take chances, chapter 39

Tidigare;

"Hello lovebirds, don't let me disrupt your time, I'm just checking the flowers here.", sade Veronica, en aning ironsikt och med ett flin på läpparna. Med det insåg jag att hon verkligen sett rätt mycket och skulle förmodligen reta mig med detta i flera veckor framåt, jag var och hade aldrig varit tjejen som visade känslor offentligt - inte ens framför min familj, fast dom hade inte sett mycket dom eller, om man såg det så. Dom visste ju inte ens att min hobby var att sjunga. 

"Oh, that's nice.", skrattade Louis, helt oberörd av situationen och lade en hand på mitt lår då jag fortfarande satt i hans knä. "Let's make this day to something funny and enjoy my time here?", framkastade Louis medans han daskade till mitt vänstra lår med sin handflata, jag himlade med ögonen innan jag gav med mig ett hastigt skratt. 

"Yeah, sure", svarade jag bara, en aning röd och generad.

---

"Okay, do you think Louis is okay with that we've did this without him?", frågade Harry medans hans gröna ögon borrade sig in i listan på människor som blivit bjudna på festen. Vissa var vi nöjda med, andra inte. Det var inte precis så att det endast var Louis, Harry, Niall och jag som skulle få vara med och bestämma, även Sophia, Andy och andra av Liam's närmaste vänner hade också fått sagt människor dom ville ha med.

"He hasn't something to say basically.", muttrade jag och ryckte på axlarna. Direkt fick jag sex ögon som stirrade på mig med konstiga ansiktsuttryck. Själv himlade jag med mina och lutade mig obrydd bakåt i soffan jag satt i. Jag var inte sur på Louis, jag var mer besviken faktiskt. Det förvånade mig inte ens lite att han hade glömt denna viktiga dag. Det var ju idag allt skulle fixas, det var torsdag idag och på lördagen skulle festen hållas. Vi behövde ha så mycket hjälp vi bara kunde med detta för att kunna ordna den perfekta födelsedagsfesten till våran egna Payno. 

"He's on his way right now and has been sitting about six hours in an airplane and will land soon, it's time to go there and pick him up.", irlänningens röst ekade ut över vardagsrummet och min blick fördes till klockan som satt på väggen mitt emot mig, visarna visade 16.29 och om en halvtimme så skulle Louis flyg landa. "Am I supposed to drive?", synen flackade runt mellan Harry och Niall som båda verkade redo för att åka medans jag själv helst stannade inomhus och inte visade mig på hela dagen. Om hela surigheten berodde på vädret eller om det bara var en dålig dag var oklart, kanske vardera delarna. Det trista regnet som under flera dagar smattrat på fönstret kunde tillslut bli väldigt jobbigt, speciellt när inte Perrie var vid min sida dessa dagar så jag hade någon att krypa ner under filten med. Det var som att man blev isolerad inomhus och varken ville eller orkade gå ut. "Well.. I take that like a yes", sade Niall som inte fått något svar ifrån varken mig eller Harry. 

"Me and Harry can follow you.", svarade jag snabbt, dels för att inte behöva sitta inne hela dagen men också för att jag faktiskt saknat Louis dessa dagar han varit borta, hur mycket jag än ville vara sur på våran spexare så gick det ju inte, inte länge i alla fall. Tänkte jag efter så vann ju ingen av oss på att vara arga, det drabbade ju bara bandet & dessutom så var det en sån liten grej att bli sur över, i alla fall nu då han faktiskt bokat flyget direkt efter samtalet igår och var påväg hit igen. 

Anledningen till att vi inte var i London var enkelt, vi trivdes väldigt bra i Manchester och äntligen hade vi alla tre, det vill säga,Liam, Niall och jag redan funnit en helt okej egen lägenhet som vi snart skulle få börja inreda och fixa till. Än så länge bodde vi dock hemma i Harrys stora hus som vi även visade oss vara i fortfarande. 

 

Tjugo minuter senare stod vi mellan fyra stora vakter som vi aldrig sett tidigare. Eftersom våra vanliga vakter som vi också kände väldigt bra, var på semester precis som vi hade just nu så fick vi ha reserver som varken sade något eller tittade åt vårat håll, dock låtsades vi som att vi inte märkte dom väldigt stora, svartklädda männen omkring oss utan fokuserade istället på den gate vi visste att Louis skulle komma ut ur. 

