take chances, chapter 35

Tidigare;
"How much have you eat the last days?", frågade jag medans jag reste mig upp för att plocka upp min sminkväska jag snabbt samlat ihop. Jag såg på min syster som såg ut att tänka efter, men sedan fick jag i alla fall ett någolunda bra svar. 
"I've eat some sandwitches, not really because of hunger, but for the babys sake.", sade hon medans hon lade sig ner under täcket. Sängen var stor, gjord för två. Därför tog jag min tandborste, gjorde mig redo inför kvällen innan jag kröp ner på andra sidan av min familjemedlem och ville bara somna för att lämna denna hemska dag bakom mig också. 
Imorgon såg jag fram emot att se mina föräldrar igen, jag hoppades verkligen på att dom båda var okej. 

Att vakna upp på ett lyxigt hotell bredvid min syster var klart bättre än att vara ensam, dock hade jag ju självklart velat haft Louis på andra sidan om mig istället, men samtidigt så var det bara tre dagar kvar utav veckan och killarna skulle då bli ledig i en månad innan deras arbete började igen. Klockan var omkring morgon och därför gissade jag på att tiden hemma i England faktiskt var kväll. Jag hade ärligt talat ingen aning om exakta klockslag men att Louis förmodligen skulle vara vaken var ett faktum. Trött var jag i varje fall då mycket sömn hade det egentligen inte blivit. Trots den behagliga sängen så vred jag och vände på mig flera gånger innan John Blund äntligen tittade fram. Trots mina sex timmar av djupt sovande så kände jag mig ändå helt utarbetad och jag behövde egentligen mer sömn för att klara av dagen, men jag kom sedan på att det bara var våra föräldrar vi skulle möta idag, därför så brydde jag mig inte alls om det. Jag behövde se dom, hur trött jag än mådde vara. 
"Okay, before we're leaving you've to tell me everything about the hot guy you're daiting.", Veronica slog sig ner bredvid mig i sängen igen då hon varit och fixat till sig, i varje fall vad det såg ut som. Hennes hår var vackrare än tidigare och som vanligt var hon otroligt snygg. 
"Uhm.. Yeah.", log jag och ryckte på axlarna. Hon lade benen i kors och stirrade på mig väldigt länge på mig innan jag slutligen insåg att hon inte tänka sluta att psyka ut mig förrän jag berättade. "He's very kind to people around him and he will always my best. It's so much good with Louis as I can't explain it with a few words. I feel myself alive with him and he's always by my side. I love him very much.", sa jag bara enkelt medans Veronica log. Jag visste att dom hade träffats förut några gånger, jag var dock en aning osäker på om Louis visste om att vi var syskon. Blondinen mitt emot mig hade ju faktiskt jobbat och intervjuat killarna ett antal gånger i tidigare program dom deltagit i och kanske var det därför Veronica tyckte om oss så mycket. Skillnad med Collin, hon hade ju inte alls gillat tanken av att se oss tillsammans & nu i efterhand så visste jag ju varför och vad han gjorde mot Katherine. 
"I've heard that their girlfriend got a lot of hate from the boys fans, how are you to handle it?", frågade Veronica efter ett tag. I stunden visste jag inte riktigt hur jag skulle svara, visst var det väldigt kämpigt vissa dagar, mer eller mindre. Men jag försökte ärligt att inte bry mig om det. Det var sällan jag ägnade mig framför något socialt media alls nu för tiden. Möjligen Snapchat men då var det ju endast till mina närmaste vänner. 
"It's pretty much rumors and bullshit from some people but yeah, I guess it's something I can't do about.", svarade jag ärligt och slog ner huvudet på kudden igen medans min blick riktades mot taket. "To be honest, I get really tired sometimes, why can't people just accept love between two people? I don't get it really.", fortsatte jag medans en djup suck lämnade min mun. Veronica lade sig bredvid mig och tog tag i min hand, det kändes skönt att prata ut, faktiskt. Det hade varit ett par jäktiga dagar i London men förmodligen skulle allt bli bra nu. Luke hade sin Fiona och jag behövde acceptera det, bara det inte ändrade min och hans vänskap för mycket, jag hade Louis och Patricia fick sin Justin, då var det egentligen bara Jonathan kvar men efter hans uppbrott med exet så tvivlade jag på att han var redo för någon ny, och det förstod jag. Mitt i all stress så var det skönt att kunna stanna till, titta upp och bara leva i nuet. Som nu. 
 
