everything has changed, chapter 5

- Jasmin -

Jag lutade hela mig mot väggen och slog igen mina ögon, trött var jag då verkligen.

"Jasminette?", plötsligt hördes en ganska så igenkänd röst framför mig och jag slog fort upp ögonen, var det verkligen han? det fanns ingen annan än han som kallade mig 'Jasminette' och han var en utav de få som faktiskt visste att det var mitt hela namn också. Där satt han, med ett par solglasögon lika som mina i sin hand och luvan som han nu drog ner så man tydligt lyckades tyda hans brunblonda hår. 

"Niall?", jag tittade frågande på honom och blev för stunden helt mållös. 

---

"Do you remember me?", Niall log. Jag granskade honom noga. Det var länge sedan jag såg honom nu, flera år för att vara den som var den. Han hade förändrats så mycket, hans tänder var helt raka, hans klädstil var helt olikt honom och hans hår var rikat uppåt. Det enda som jag egentligen kände igen var hans ögon, de fina ögonen kunde nog ingen motstå, de var dem jag ifrån en början hade fallit för hos honom. 

"How couldn't I?", fnäste jag och höjde ögonbrynen. "You're everywhere!", jag tog ut händerna i luften och tittade mot toalettdörren som aldrig verkades öppnas, skulle han aldrig bli klar snart så vi kunde få återgå till våra platser igen? 

"Yeah, It's pretty cool actually. I can't understand it myself.", började han och fortsätte att hålla uppe sitt leende. Jag nickade och låtsades inte höra på hur stor framgång han hade fått. Innerst inne var jag glad för hans skull, men det ville jag ju självklart inte visa utanpå. Han lämnade efter sig ett stort hål i mitt hjärta som jag under flera år arbetat mig igenom, vilket självklart inte han hade insett då det var hans idé att skiljas som vänner. Om vi nu ens var det i slutänden, han hade aldrig hört av sig, ringt eller ens visat något täcken alls på att vi på något sätt kände varandra, jag hade varit som luft för honom. Skulle jag vara ärlig så kändes det rätt konsigt att stå här framför Niall när jag i tre år nu sett honom på TVn där hemma, eller på datorn, ja.. I princip överallt. 

"Oh, it feels like a bear has been in there, it smell awful!", ut från toan kom en liten kille som nästan skrek över hela planet. Jag tog handen för pannan och kunde känna hur kinderna hettade till. Skulle han alltid skämma ut mig överallt? Jag sneglade mot Niall som tittade nyfiket på den lille killen som nu stod framför mig. 

"Is it really you, Niall?", min ivriga lillebror tittade med vidöppna ögon på killen som ofta brukade spela playstation och liknande spel med honom, de få gångerna Niall hade varit hemma hos mig. Han såg verkligen Niall som en förebild och det gjorde ont i mig att veta hur ledsen George egentligen blev då jag berättade att jag och Niall inte skulle fortsätta att träffas. 

"What? George!", Niall sträckte ut sina armar och hade nu ett större leende än jag någonsin sett det. "My god how big you have become!", jag nickade och tog ett löst tag i Georges arm som ett tecken på att vi borde gå nu.

"Bye Niall!", sade han till Niall som bet ihop med käkarna. 

"See you soon, man! It was nice too meet you again.", med de orden hörda så följde han lydigt och och glatt med mig tillbaka till våran plats igen. I tre års tid hade jag försökt övertygat honom om att Niall inte var samma person som förut, att killen han såg på TVn var en ny Niall som helt enkelt hade sitt eget liv nu. Skulle det behöva ta lika lång tid att försöka övertala honom ännu en gång så skulle jag bokstavligen gå in i väggen. Helst hade jag hoppats på att han aldrig träffade Niall idag, för antagligen var det också den sista gången de träffades igen. Det hade faktiskt kommit som en chock då han tydligt minndes Georges namn, efter alla åren, med tanke på alla människor han träffade varje dag.

