---

- Niall -

Mina tankar föll tillbaka på Jasminette. Jag hade varken sett eller hört något alls ifrån henne på de senaste tre åren och plötsligt stod hon bara där, framför toan på flyget. Det var faktiskt riktigt kul att se henne igen, hon såg dock inte lika glad ut att se mig. Hur som helst så hoppades jag på att få ett tillfälle att träffa henne igen, prata ut om allting och kanske komma lika nära som vi var dagen jag var tvungen att välja mellan henne och musiken. 

Det som gjorde mig glad var att både hon och hennes lillebror såg ut att må bra, som om hon har haft tre fantastiska år utan mig, vilket både kändes bra men också lite tråkigt då jag verkligen gillade henne. 

 

Jag svängde in på uppfarten till det vita huset där min mamma bodde. Även pappa, Greg, Denise och Theo skulle vara på plats inne där så jag såg verkligen fram emot att träffa dem alla, framförallt Theo som jag inte alls träffat så många gånger som jag hade önskat. Jag klev ur bilen och en kall vindpust svepte förbi mig, det var snö på gatorna och det kändes att man var hemma igen. Det var skönt att packa ur sina väskor ur bilen och sedan skynda sig in i värmen igen där jag möttes av min fina mamma. 

"Oh Niall!", utbrast hon när hon fick syn på mig. Mitt leende ökades i grader och mina väskor slängdes hårt ner i golvet. Jag besvarade mammas hårda kram och jag kunde känna lukten av mammas goda klyftpotatis. "Welcome home my baby!", log hon sedan och pussade mig tusen gånger på kinden. 

"Thank you, mom. I'm finally home!", skrattade jag och tog av mig mina genomblöta skor efter att ha plumsat i den lilla snö som fallit ner på uppfarten. Jag skyndade mig in till vardagsrummet och möttes av Greg och pappa som satt och småpratade om allt möjligt. Jag log när jag fick syn på dem och skyndade mig att sätta mig emellan dem. Det hela slutade med att vi alla tre skojbrottades i soffan. 

"It's nice to see you again, my son. I've missed you soo much.", sade pappa och lade armen om mina axlar. Jag skulle just till att svara då toalettdörren öppnades och ut kom en Denise och Theo. Jag ställde mig hastigt upp och gick emot dem båda. Denise såg lika glad ut som alltid och välkomnade mig precis som de andra. Jag fick sedan Theo i armen och började genast att prata bebisspråk med honom, det dröjde inte länge förrän han somnade. Jag kunde inte vänta tills dagen kom då jag själv skulle ha en liten miniatyr utav mig krypa runt på golvet. 

"Can you take the grilling, Nialler?", frågade mamma då hon kom ut med ett stort fat med kött. Jag tittade ut genom det stora fönster och insåg att de hade tänt grillen. Jag tog handen för pannan och skrattade lågmält åt mammas dumma förslag. 

"Should we really grilling right now? it's snow outside for gods sake!", svarade jag och reste mig upp, redo att ta emot det stora fatet mamma höll i handen. Hon nickade och tittade retsamt på mig. Alltid skulle hon komma med så dåliga förslag, men samtidigt så var jag verkligen så sugen på grillat kött med mammas klyftpotatis till, så att ta på mig lite kläder och ställa mig under altantaket gjorde ingenting. 

 

"Bobby, a few days ago was it three years ago since Robert here in Mullingar died in Cancer, you know who I mean, yeah?", jag hörde hur min mamma och pappa diskuterade en mans död för tre år sedan, egentligen ville jag veta vem, men antagligen var det någon utav mamma eller pappas jobbarkompisar eller något sådant, därför lade jag inte så mycket energi på det hela. 

"It's horrible. Especially when he had two kids. A little boy and a girl in Nialls age. It's really tragically.", fortsatte pappa och jag kunde nästan känna hur hårt det tog i honom att säga det. Även om jag inte alls visste vem det pratade om så kunde jag ändå känna skuld för barnen, vad hände med dom och hur hade dem det nu? Jag skulle just till att gå in och fråga vem det pratade om då jag kände hur mobilen pep till. Jag log när jag såg att det var killarna som hade skrivit i våran gruppchatt, alltid blev jag lika glad när jag insåg att det var någon utav dom. Det var ju trots allt som min andra familj nu. 

"Don't be silly, bro.", försvarade Richard mig då han antagligen kom ihåg hur ledsen och krossad jag var efter att han lämnat mig. Jag ångrade nästan att jag blev kär i honom, nu i efterhand. Visst, vi hade väldigt kul tillsammans hela tiden, vi gjorde nästan allt tillsammans och var allmänt lyckliga, men jag skulle ha fattat att bakom en sådan perfekt kille så fanns det alltid något som gömde sig, självklart skulle han bli känd, glömma allt om mig, allt om oss och bara lämnat mig där med ett krossat hjärta. Att sedan veta att min far var döende dagarna efter Nialls avsked var ännu jobbigare, aldrig hade jag mått så dåligt i hela mitt liv. 

"He wasn't my boyfriend at all.", försvarade jag mig och slog till Kim hårt på armen. "Just almost, or.. I don't know. We didn't talk about it so much, we just.. No, I don't know and it's over now anyway. I hate him."

Jag lade inte märkte till att hela släkte lyssnade på mig förrän efteråt. Jag kände då hur mina kinder hettade och jag visste hur förtjust Maria var i honom och jag hade ju inte berättat detta för någon annan tidigare, men och andra sidan, det var i det förflutna nu, det var tre år sedan och sanningen skulle komma fram förr eller senare. 

"Do you know what?", det var Kim som avbröt den hemska tystnaden som infallit emellan oss. Jag tittade frågande på honom och rynkade lite på pannan. "I think you need to go out and meet some of your old friends tonight. Follow me to Jason's party, it will be fun and many people will be there!", jag log. Jag tänkte först att det kanske var en dålig idé att ta mig till en hemmafest första dagen på väldigt länge här i Mullingar, men sedan kom tanken på att Kim skulle vara där och jag visste ju att han aldrig skulle låta något hända mig. 

"I'd love to, but when I get drunk, I can't stop drink. You have to promise that you stop me before things goes wrong, okay?", svarade jag med en väldigt låg ljudnivå. Jag hade inte precis gillat tanken att halva släkten skulle veta hur jag egentligen var på fyllan, det skulle vara rätt pinsamt. 

"Sure. Then you follow me to the party and just have some fun!", konstaterade han med ett stort leende som placerades på hans läppar. Jag nickade glatt och drog en hårslinga bakom öronen. Denna kväll skulle antagligen bli huuur bra som helst. 

---

Åhåhå, hemmafesten hos Jason och "alla" skulle komma dit. Vad tror ni kommer hända? och kommer hon få i sig för mkt alkohol från början eller kommer någon att stoppa henne? ;) Ja.. Nästa del kommer antagligen imorgon. 

Ledsen för ingen del alls igår förresten, men åkte hem från mormor klockan åtta typ. Jaja, Kommenteeera! :D