Frukosten var uppäten, outfiten för dagen var klar och äntligen befann vi oss på sjukhuset där mina saknade föräldrar befann sig. Jag hatade sjukhus, det fanns nästan inget värre än att vara på något sånt ställe då det endast fick mig att tänka på döden, Katherine och Luke eller Jonathan efter alla deras operationer tack vare fotbollen. Veronica gick fram till receptionen för att förmodligen berätta att vi var här och kanske fråga vilket rum dom befann sig i. 
"Okay, come here.", min systers röst ekade över hela nedervåningen och folk tittade på oss som om vi vore dum i huvudet. Jag himlade med ögonen och följde raskt efter Veronica som redan börjat gå mot en smal korridor. Snart skulle jag få träffa min mamma & pappa som jag inte haft någon talan med på en vecka, det skulle bli skönt att se dom igen. 
 
"Oh Katie and Veronica, hi darlings!", mamma skyndade sig ifrån stolen som såg allt annat än bekväm ut att sitta på, fram till oss med öppna armar. I det ögonblicket så skyndade jag mig in i famnen för att ta vara på mammakramen. "How was the flight yesterday? did it go well?" 
"Yeah, right.", mumlade jag medans jag kände en extra arm omkring mig. Min syster med den stora magen trängde sig in i kalaset också, och inte mig emot. "How is dad?", frågade jag och skyndade mig ur den nu intensiva kramen. Jag slet bort blicken ifrån mamma för att se framåt. Pappa låg med ögonen släckt på sängen och andades tungt.
"He's after all okay. He need sleep and rest. This holiday couldn't come better.", suckade mamma och gick mot sängen där pappa låg igen. Det var ett väldigt litet rum med en stol och ett litet fönster där solen nu sken igenom. "He has been talking about you two the whole time so when he wake up I'm sure he will get happy.", sade min mamma med ett leende på läpparna. Utan att tveka så gick jag till min älskade pappa, tog hans hand medans jag lade mig på sidan av honom med hans arm omkring mig. Samtidigt så kände jag hur han röck till och öppnade sina ögon. 
"Katherine?", hans fråga fick mig att stelna till. "Is it really you?", jag tittade snabbt på mamma som såg oberörd ut medans hennes huvud ruskades. Veronica såg oroligt på oss medans hennes hand smekte över hennes mage.
"No dad, it's me.. Katelyn.", andandes jag tungt och vände blicken ifrån mamma till min pappa istället. Han såg inte allt för besviken ut men jag kunde ändå tyda på att han hellre hade viljat sett sin karriärsfulla dotter ligga bredvid honom istället. Min mor & far favoriserade aldrig, varken deras barn eller inom jobbet, men ändå visste jag att om dom hade fått valt så hade de självklart behållit Katherine, tjejen som gjorde något med sitt liv, tjänade pengar på sin sång och alltid var utåttänkande. Innerst inne gjorde det ont att tänka som jag gjorde, men jag visste även att det var sant. 
"Hi honey, I'm so glad to see you.", mumlade han och flyttade mig närmare honom medans hans hand om min klämdes åt ännu mer. "I thought you were Katherine for a second.", skrockade han falskt medans jag såg på honom med en ledsen blick. Tårarna från honom var inte långt ifrån att falla och lika så mina. "I'm so sorry, Katie. I couldn't even see the different between my two daughters. I feel so bad right now.", hans lediga hand skyndade sig att torka bort tårarna som nu börjat rinna ifrån hans kinder och jag var väldigt nära på att gråta själv. "I was so close to lose my life and my only thought was on you and Veronica, and her baby. I couldn't die, I've been fighting through this and now I'm almost done, I did it.", log han stolt och drog båda händerna omkring min kropp. Jag smålog jag också medans mina armar virade sig omkring min långa och stora fader. 
"I'm so proud of you dad, I knew you would do it.", sade jag stolt medans jag pussade honom på kinden. "I love you so much, daddy.", när jag sagt det så vände jag mig om mot resten av familjen medans ett bredare leende placerades kring mina läppar. "I love you two as well." 
 Utan ett ord hörandes ifrån min flickvän så antog jag att allt var okej. Hon hade skrivit och sagt att hon landat men inget mer & ett dygn hade gått sedan sist. Jag suckade och tittade ner på telefonen, jag kände mig verkligen tom utan Katelyn. Två dagar kvar av denna jobbarvecka i London innan vi var lediga i en månad. Visst kändes det bra men frågan var ju bara, vad skulle jag göra? Harry skulle tillbringa tid med Kendall i LA, Niall skulle troligen vara med sin Sarah och Zayn & Liam skulle utan tvekan vara med sina flickvänner. Men jag då? skulle jag kanske åka upp till NY och överraska min tjej? tanken for i mitt huvud och ju mer jag tänkte på det ju självklarare lät det. Skulle jag åka direkt efter sista intervjun på söndag eller kanske..- 
Jag hoppade till av skräck då jag varit för inne i mina tankar att jag insåg att det eviga pipet kom ifrån min telefon. Jag sneglade på rumsklockan som satt på väggen och blev förvånad när jag såg att klockan redan var halv nio på kvällen, vi som skulle vara på biopremiären av Fast & Furious 6 klockan tio och här satt jag i min munktröja och gråta mjukisbyxor. Förvirrat svarade jag i min telefon och såg på displayen att det var Zayn. 
"Wazzup?", frågade jag och drog handen frustrerat genom håret. Jag hörde hur killen på andra sidan telefonen skrockade lite innan han fortsatte. 
"I bet you sitting in your sofa and chillin' with a hoodie and sweatpants on, am I wrong?" , jag flinade åt hans konstaterande och nickade lite för mig själv. Ja, dessa killar kände mig faktiskt för bra.
"You're totally right.", skrattade jag och reste mig upp. "I'll take a fast shower and then you can pick me up, yeah?", jag skyndade mig in till mitt rum för att ta ut något okay ur garderoben. Eftersom vi inte var så noga med vad vi satte på oss bara det matchade själva eventet så ryckte jag åt mig en kavaj med en vit T-shirt att kunna ha under och till det ett par tajta svarta jeans. 
"Great. We will pick you up in thirtyfive minutes, okay? get ready."
"Yes, sir!" skrattade jag och lade på luren medans jag ökade farten in till badrummet. Det kändes skönt att vara hemma i London igen, tillbaka till min lägenhet. Men också var det denna lägenhet jag tillbringat alla dagar tillsammans med Eleanor till ett exempel, därför så skulle det bli så otroligt skönt att packa allting och börja om på riktigt i Manchester. 
 
