back for you, chapter 21 - sightseeing

Tidigare;
"He hasen't even texted me, I guess I did a big mistake to take him back, or what do you think?", ett tjut hördes ifrån fönstret rakt bredvid oss medans jag småflinade lite för mig själv, kanske var det någon som äntligen ville skratta till Harry's skämt och till och med hans skratt gjorde allt roligare. Vad det lät som så var det där definitivt inget par som bara setts en gång, verkade det som.. Jag lossade mina tankar om det och fokuserade på Alexias ord istället, 
"That's not my opinion, love.", svarade jag medans min arm lades över hennes axlar. Det kändes faktikst helt okej, som en syster och bror- relation skulle vara.

 
♥ Harry's Perspektiv ♥ 
Att Alexia var snygg var ju ett faktum. Tyvärr så hade Zayn strängt förbjudit oss alla fyra att ens försöka ge oss på henne. Vilket jag, eller vi alla, hade full förståelse för då det för det första skulle kännas konstigt och för det andra så hade jag inte precis tyckt att det varit så roligt om någon av dessa killar hokade upp med Gemma till ett exempel. Vi visste för mycket om varandra för att det skulle fungera helt enkelt. Men Alexias vän, som dessutom var riktigt rolig, var ju precis lika snygg och henne hade inte Zayn något att säga till om över huvud taget. Jag var inte desperat, det var jag inte, men jag saknade den här känslan att vara kär och jag kände mig faktiskt redo att bli det snart, frågan om vem det skulle bli återstod att se. 
"They have been gone quite long now, don't you think?", frågade jag med ett halvt flin när vi intensivt tittade på varandra. Det hade inte blivit någon pinsam tystnad än så länge då vi båda verkade vara pratglada personer, något jag också uppskattade
"Yeah, Alex has really had a rough time lately, it's all complicated.", svarade hon bara och drog en blond hårslinga bakom sitt lilla öra. En bekymrad rynka mellan hennes ögonbryn bildades och en enkel nickning visades på hennes huvud. Jag lutade mig tillbaka i datorstolen jag bekvämt satt i och fortsatte min blick som strävade efter Michelle med hennes gulliga ansiktsdrag och de slarviga mjukiskläderna som hon dessutom inte såg ut att skämmas över. 
Röster hördes utanför dörren och just när jag vände stolen till dörren så kom syskonparet inklampande med båda ett stort leende på läpparna. Att se Zayns äkta leende hade jag egentligen inte sett på flera dagar om jag tänkte efter, därför så kunde jag inte låta bli att glädjas åt hans tillvaro. 
"Who's up to a sightseeing around Alexia and Michelle's places? we haven't really been around these kind of areas.", log Zayn väntligt och lade en arm omkring sin syster. Jag sneglade på tjejen som halvt låg på sängen och sedan på min bästa vän. 
"I'm definitely with you! It will be fun and see what you and your friends are doing on the days.", flinade jag och drog ett säkert smileband till Alexia samtidigt som jag sneglade på Michelle som faktiskt var lite halvröd om kinderna som såklart gjorde hennes sötare än vad hon redan var. 
"But I can't look like this?!", konstaterade en missnöjd tjej på sängen och pekade desperat på hennes mjukiskläder som bestod av ett par rosa Hollister byxor som satt ganska tajt över hennes rumpa och till överdelen så hade hon ett vitt linne som var täckt med en matchande rosa tjocktröja, enligt mina ögon så såg hon endast mysig ut och jag gillade ju klädseln hon bar. 
"Yes, you can, idiot! Who's gonna see you now?", utbrast Alexia och tittade storögt på sin bästa vän som då verkade slappna av lite. "You're beautiful, honey.", tillade hon och såg sedan på mig. Jag nickade bekräftat medans jag bredade mina läppar. Michelle nickade tacksamt och reste sig upp från sängen. 
"Okay, then.", suckade hon samtidigt som man kunde höra hennes lycka. Kanske skulle en kväll tillsammans med två väldigt vackra tjejer och en bästavän kunna bli lika bra som tillsammans med mina fyra bröder i alla fall?
 