"There he is!", viskade Niall så diskret som möjligt samtidigt som han verkade väldigt exalterad. Den grabben var verkligen den gladaste av oss alla när det gällde att träffa varandra igen. Jag hade inte tänkt på det tidigare, men ingen av oss umgicks faktiskt med sina flickvänner just nu. Harry hade kommit hem ifrån LA med Kendall, Niall hade besökt Mullingar med Sarah och jag hade tillbringat tiden med Perrie på deras UK turné. Det var egentligen väldigt sällan vi alla minus Liam, träffades på fritiden utan någon tjej involverad. 

"Time to come now, huh?", retades Harry medan Louis tittade upp ifrån golvet. Han såg sliten och trött ut, som om han inte sovit någonting dessa sex timmarna, men trots det utmattade uttrycket i hans ansikte så syntes hans lilla glimt i dom grönblåa ögonen som han bidrog med & ett svagt brett leende avfyrades på hans läppar. 

"Mr. Tomlinson, the one and only!", flinade jag och lade armarna i kors. Våra höga röster och svarta vakter hade dock avslöjat oss. Fansen började få syn på att det var vi och skrik blandat med andra läten fyllde flygplatsen, jag gillade inte alls situationen och visade med händerna lite om att Louis skulle skynda sig lite, något även han verkade hålla med så hans steg ökade och han hamnade mellan mig och Harry. Niall var lite före och pratade med den ena vakten som jag lagt på minne kallades Willson. "Good to see you man.", tillade jag sedan medans min arm lades över Louis axel. Ett enkelt 'detsamma' hördes ifrån Louis skamfilade röst och med det så blev vi alla rätt så tysta med tanken i huvudet att vi skulle komma ifrån platsen så fort som möjligt för att slippa allt kaos. 

 

"Good to see you again, lads. It's been a while now.", konstaterade Louis när vi alla satt samlade i bilen påväg mot huset igen. Niall som körde fokuserade på vägen medans Harry glatt tittade bak mot mig och Louis som satt på varsin sida i baksätet. "Only Liam who's missing.", sade han sedan och ryckte på axlarna. 

"Yeah, what he does right now is it only Sophia and him who knows.", skrattade jag och tittade framåt då jag såg hur Niall också flinade lite. 

"Do we really wants to know? nah, don't think so, huh?", övervägde Niall och skakade lite på huvudet vilket fick oss andra tre att skratta ganska fånigt. Vi alla visste allt om varandra, även åt det lite mer 'privata' hållet i ett förhållande, men ändå var det alltid lika intressant att prata om det. 

"Is she with Liam right now or what?", frågade Louis lite efterblivet, som om han inte förstått någonting. Han på sätt och vis visste ju ingenting heller då han varit i New York de senaste dagarna, men förklara kunde man ju alltid göra. 

"She took him with her to a holiday so we could planning his party alone, you know.", berättade Harry lite kortfattat och Louis verkade förstå. "But just so you know, Lou. We've been planned a lot of stuff alone, it's much more to do but we couldn't wait for you the whole day, we have so much to do.", fortsatte han och tittade nervöst bak, rädd för att se Louis reaktion. Som tur var verkade Louis bara glad och lättad över att vi gjort ungefär hälften av planeringen, det betydde ju endast att han skulle få göra mindre. 

"Sounds perfect.", flinade Louis malligt. Jag himlade med ögonen och skakade på huvudet medans ett svagt leende prydde även mina läppar, om han trodde att han skulle få slappa nu så hade han så fel. 

 

"So what are we gonna do with all these piece of paper?", frågade jag medans jag plockade upp anteckningarna som jag såg var utrskrivna ifrån datorn. När jag sedan läst några meningar så insåg jag att det var självaste namnen på drinkarna som jag höll i. "Are we going to have a homeparty?", log jag lyckligt och ställde mig upp ifrån golvet igen. Niall som var den andra efter mig som kom in i rummet bara ryckte på axlarna och verkade ganska oberörd. 

"Kind of..", sade han och började äta av en klubba han haft i fickan. "Not in someones own house, we've hired a local. About 6 to 7pm are we eating, after that Liam is going to open his presents and finally, the party is starting!", sade han medans både Harry och Zayn kommit in i rummet också. Personligen gillade jag den planen, att hyra en lokal och att äta innan så kallade 'riktiga' festen var igång lät som ett bra förslag och jag gillade att dom verkligen lagt ner så mycket tid för Liams skull, han om någon uppskattade ju verkligen sånnahär saker. 

"What is left?", jag tittade på mina tre vänner framför mig som såg ut att ha läget under kontroll, det var ju jag som kom lite efter och kände mig ganska så okunnig. 