Att titta på bio var väl inte enligt schemat precis, men det var verkligen kul att kunna göra något utöver jobbet tillsammans med mina fyra bästa vänner, helt utan våra flickvänner. Nog gillade jag Sophia och Perrie allt. Även Kendall var en vänlig tjej, men hurvida hon och Harry dejtade var ju så oklart. Sarah hade jag träffat så några gånger än så hur hon var kunde jag inte riktigt svara på, därför var det på riktigt kul att bara kunna göra saker bara vi fem. Trettiofem minuter senare stod Zayn och grabbarna utanför min trappuppgång och glatt traskade jag ut, även om jag saknade min flickvän så kunde jag inte vara ledsen på något sätt. Idag var en bra dag helt enkelt. 
Jag klev in i Zayns vita Range Rover och möttes av Harry framför ratten, bredvid sig hade han Liam och Niall & Zayn fick jag bredvid mig i baksätet. 
"Are we going on the red carpet?", Nialls fråga fick mig fundersam. Jag hade ju egentligen inte tänk på det som en fråga utan jag hade nästan tagit för givet att vi skulle det, men eftersom det inte var någon slags jobbgrej så kanske vi inte hade tillåtelse att bli fotograferade på röda mattan? 
"I guess. We have the ticets already and all celebrities are going on there.", konstaterade Liam från framsätet med ett leende. Jag nickade medhållet och lika så Harry. 
 
"Harry, smile!" "How are you?" "When are the next album coming?" "Say something!", tusentals frågor kom samtidigt som blixtrar lös till i våra ansikten. Till en början såg vi väl någolunda normala ut, det var efter några minuter som vi gav upp och våra fula miner tog över på röda mattan. Kanske var det rätt onödigt och töntigt, men det var vi liksom och var det något jag älskade så var det att göra fula miner & spexa framför kamerorna där man förväntas att le och vara extra snygg. 
"Is it now we're supposed to go in?", frågade Niall lite diskret då det var han som stod närmast. Jag tittade på hur dom andra tänkt sig och de såg lika klara på stället som jag själv, därför behövdes bara en nickning från våran sida så förstod vi att vi var redo för filmen, jag såg verkligen fram emot den då jag älskade alla f&f filmerna hittills. 
-
"Woah, I really liked that one. It was such a cool movie and exactly the same good as them before.", yttrade jag exalterat och jag fick Niall med mig på spåret. Liam och Zayn verkade väldigt trötta medans Harry var inne i något i sin telefon. Vi satt alla ganska tysta i bilen, klockan var ju ändå ganska så sent och jag ville helst bara hem och lägga mig nu. Jobbdag imorgon stod på schemat, dock inte lika tidigt som vanligt utan vi startade redan klockan 14.00 med att vara i studion och träffa en del producenter, intressant ville jag lova. 
"Are you going to your own place or are you in for a FIFA tour?", frågade Liam och tittade bak då frågan särskillt var ställd till mig. Jag tänkte efter, skulle jag verkligen orka med? det skulle ju inte sitta helt fel med en grabbkväll men ändå så behövde jag verkligen få prata med Katie, jag saknade henne otroligt mycket. 
"An another night, I'm so damn tired.", svarade jag och tittade mig omkring i bilen. Dom verkade inte lägga någon vidare energi på det utan var nog rätt van vid att jag på senaste tiden avstått ifrån olika grejer med killarna. 
Niall som körde bilen, svängde upp på trotoarskanten och lät mig gå av där. Jag skrockade lite och sade hej då till resten av One Direction, sedan tog jag snabba steg mot dörren, slog in koden och öppnade dörren. Just när jag stod och väntade på hissen upp till mig så kände jag hur min telefon vibrerade till, snabbt tog jag upp den för att läsa det jag tog som ett sms.
Min gissning var rätt och när jag såg min flickväns namn på displayen så sken hela jag upp. 
 
