Kim hade snabbt övergett mig då han hittat sina vänner. Jag hade blivit erbjuden att följa med, vilket jag till en början också gjorde, men tröttnade ganska snabbt då jag insåg vad tråkiga dom var. Det var ingen tråkig fest, absolut inte. Det var ovanligt mycket röj och över mina förväntningar, men något kändes nästan fel. Läskiga blickar iakttog mig och i deras ögon var jag antagligen fortfarande stämplad som "den ynkliga flickan från Mullingar som förlorade sin pappa i Cancer". Jag ville så gärna dricka, dricka mig stupfull så jag knappt kunde stå eller komma ihåg någonting, men någonting i mig sade ifrån. Jag var på hemmaplan nu, hemma i Irland, jag var aldrig tjejen som festade loss här, ingen visste hur jag egentligen var på festerna i London, allt var så annorlunda. Det jobbigaste var att jag inte ens höll kontakten med mina vänner jag hade haft här. Jag hade medvetet ignorerat deras samtal, deras sms eller deras kommentarer på de sociala medierna. Egentligen ångrade jag att jag stängde ute allt och alla, men jag tror att det var det jag behövde för att få påbörja ett nytt liv. Ett liv med alkohol, tobak och jobbiga bakfyllor. "Excuse me, but do I know you?", en hand lades på min axel och så snabbt som personen i fråga avslutat meningen så vände jag mig hastigt bak. En lång tjej med blondt rakt hår och blåa ögon stirrade på mig med ett väldigt normalt, fint leende med raka tänder. "Oh my god. It's you! Jasmin!", utan att ens ha någon aning om vem denna märkliga tjej framför mig var så drogs jag snabbt in i en hård kram. Det roliga var att hon inte alls såg ut att ha för mycket alkohol i kroppen och hon såg praktiskt taget nykter ut. Jag log och försökte göra allt för att minnas vem hon var, men ingen ringklocka i min hjärna verkade vilja slå. "I'm Ellie, from the scouts, do you remember?", hon fnittrade och plötsligt så föll poletten ner. Det var ju tjejen med det bruna håret med den där väldigt roliga humorn som jag, tillsammans med några av de andra, delade tält med.

"Oh good! I'm so sorry that I forgot about you but I've not been in here for ages and it's a little bit too much right now to be honest.", svarade jag ärligt och bet mig i läppen. Hon skruvade lite på sig och jag såg i hennes ögon att hon visste det.

"I'm sorry about your dad. I really am. But I'm glad you're okay.", där kom det. Meningen jag fått höra allt för många gånger idag, förra året och ända sedan tragedin skedde. Jag var dock glad över att folk åtminstonde försökte att bry sig, men inners inne så visste jag att det inte alls brydde sig, inte över huvud taget. Men sanningen var att jag inte alls var okej, folk såg på mig och trodde på fullaste allvar att jag var okej. Hur kan man ens vara okej? jag kanske såg okänslig ut utanpå, men inuti gjorde allt så himla ont. Det skar i hjärtat varje gång någon nämnde min pappa och ju mer jag tänkte på det, desto mer sökte jag mig till alkoholen. Det var inte förrens nu då jag var nykter som jag insåg hur dåligt det egentligen var att dränka sina sorger, det kanske var bra för strunden, men verkligheten kom ikapp en, förr eller senare. 

"So, how do you know Jason?", Ellie hade försvunnit en stund och var nu tillbaka med ett stor vodka flaska i handen. Hon erbjöd mig att dela den med henne men vodka var något jag inte riktigt kände för idag. I alla fall inte att dricka den ren.

"I don't know him so well, actually. But my cousin Kim does. He want me to follow him in here and now I'm here.", svarade jag enkelt med en simpel axelryckning. Hon nickade och fortsatte att halsa ner den rena spriten ner i halsen, och visst, det såg väldigt frestande ut, men samtidigt så låg jag lågt.

"Oh my god.", Ellie nästan tappade både hakan och flaskan då hon fick syn på den blonda killen som kom in genom dörren med två andra killar, som jag antog var hans kompisar. "Niall Horan, Ouch, he's soo hot.", konstaterande hon medans hennes blick följde varje steg han tog. Jag vände ryggen mot deras håll och skakade på huvudet.

"Not really.", svarade jag och gick bort emot bordet där all sprit och dricka fanns. Jag grabbade åt mig en vanlig cider och började sippa lite löst på det då Kim kom fram till mig med ett oskyldigt flin på läpparna.