"We're going send invite-cards to all these people and then we've all this interior left, you know.. If we should have balloons and stuff like that.", sade Harry lugnt och började rabbla upp olika grejer som kunde sitta i fönstrerna och i taket, enligt Harry så var det hela som ett enda stort barnkalas, men samtidigt så kunde jag ändå inte låta bli att glädjas av tanken av serpentiner och ballonger, jag älskade ju sånt rassel. Vad som dock inte gjorde mig så glad var att festen skulle hållas om två dagar. Dagar Katelyn skulle vara kvar i NY och jag skulle antagligen få fira Liam's dag utan henne, men vad gjorde det när jag hade fantastiska vänner? och allting kunde hända inom två dagar, kanske skulle hon ändra sig och komma hit ändå? 

"Is Katelyn coming?", Zayns fråga kom lite som en chock, som om att han läst mina tankar på något vänster. Jag harklade mig frustrerat och drog handen genom mitt hår. 

"Don't think so, she wanna spend a lot of time with her family right now.", jag log brett medans jag fortsatte att stirra in i MacBooken som låg på Harrys vardagsrumsgolv. Jag låtsades att läsa igenom dom alla olika papperna men hade egentligen något helt annat i min hjärna, Katie. Det hade varit jobbigt att lämna henne, men samtidigt så hade hon rätt. Vi behövde vara ifrån för att kunna uppskatta och sakna varandra enklare. 

"And you two? how's your love life?", Zayn tittade menande på Niall och Harry som båda satt oskyldigt i soffan. Även jag bröt mina tankar om min flickvän för att höra på detta, att Niall verkade vara riktigt kär var hur kul som helst, under alla dessa tre år som band hade ju han praktiskt taget inte dejtat någon alls, därför så gillade jag tanken att den blonda charmören verkligen skaffat någon som han tyckte om. 

"Me and Sarah are good actually.", Niall ryckte på axlarna medans hans kinder blev en aning rödare. Jag flinade åt honom medans blicken fastnade på Harry som nonchalerade oss totalt, nästan så han inte ens hade tänkt att svara på frågan. "And Harry and Kendall are an official couple, at least very soon.", Harry gav honom en genant blick samtidigt som Niall bara slog till den väldigt rosaröda krulltotten på armen. Zayn himlade med ögonen medans jag satt tyst och tittade bredvid. 

"Are you gonna tell me what's going on?", föreslog jag medans mina ögon flackade mellan dom två soffsittande killarna. Zayn nickade instämmande och lade armarna i kors, precis som han alltid gör när han vill ha någon slags förklaring. 

"Well, firstly, Niall shut up. And secondly, I don't even know if there's something. What Niall saw at the party the day before yesterday was because we both were drunk, that's all. Once again, I don't know where we're standing in our relation right now.", konstaterade han lugnt medans ett litet leende bildades och en svag syn av hans smilegrop lyckades jag tyda. Eftersom vi alla tre visste att det bara var nonsens alltihopa och att vi alla inklusive Harry visste att dom var som ett par redan, så lade vi ingen mer energi åt det, dom små turtuduvorna fick hålla på hur länge dom vela, förr eller senare kunde dem inte hålla känslorna borta framför kamerorna i alla fall. 

 

Efter en stund av bara allmänt snack så kom vi ju på varför vi egentligen var samlade så här, Liams födelsedag stod på tur och vi hade bara kommit halvvägs i planeringen än så länge. Min och Nialls uppgift var att börja printa ut alla breven för att sedan snabbt skicka iväg dom på posten, hela brevgrejen verkade vara en aning cheesy men ändå var det ganska så enkelt att bara skicka iväg ett brev, dessutom var det tydligen inte ens vi som skulle sända iväg dom utan det skulle Andy, Liam's kompis göra, kanske var det ändå lika bra då vi varken hade adress eller nummer till alla som förmodligen skulle komma. 

"I have forgot to ask, can I see the list of the humans who's invited to the party?", jag ställde frågan högt och tydligt. Zayn som redan stod med alla papperna i handen gick tvärs över rummet fram till mig och gav mig dom tre A4 anteckningarna med bara massa namn på. Intresserat och glatt tittade jag på listan där både Perrie med resten av Little Mix stod med, Katelyn och massor av andra igenkända namn. Vad som däremot lockade min uppmärksamhet var en persons namn som dessutom stod upp som en av arbetarna, faktiskt så blev jag chockad och väldigt förvirrat samtidigt. Kunde det verkligen vara hon? 