From: Katelyn Ross
Hiii babe! How are yah? was the movie good? I dont wanna interrupt you if you do something right now, that's why Im texting. I miss you really bad and I cant wait to here your voice. Call me when you gets time, Love ya :) xx
 
Utan tvekan så klickade jag mig in i kontaktlistan och ringde upp så fort jag kunde. Två signaler hann gå innan hon svarat och jag kunde inte bli lyckligare av att höra hennes röst igen, den gjorde mig så otroligt glad. Utan att ens se på henne så blev jag som en ny människa igen, en gladare. Resten av den kvällan tillbringade jag på FaceTime med Katelyn och jag visste precis vad jag skulle göra när detta samtalet var över, eftersom jag hade hennes föräldrars nummer i min kontaktlista så skulle jag självklart höra om det gick bra att jag kom dit, sedan skulle jag boka första bästa flyg till NY för att överraska Katie..

Kommer Elisabeth och Stefan gå med på att Louis kommer till NY om två dagar? 
 
Vet inte hur jag ska göra riktigt, har så otroligt svårt för mellanting. Antingen blir det för lite drama eller för mycket, jag gör mitt bästa för att alla ska bli nöjda såklart men oavsett vad jag gör så blir det fel, inte så värst mycket hända i detta kapitel och jag vet det. Nu ville jag bara ha med Louis perspektiv lite också, som ni önskat. 
Sedan vad som händer senare får ni se, ska försöka att inte göra något överdrivet men ett till drama mellan Katie och Louis har jag faktiskt redan planerat, sedan låååångt tillbaka :) 
 
Kommentera gärna!

Super! Jättebra del som alltid ;) Nu är jag lycklig som gick in på datorn så att jag kunde läsa kapitlet. Ha en bra vecka då C8 See ya! //Kram, Rebecka xx

Svar: Tack såå mycket fina Rebecka :D xx
My Wesström

Ett jättebra kapitel :) kram!

Svar: Tack snälla du! Kram !
My Wesström

My sluta klanka ner dig som om du inte vore riktigt nöjd, det är skiiiitbra juuuuu!!

Svar: Åh Matilda, tusen tack ! <3
My Wesström

Dom måste godkänna det!! Jättebra!!:)

Svar: tack :D
My Wesström

Hej;) tycker inte att det blir fel tycker att vad du än skriver för kapitel så blir det bra, har aldrig tyckt att något av dina kapitel är dåliga för din novell/ noveller är bäst!!Jag kommer att läsa dina noveller så länge du skriver. Jag kollar in på din novell 3 eller fler gånger om dagen.Det går bara inte att inte gilla dina noveller för du skriver så bra tror inte jag kan minnas att jag läst en novell som är så bra skriven som din <3

Svar: Detta gjorde min kväll totalt, tusen tack fina du!! DU är underbar <3
My Wesström

Jag tyckte nt att kapitlet var tråkigt utan ibland behövs kapitel helt utan drama, jag gillar att Louis´ perspektiv kom med på ett hörn! Bra del!

Svar: Tack såå mkt Clara, du är så otroligt snäll <3
My Wesström

MEER! Så bra jag dööör seriöst hah! Sjukt bra och Louis måste få komma! :)♥

Svar: hihi taaaack :D <3
My Wesström

supermega braaa

Svar: tack :D:D
My Wesström

mer

tyckte de va bra med Louis perspektiv å ser fram emot dramat. Ärligt talat, gör det som känns bäst. Din utveckling är helt otrolig och du ska helt klart bara köra ditt eget race, jag gillar novellen oavsett =)

Svar: Åh Melissa, tusen tack sötis! Blir så glad och TACK för denna kommentaren! <3
My Wesström




Kom ihåg mig?