"Have you seen who's here?", han fortsatte att dansa med till den höga musiken och jag kunde se hur svettig han var i pannan. Jag himlade med ögonen och tittade surt på honom. "I'm sorry, Jas. I didn't know he'd be here, I promise!", han tittade på mig med en ganska så vållande blick och jag kunde se i hans ögon att han var på god väg att bli väldigt påverkad av sina alkoholer, jag tänkte dock inte hindra honom då jag visste att han inte alls festade så ofta.
"Hi Jasminette.", med min cider i handen vände jag mig återigen för att se vem det var som nu ville prata. Jag visste dock redan vem det var då han uttalade hela mitt namn, vilket bara en person i hela världen gjorde.

"What do you want, Niall?", frågade jag uppriktigt och tänkte absolut inte falla dit igen. Även om jag visste att Niall aldrig ville göra mig illa eller leka med mina känslor så var han fortfarande min första kärlek som bara lämnade mig utan ett knappt hej då.

"May I talk to you?", han tog tag i den öppnade vodkaflaskan, slog i den i glaset och blandade sedan i cola i det. Jag granskade noggrant hur han blandade sin drink innan jag sedan svarade på hans fråga.

"There is nothing to talk about.", svarade jag kort och skulle precis gå iväg då han tog ett löst grepp om min arm.

"Oh dude, I think it's pretty much to talk about between us.", han tittade med en känslig blick på mig, inte alls hård, skrämmande eller något man oftast behövde kämpa emot på fester och fyllor, utan denna gång möttes jag av två blåa ögon som tillhörde ingen mindre än Niall. Jag ville så gärna prata med honom, reda upp allting och kanske börja om på nytt. Men något i mig sa ifrån. Hade han klarat sig bra utan mig i tre år utan att visa något som helst tecken på att jag fanns för honom så behövde han inte mig nu heller, eller för att klargöra det hela, jag behövde inte honom.

"Don't call me 'dude', Niall. What's wrong with you?", fräste jag, inte alls för högt men väldigt skarpt. Jag såg hur han häpnade till och det lilla leendet han hade byggt upp under tiden av vårat samtal var plötsligt borta.

- Niall -
"Don't call me 'dude', Niall. What's wrong with you?", hennes ord ekade i mitt huvud. Hon hade rätt, hon var inte bara en 'dude', hon var mer än det. Hur hade jag kunnat fått fram det ordet? Det lät ju som om jag inte ens brydde mig om henne. Till min förvåning stod hon kvar på samma plats. Hennes bruna lockiga hår och hennes otroligt vackra bruna ögon glänste. Hela hon var något unikt, det hade jag alltid tyckt. Det var inte förns nu, tre år senare som jag insåg hur mycket jag faktiskt tyckte om Jasminette och hur roligt vi faktiskt hade det, det halvåret vi fick tillsammans.

"I just thought you'd like to talk to me, as old friends. You know.", försökte jag i hopp om att föra konversationen vidare. Hon suckade, drack lite ur sin drink och nickade. Hennes ögon möttes med mina och jag kunde se hur hennes ögon fylldes av tårar.

"I don't think so, Niall. I can't handle this anymore. I've waiting for ages that you'd show me something that you're thinking about me, but nothing. I'm done, We're done. Leave me alone now, Niall. You hurt me and just leaved me when I needed you like must. Bye, Niall. I can't have people like you in my life anymore, I've been without you in three years now, I had hope that I'm strong enough that be without you forever now."Med dem orden lämnade hon mig och försvann in i den rörande folkmassan där människor dansade, sjöng och skrek till musiken. Själv förstod jag ingenting, på vilket sätt hade jag sårat henne? så som jag kom ihåg det så tog hon situationen ovanligt bra, som om jag egentligen inte betydde något alls för henne då jag berättade att jag ville satsa på musiken. Jag tog händerna för pannan och skakade på huvudet. En sak var i alla fall säker, jag behövde få prata med henne igen.

Vad tror ni, tror ni det kommer gå som planerat för Niall?  Och var Jasmin lite för hård mot han kanske? :( Haha. Ja. Har i alla fall några tankar på var nästa drama ska handla om och hur det ska läsa situationerna, men det får ni helt enkelt vänta med att se ;) hihi. Kommentera! :D

Update; har nästa del redan klar faktiskt, så när den kommer ut är upp till er ;) Kram!