"Which Fiona?", frågade jag, ännu rakt ut och tittade allvarligt på killarna som satt vid olika positioner i rummet. Jag såg hur dom nervöst tittade på varandra innan Harry harklade sig och tog ordet. 

"Yeah, it's her you think.", sade han enkelt innan han höjde upp händerna i luften som om att jag skulle vara tyst tills han pratat klart ungefär. "We really wanted a photograper who would like to take the photos of the party and us, so we never would forget the day. We called eveyone and she was the one who's free. You know, it's a bad time to hire one this time on the year.", konstaterade han och tittade ängsligt på mig. Varken jag eller någon annan kille i bandet, eller ens teamet, tyckte om denna tjejen. Varför i hela världen skulle hon av alla behöva vara där?

"But why her? you couldn't take someone else?", irriterat kastade jag iväg papperna och tog mig för pannan. "So hard could it not be to find someone else. You could have asked a fan or whatever!", jag kände själv hur min ilska kom upp och jag kände mig egentligen som en dålig människa när jag sade så om tjejen som egentligen varit med oss från dag ett. Jag tyckte inte om henne bara, men samtidigt så ville jag heller inte vara oförskämd mot henne, men dom lagarna hade jag redan brutit mot vid det här tillfället ändå. 

"Well, it is what it is. She said yes and she will coming, end of story.", jag hörde även nu att Harry verkade irriterad på rösten och därför ville jag inte skapa en dåligare stämning än vad det redan blivit efter mitt lilla utbrott, så därför gav jag med mig en tröttsam suck innan jag lämnade rummet ett tag. Jag hoppades verkligen att hon inte skapade problem på festen, för Liams skull. 

---

Fiona ska alltså komma på partyt. Nu kan ni kanske komma med era förslag om vad som ska hända? ååh, har väntat på det här undedr hela novellen och jag vet att ni också är sugen på drama. ;) 

Men frågan är ju, hur kommer det bli? Kommer Katelyn ens komma på partyt eller hur tror ni detta kommer sluta? 

Än så länge kommer inget att hända mellan Louis och Katie, men inom några delar så.. Ni kommer dock inte gå tomhänta de kommande delarna utan saker kommer hända däremellan. Tycker ni har blivit lite snåla med att kommentera, är ni kvar? ;) Släng in någon kommentar om vad du tyckte om detta kanske långtråkiga kapitlet. 

Men jag fick ju även med killarna nu också, dock inte Liam men han kan ju inte vara med när dom planerar hans födelsedag precis :P 

Asså det ä ju så att drama ä roligast att skriva och läsa (tycker jag iaf) och jag tror/hoppas att hon kommer att överraska på festen och det blir trubbel med Fiona...!

Förresten skulle du vilja köra ett länkbyte? Skulle betyda jättemycket!

Hänger kvar!! ;) likning it!! Lite händelselöst men såna kapitel måste finnas :)

klar! :) xx Ida

Ååh det är ju så bra, det är för bra för att vara sant! Asså du anar inte hur mycket jag älskar din novell! Varje gång jag ser att du skrivet ett nytt kapitel blir jag överlycklig, jag vill typ bara skrika ut min glädje. Jag går in på din novell flera gånger per dag även fast jag vet att det inte kommer ut en ny del. Men sen om du har skrivit en ny del så går jag in flera gånger än då, jag läser helst novellen på kvällen då ingen kan störa mig!
Vet inte hur många gånger jag har skrivit det men jag gör det igen: JAG VERKLIGEN ÄLSKAR DIN NOVELL!! <3

My jag hatar hatar hatar dig, inte fiona ;( ;)

Men jättebra, även om jag fortfarande hatar dig..

Jättebra!!

Jag vet att du säger att de är en novell om henne och att därför får inte hon några problem. Men även fast de är ditt liv har ju dom du känner problem :)
Du är bääääst! (:

Han* (:

Grymt! :)

Älskar denna novell! Tycker att det är kul att du skriver ur olika personers vinklar! ^^
Lääängtar till nästa del! ^^
Mvh Filippa

Du är så D U K T I G! Du borde visa vad du skriver för din svenska-lärare och jag garanterar dig ett A ;) Fortsätt som du gör och kämpa på!
Kram

Jättebra om vanligt och jag tror att hon kanske blir lite för närgången på Louis och han uppfattas som otrogen av Katelyn..fast jag vet inte.

Jag har en stark känsla av att Fiona kommer förstöra mellan Louis och Katie :o
Längtar till nästa kapitel ;)

du e sjukt bra på att skriva . längtar tills nästa