 

En tystnad befann sig på våran rad. George var högt insatt i filmen som spelades på stolen medans jag själv mest satt och funderade med lurarna istoppade i öronen. Det var så skönt att bara luta sig tillbaka och kunna slappna av, utan någon som helst huvudvärk eller spyfärdig. 

Plötsligt så kände jag en hand på min arm och hastigt tog jag ur ena luren ur örat och tittade på min lillebror som inte längre hade blicken fäst mot den lilla TVn. 

"Do you still like him, don't you?", hans ord kom som en chock. Att prata om mina känslor med honom visste jag aldrig skulle gå, han var mindre än mig. Det var skillnad om han kom med sina problem till mig, vilket han ofta också gjorde och det var jag stolt över, jag var stolt över att han hade ett starkt förtroende för mig och vårat starka band mellan oss. 

"It was three years ago we were daiting, George. He has have a lot of girlfriends and still have thousand girls as run after him. I'm not his kind of girl and it will never be me and him again, I'm sorry.", jag tog hans hand och drog försiktigt med tummen fram och tillbaka på den lilla handen som låg i min. Han må vara tio år, men ändå så hade han alltid haft ett litet ansikte, en liten kropp och såg oftast yngre ut än var han var, vilket jag som syster tog väldigt hårt då han oftast blev retad för det i skolan. 

"I know, and I'm sorry about it.", han tittade med hans gröna ögon in i mina och log ett brett leende. Jag strök honom över håret och pussade honom snabbt på pannan innan jag återgick till min egna bubbla för en stund igen. 

 

"I can see the land now!", en liten unge som inte tillhörde George ropade ut över hela flygplanet med en gäll röst, vilket fick mig att vakna upp. Sant som sagt, vi var faktiskt alldeles precis påväg ner för landning och jag kunde verkligen nu känna i magen hur skönt det var att bara lämna London för ett ögonblick och få komma hem till fridfulla Mullingar. 

 

Fridfulla Mullingar var något jag alltid hade sagt, men så snart som vi kom in på den lilla flygplatsen så insåg jag att det inte alls var så fridfullt jag till en början hade trott och hoppats på. Hundratals tjejer stod som en klump och nästan blockerade hela flygplatsen. Det kändes nästan som om hela stans tjejer kommit hit. Men vad hade jag egentligen förväntat mig? Niall Horan var ju här. 

Jag tog Georges hand och bad honom hålla sig tätt intill mig, vilket han mer än gärna verkades vilja göra. 

Efter att äntligen fångat in våra väskor på bandet så var det bara det jobbiga kvar - hitta Maria. Jag tittade på George som mest såg förvirrad ut på de skrikande tjejerna som verkade göra allt för att få se Niall. Jag suckade och tittade bort. Att titta åt det andra hållet var inte en sån dum idé, för jag fick då syn på Maria som kom gåendes emot sig och bredvid sig hade hon våra tre kusiner. Jag kunde inte undgå mitt leende som spred sig på mina läppar då jag såg dem igen och innan jag hann tänka klart så var George redan i deras famnar. 

 

"Wow, you're exactly the same Jas as I remember you!", Richard tittade stort på mig med sina fina ögon och gav mig sitt fina leende. Det kändes konstigt att krama honom igen, han hade blivit mycket mer biffig av sig och jag visste att hans nya flickvän hade en stor påverkan på grund av det. 

"You're still beautiful too.", flinade Kim och drog in mig i sina, inte lika starka armar. Det roliga med Kim var att vi nästan såg lika dana ut, vi båda hade brunt hår, bruna ögon och en ganska så lång och fast kropp. Det var ofta de trodde att vi var tvillingar när vi var yngre då vi både hade samma efternamn och gick i samma klass. I början tyckte vi bara att det var pinsamt, helst ville vi inte ens känna varandra, men nu i efterhand så skrattade vi bara åt det. 

