att få träffa Kim och Richard igen, de två kusinerna som fakiskt alltid kunde få mig att le, de var även runt tjugio och nitton år, tack vare åldern så var vi alla tre väldigt lika och hittade alltid på så roliga saker. 
"Yeah actually, I've missed them all a lot.", svarade jag med ett leende innan jag blickade tillbaka på min mobil igen. Jag tittade in instagram som jag inte varit inne på, på år och dagar kändes det som, men som vanligt så var det bara alla dessa vardagliga bilderna på mat, träning och lite egopics. 
Twitter var däremot intressantare, alltid hände det nya saker där och det var alltid kul att läsa om vad andra hade för åsikter. Till min förvåning så fick jag se att någon hade RT en tweet som fick hela mig att stelna till. 
 
Niall Horan @NiallOfficial
It will be so nice to come home to my hometown this week ! I really need rest time, see the family and my friends again ! Pleace accept that. Love you all !
 
Jag hann knappt tänka klart innan George pickade försiktigt på mig. Jag vände fort huvudet mot hans håll och tittade med en ganska så irriterad blick på honom, även om det inte var honom jag var irriterad på så kunde jag bara inte låta bli att retas upp av Nialls tweet. Självklart så skulle han åka hem just vid samma tidpunk då jag också skulle befinna mig där, turen var då alltid på min sida. Jag suckade drastiskt.
"I have to go on the toilet. Can you follow me?", det här med att låset en gång råkade gå i baklås den gången George satt på en toalett på flyget hade han tydligt inte kommit över än, vilket var synd, han borde verkligen lära sig att våga gå på toaletten själv igen, men den dagen hörde inte till idag. 
"Of course.", svarade jag lätt och reste mig upp så att han kunde komma förbi mig. Toaletterna var till min besvikelse på andra sidan planet, det var fullt med människor på hela flyget och ytan var trång.
Trots konsekvenserna så tog vi oss igenom hela planet för att min rädda lillebror behövde gå på toaletten, men fördelen var då i alla fall att det inte var någon kö just nu. 
Jag lutade hela mig mot väggen och slog igen mina ögon, trött var jag då verkligen.
"Jasminette?", plötsligt hördes en ganska så igenkänd röst framför mig och jag slog fort upp ögonen, var det verkligen han? det fanns ingen annan än han som kallade mig 'Jasminette' och han var en utav de få som faktiskt visste att det var mitt hela namn också. Där satt han, med ett par solglasögon lika som mina i sin hand och luvan som han nu drog ner så man tydligt lyckades tyda hans brunblonda hår. 
"Niall?", jag tittade frågande på honom och blev för stunden helt mållös. 

Jaaaa, fredag idag då hörrni! Så jävla skönt med helg! Åker till mormor senare ikväll. Jag, en kompis, mormor och mamma ska nämnligen se This is Us (igen) imorgon, hehe. 
Ett tidinlägg kommer ut imorgon också, så håll utkik. :D Kommentera denna del!
 
 
 

Så grymt bra!❤ Är redan beroende.......

Svar: aaaahhhh! taack Lisa, glaad jag blir :D
My Wesström

Gryyyymt!!

Svar: taaack !!
My Wesström

Äntligen kom niall in, så jäkla bra! Verkligen

Svar: tack hörru! Glad jag blir :)
My Wesström

Ooooh, undra hur hon kommer att regera, och han!
Längtar till nästa kapitel!!!
Hanna

Jäätebra!

Svar: tack :D
My Wesström

Jättebra del och kul att Niall kom in nu också!:)
Åh, jag vill också se this is us igen..coolt att du ska se den med mamma och mormor, min mamma skulle aldrig se den, haha:)

Svar: hahahahah de typ älska den lika mkt som jag ju, haha ;)
My Wesström

Jag är back on track som ditt fan nummer ett! Den här novellen verkar galet bra, och jag ser verkligen fram emot att läsa den :)

Svar: Men iiih ååååh vad glaad jag blir ! :D
My Wesström




Kom ihåg mig?