♥ Alexia's Perspektiv ♥
Eftersom både jag och Michelle hade druckit så kunde vi inte köra bilen. Jag hade faktiskt körkort, men jag använde det sällan. Dessutom blev jag bara stressad i alla dessa bilköer och annat trafikskit här i London. 
Zayn satt vid ratten med mig bredvid sig samtidigt som Harry och Michelle (som kommit väldigt bra överens) satt i baksätet och skrattade åt de mesta. Min mun gick i ett när jag berättade om olika minnen jag haft på ställen vi sakta men säkert betraktat genom fönsterrutan när min bror försiktigt körde förbi de olika platserna. Att säga 'min bror' hade jag smakat på många gånger hittills och det lät riktigt bra. Vad som dock kunde tynga mig var tanken på Finn, han var min bror också, jag kunde bara inte svika honom. Hur mycket han än ignorerade mig eller vad det vi hade just nu skulle kallas. Han ville inte prata med mig i varje fall.
"I will show this place for you guys.", sade jag villigt medans jag tittade ut mot skogsdungen som fanns precis bredvid den lilla steniga vägen. "Shall we?", min blick fördes bak på Michelle som först såg ut att tveka lite, något jag inte dömde henne för, det var ju trots allt vårat ställe inklusive Adrian och Chuck's, men efter en stunds tänkande så ryckte hon på axlarna och steg ur den numera tillastående bilen. 
"Whatever."
 
"Wow, what a spot!", utbrast Harry när vi äntligen kämpat oss upp för den så kallade 'mördarbacken' då den både var brant och lång. Eftersom det var sent på kvällen så hade solen precis börjat gått ner på himlen och det var den perfekta solnedgången medans en liten sjö låg precis under den lilla klippan vi befann oss på. Detta var ett sådant fridfullt ställe att jag nästan inte ville att några skulle veta om det alls, men Zayn var speciell och om jag frågade Michelle det så skulle hon nog konstatera detsamma, fast om Harry. Zayn skulle just till att öppna munnen och säga sin egen åsikt då en plötslig vissling hördes bakom oss och det var inte vilket ljud somhelst, det var bara en person som kunde göra en sådan stark och annorlunda busvissling.
"Eyy, Alexia?", när jag insett att mina tankar var som jag först trott så stelnade hela jag till. Jag stod här, bredvid Michelle tillsammans med Harry och Zayn på ett ställe som vi aldrig tog med oss 'vänner' till. Jag vände mig om och mötte Adrians iskalla blick samtidigt som han höll sin skateboard i sin ena arm. Vad som dock förvånade mig var att han inte var ensam och Chuck var inte med honom heller. Det var faktiskt två andra vänner han hade med sig, som jag aldrig sett heller. "What are you doing here and who are this ugly people?", skrattade han samtidigt som han fick sina två andra skejtarpolare med sig i det. Jag himlade med ögonen och ryckte på axlarna. Eftersom han klarligen tagit med sig sina vänner hit så kunde han ju i varje fall inte klaga på att jag tagit med mig andra hit heller. 
"Thank you for caring about me, my beautiful boyfriend", sade jag sarkastiskt och lade armarna i kors. Han flinade stadigt medans han nickade roat på huvudet. 
"You're welcome.", sade han medans han kom närmare och närmare. Det var inte förrän han lagt sin arm om min midja och han var påväg att kyssa mig förrän jag kände doften om honom. Alkohol. Vi som kände honom visste dock då att vi inte skulle reta upp honom då eftersom något bråk ville vi ju inte precis riskera. "I have missed you, sexy", sade han medans han mot min vilja pressade sina rödblommiga läppar mot mina. Hade jag varit full så hade jag bara tyckt att kyssen var sexig och möjligen god, men nu var den helt åt andra hållet. Snarare äcklig och obetydlig. Jag visste inte hur men jag antog att Zayn såg på mig hur obekväm jag var i situationen då han direkt kom till undsättning och puttade bort min egen pojkvän ifrån mig. Personligen så uppskattade jag det, men det syntes direkt på Adrian hur illa vid han tog det. 
"What the hell are you doing, fucking stupid?!", utbrast han och sökte genast kroppskontakt med Zayn. Vilket den svarthåriga mannen inte backade för. En smäll på käften för Zayns del räckte innan han brast ut i vansinne. Zayn tog sats med ett ben innan han ilsket slog till Adrian med knyten näve rakt i magen, vilket bara provocerade min pojkvän ännu mer. Förskräckt skrek jag allt jag kunde och Harry, tillsammans med Adrians andra vänner som faktiskt verkade vara nyktra, hjälpte till att få bort killarna ifrån varandra och efter många försök till slag ifrån bådas sida så lämnade Adrian plötsligt platsen utan ett ord och konstigt nog så kände jag hur tårarna rann ner för mina kinder. Vad var det för fel på mig, varför grät jag? Jag ville helst bara ge mig själv en mentalörtfil men när jag sedan tänkte efter så hade jag rätten till att släppa ur mina känslor. Zayn skyddade mig endast, men än en gång så hade min egen kille svikit mig och som vanligt kändes det som flera knivhugg i hjärtat. Zayn röck sig ur Harrys hårda grepp om honom och försvann fort in i skogen några meter ifrån oss. 
Jag tittade chockat efter Adrian som fort försvann ur min åsyn och sedan tillbaka på min bästavän som nu också hade Harrys skyddande armar omkring sin försvarslösa lilla kropp. Ett svagt leende klistrade sig fast på mina läppar innan jag sedan sprang efter Zayn som rusat in i skogen. 
 