"You too guys, and how big you all have became!", utbrast jag och tittade ner på minstingen Stan som höll sig tätt intill George. "Especially you ,your little boy!", log jag och hukade mig ner. Han skrattade då bara lite kaxigt och var förmodligen i den fasen då det var 'pinsamt' att krama tjejer då han till en början inte alls ville krama sig, sedan insåg han ju att ingen utav hans kompisar var på plats så då var det ju såklart fritt fram att ha kramkalas. 

Jag skrattade åt de allihopa men kunde ändå inte låta bli att snegla åt de skrikande tjejernas håll där även Niall befann sig. Hans solglasögon var på och lika så kepsen. Ena armen höll han om olika tjejer i medans i den andra handen höll han stadigt i sin gitarr. 

"I see what you looking at.", flinade Kim och pickade mig löst på armen. Jag vände huvudet mot honom och skakade på huvudet. "I can ask him about his autograf if you want to, we played in the same footballsteam before, you know.", han hade visst redan glömt bort den lilla detaljen att Niall och jag faktisk kände varandra lite bättre än han kanske trodde. Sedan kom jag ju på att det faktiskt var tre år sedan och Kims minne var lika dåligt som en guldfisk, självklart kom han inte ihåg vilka killar jag hade dejtat och inte. 

"No thanks, I hate him.", var det enda som slank ur mig, vilket fick honom att flina ännu mer. 

"You're right. He has already so many girls you see, never he will get you. You're too special.", han la sin arm bakom mitt huvud och gnuggade sin lediga hand hårt i mitt hår. Jag skrattade och gjorde motstånd för att komma ur hans lilla hårdhänta kram. Det var det som var så bra med Kim, han kunde säga hur gulliga saker som helst, men efter varje gullig sak han sade så behövde han göra något som bevisade att han fortfarande var den som bestämde, att han inte bara var 'den känsliga killen' som han var rädd att han skulle klassas som, i varje fall då det gällde mig. Alltid hade han och jag haft någon slags tävling om vem som var störst, bäst och vackrast. En tävling som aldrig verkade ta slut emellan oss, men det var också de som gjorde oss. Det kändes faktiskt jävligt skönt att äntligen komma tillbaka till något som man faktiskt kunde kalla för hem.

---

Då var del fem ute och i nästa del kommer Niall faktiskt att komma i lite mer, det är alltid lite segt i början men nu så är jag igång! 

 

Senare idag så ska jag som sagt se This Is us och jag är inte hemma, detta är ett tidsinlägg men jag hoppas ni kommenterar för det! Kramisar. :) x

 

 

Bäst bäst !!

Underbar del! Hoppas de löser sig mellan dom!

Klart vi kommenterar! Jag känner starkt att det här kommer bli din bästa novell någonsin :) SÅ himla bra skrivet, och dessutom beundrar jag verkligen att du hinner uppdatera så galet mycket!! Stor cred till dig xx

Åååh, vill oxå såna kusiner!!!!😫😂 jättebra kapitel, längtar väldigt mycket till nästa kapitel!!😄😄

Jättebra!:D

asså sååå bra! :D

Super bra!!! Drama vill jag ha, jag älskar drama! Kanske ett litet tips på ett ungefär: Kim tar med någon killkompis och Jasmin känner honom för dom typ gick i samma klass när dom var mindre och bla bla bla, sen så börjar han flörta och bjuda ut henne och Niall ser allt det där... Bara typ lite tips på drama! Man vill ju liksom inte gå på så hastigt tills blir tillsammans! Älskar din blogg!

Så hiiimla bra!! Åh

Grym fanfic!
Läs gärna min fanfic "blame" på wattpad.com/payneslover, du kommer inte att ångar dig! Den är riktigt bra och fastnar direkt! Kram

Åhh sa bra! Började fangirla sjukt mycket när hon träffade Niall haha ;) x

Aww, skriv mer! LOVE IT ♥♥