take chances, chapter 42

Tidigare;

"I'm so stupid, I'm so sorry, Katie. I didn't think at all and of course you have Louis, I don't know what I tried to do.", sade han desperat efter en förlåtelse. Dramatiskt drog jag en suck och skakade på huvudet.

"I gotta go...", sade jag bara utan att säga något annat, jag sprang så fort jag kunde bort ifrån platsen, igenom skogen och ut på vägen igen- När jag sprang ifrån honom så kände jag hur hans blick brände i min rygg. Vad hade jag gjort? detta var ju inte precis det jag ville med kvällen och speciellt inte när jag antog vad tidningarna skulle hitta på imorgon.. Detta var verkligen inte bra. Allt jag hoppades på var att Louis inte skulle bli arg för tänkte jag efter så hade ju inte jag gjort något fel..?

---

 Alarmet som jag ställt på ringing klockan 7pm tjöt som aldrig förr. Det var en lång dag framför oss då vi visste att både Liam skulle komma hem idag och vi skulle låtsas som att vi inte visste någonting alls, men samtidigt skulle vi hämta, plocka fram och förbreda hans party som Sophia senare skulle skjutsa honom till. Det här skulle bara bli perfekt, var min enda tanke. Som tur var så fick vi hjälp av Andy som tog med massor med andra vänner också. Visst skulle vi kunna hyra in människor som gjorde sakerna åt oss, men vad var det då för mening? vi ville att det skulle komma från hjärtat och vara personligt, hur klychigt det än lät. 

En duns hördes ifrån rummet intill mig - Louis rum. Jag stirrade mig blind på väggen ett bra tag innan jag kanske insåg att något var fel då inget mer ljud hördes. Zayn och Niall hade börjat flyttat in i sina egna lägenheter så det var endast jag och Louis hemma, dom andra skulle dock komma så fort de vaknade. 

Jag tvingade mig själv att kliva upp och gå och se efter. När jag kom utanför min egen dörr och stod utanför Louis som var i rummet bredvid så kunde jag svagt höra hur mannen på andra sidan dörren svor tyst för sig själv. Utan att knacka så öppnade jag dörren och såg Louis sitta med huvudet i händerna medans hans mobil låg på golvet framför mig, det förklarade varför jag hörde en stor duns. 

"Louis you have to stop throw your phone in the wall everytime you get angry.", konstaterade jag med en suck och böjde mig ner för att ta upp telefonen som i det här laget var sönder. Utan någon reaktion så gick jag fram till honom för att se hur allt var egentligen, vad kunde göra honom så arg om inte någon han verkligen brydde sig om? kanske hade fansen varit för hård emot Katelyn igen, då visste jag att denna kille kunde bli väldigt upprörd.

"I'm just such a big idiot, a problem.", mumlade han i handflatorna medans han vägrade att möta min blick. Ovälkomnat slog jag mig ner bredvid honom på sängen för att fortsätta lyssna. "Yesterday Katie told me that she should go out with someone Philip who she knew since before, I said that she would have an amazing night and have fun..", han tog en lång paus som innehöll en hel del suckar innan han väl fortsatte. "She seemed to have an very good time.", sade han med ett tonläge på rösten som jag tydde på ironiskt medans han skakade sitt huvud, fortfarande med blicken ner i sina händer. Jag suckade och nickade förvirrat på huvudet. 

"Well, isn't that good?", frågade jag och tyckte det endast lät bra att hon verkade ha haft en bra kväll igårkväll. Jag hade ju inte pratat med Katelyn men senast igår så berättade Louis att hon inte skulle anlända på partyt ikväll, vilket jag kanske förstod då hon endast träffat oss killar med respektive flickvänner tidigare. Dock inte Kendall, men jag visste inte ens själv om jag kunde klassa henne som en flickvän. 

"Gosh, Harry. You don't understand", sade han med en ryckning. För första gången på hela morgonen så mötte jag hans blick, rummet var dock mörkt då persiennerna var fördragna, det enda ljuset som lyste in var ifrån dörröppningen där ljuset sken in. Hans ögon var röda och det syntes att han varit ledsen. "Just check Twitter and you'll understand."; suckade han och reste sig upp. Kvar blev jag sittande i sängen och tittade efter Louis som försvann ut ur rummet.

Min tumme rullade längs feeden och om man verkligen skulle tro på dom uppdateringssidorna om oss själva som jag följde så kunde jag förstå Louis. Katelyn såg ut att ha det riktigt hett med den blonda, muskulösa killen som stod vid hennes sida. Det där leendet som varade på hennes läppar såg även allt annat än falskt ut. Att bilder där han sedan pussade henne på kinden fanns där kanske inte gjorde situationen bättre. Jag suckade, lade ifrån mig mobilen i mjukisbyxorna jag dragit på mig snabbt medans jag med en bar överkropp lämnade rummet. 