Han bara satt där med en glödande cigarett i munnen medans hans käkar var spända. Det tog ett bra tag innan han märkt av mig, eller om han bara unvikit att titta upp tidigare, men tillslut möttes våra ögon och jag kunde se hur ett tillmålat leende visades kring hans mun. Det kändes jobbigt att Zayn skulle behöva känna sig dålig på grund av mig, ingenting var ju faktiskt hans fel. 
"Zayn, listen I'm sorry for that.. I just..-", sade jag ångerfullt medans jag med små steg gick fram till honom som vilade på en sten. Han tog ännu ett bloss från sin glödande pinne innan han sedan öppnade munnen.
"I am not angry at you. I can not just understand why you of all people have to fall inlove with such a douchebag.", mitt huvud vilade mot hans axel medans jag försiktigt smekte honom på kinden precis där Adrian träffat. "You shouldn't be together with him. I don't tell what you're gonna do, I'm just saying that you deserve better, sweetie."
"Does it hurt?", frågade jag medans jag kollade upp på hans röda kind som tydligt kommit ifrån skolans populäraste kille. Jag valde att ignorera hans konstaterande och ville helst inte prata om det, även om jag kunde förstå lite hur han tänkte. Men Adrian var ju ändå Adrian, skolan snygging. Han hade status och kunde få vilken tjej som helst, självklart kände jag mig hedrad till att få kalla honom min. 
"A little", mumlade han tillbaka och nu var det hans tur att luta sig på mina axlar. Jag nickade till svar innan jag sedan sade något han förtjänade att höra. 
"I will talk to Adrian.. And I think it will be the last time I will do it."

Sådär ja hörrni! Inte så mycket hände kanske men bättre dethär än lite. Zayn och Adrians första möte kanske inte var det bästa, men vad tror ni kommer hänta härnäst????? Hihi.. 
 
Kommentera nu (;
 

jättebra! jag har vart dålig på att kommentera. :( men några frågor bara: Är sophia tillsammans med Liam och eleanor tillsammans med Louis? :)

Svar: Det är luuugnt det! Liam och Sophia ska i denna novell nydligen gjort slut men Louis och Eleanor är kvar! :) <3
My Wesström

Omg mer my!!!!!♥

Svar: Ute nuu! <3
My Wesström

Hej megdsuperduperbra kapitel hon och zayn typ sötaste syskonparet ever <3

Hej megdsuperduperbra kapitel hon och zayn typ sötaste syskonparet ever <3

Svar: Håller meeed, vill oxååå ha en bror som Zayn.. Eller helst ska det vara Zayn ;) <3
My Wesström

Åh herre, Adrian kommer säkert dra igång nåt drama likt "Gör du slut pågrund av dendär skiten som jag bråkade med?!"(zayn)
Haha men jättebra iallafall

Svar: Ja man vet aldrig, haha ;) Tack finis <3
My Wesström

ÅH FIGHT FIGHT!!
Hahah men gud vad bra. Det blir bara bättre och bättre. SÅ spänd på fortsättningen, VILL LÄSA MEER♥♥

Svar: Iiih taaack ! <3
My Wesström

Så braa!! Sluta aldrig att skriva, dina noveller blir som en drog ju!!💖

Svar: Åååh vad glad jag bliiir, Mira. Tusen tack! <3
My Wesström

Mycket bra! När kommer nästa?

Svar: tack! Ute nu :)
My Wesström

Hoppas att hon gör slut med adrian och sen tror jag att det kan bli något mellan michelle och harry!;)

Svar: haha joo man vet ju aldrig ;)
My Wesström




Kom ihåg mig?