Vart Louis tagit vägen visste jag inte, men jag hoppades att han inte hade försvunnit ut ur huset i alla fall, jag ville prata med honom, få honom på bättre humör. I allrummet där läskburkar och chipspåsar låg överallt efter gårdagens FIFA-turnering var han inte och inte heller på toaletten, då fanns hoppet om att han var på neredvåningen. Med stora kliv rusade jag ner för trappan och gav ifrån mig en lättad suck då hans skor fortfarande stod i skostället. 

"Lou!", hojtade jag kraftlöst. Klockan var strax efter sju på morgonen och vi hade mycket att fixa men tänkte man efter så var den där turneringen vi körde igårkväll väldigt onödig då tröttheten kom ifatt mig just nu. Jag passerade hallen, vardagsrummet och fortsatte in till köket där jag äntligen fann personen jag letade efter. "Mate, I don't think it's something between them to be honest.", konstaterade jag och slog mig ner på en utav köksstolarna mitt emot mannen som satt med tepåsen & doppade den upp och ner i det rykande vattnet. Louis suckade och skakade på huvudet. 

"I may overreacting but I just love her so much, I don't want to lose her, Harry.", sade han uppgivet och tog en sipp av den fortfarande varma drycken. "But right now, I'm insecure. Do you think I should call her back?", frågade han och tittade med en rynkad panna på mig. Lika förvirrad som tidigare drog jag en frustrerad hand genom mitt hår innan jag svarade på Louis fråga. 

"Has she called you?"

"Yes. But I have hung up the last hour.", yttrade han ärligt och såg ut mot fönstret. Jag himlade med ögat och drog en ljudlös suck. Varför skulle det alltid vara drama kring Louis och tjejer, skulle han aldrig få vara lycklig? 

"Then it's time to call her back and talk. You know the media as well as me, they are shit and do not know anything.", jag ställde mig upp och lämnade rummet ostört. Jag kände dock hur Louis blickar brände i min rygg, men som tur var så kommenterade han inte mitt förslag utan hade jag tur så lyssnade han på det. 

Signal efter signal gick och tillslut kunde jag höra hur en igenkänd röst hördes på andra sidan. Det kändes som en lättnad att höra hennes stämma igen, men samtidigt så kunde jag inte låta bli att inte vara smått irriterad. Det var Liams födelsedag och oavsett hur detta samtal slutade så skulle jag gå ut från köket med ett leende på läpparna, hur falskt det än var. Idag var det våran Payno's dag och jag skulle inte vara den som förstörde dagen.

"I guess you've seen the photos.", sade hon direkt och verkade ganska så lugn. Jag suckade och skulle just säga något då hon fortsatte. "I can tell you one thing Louis, believe it or not but it's not what it looks like in those pictures."

"Yeah, it use to sound like that.", mumlade jag och fuktade läpparna med hjälp av tungan. Hon suckade och verkade ganska så trött, om det var för att det var sent på natten för dom eller om det var alkoholen visste jag inte och ärligt talat så brydde jag mig inte heller. Hon var nykter nog att kunna prata med i varje fall. 

"Don't be such a bitch, Louis, please.", bad hon och hennes röst var nu en aning irriterare än tidigare. "It was just a kiss on the cheek, it is no big deal. You kiss your fans on the cheek everytime and do I get mad because of that? no.", egentligen var det sant, men vad jag inte kunde förstå var varför hon sett så lycklig ut. Hade det varit Luke eller Jonathan, visst fine. Men Philip, en kille hon träffat på stranden för vad var det? knappt 48 timmar sedan och redan hade dom en väldigt stark relation tydligen. 

"It's not the same thing.", kontrade jag och ställde mig upp ifrån köksstolen jag satt på. Beredd på att gå om Harry eller någon av de andra killarna skulle få för sig att komma in. 

"It is, it's exactly the same thing and you know it! That kiss didn't mean anything for me and..-", jag ville inte höra mer av hennes ursäkter och jag visste verkligen inte om jag skulle orka med alla de olika artiklarna i tidningarna som förmodligen skulle publiceras idag. Otrohetsrykterna skulle vara överallt och jobbartelefonen skulle ringa konstant av olika tidningar för att jag ska bekräfta situationen. Jag suckade och avbröt hennes lilla tal. 

"It's Liams birhday today, I wanna party and have fun for his sake today.. I'll call you tomorrow and talk about everything, okay?", jag lät oskall och hjärtlös medans det samtidigt gjorde ont i mig att vara det. Det var ju henne jag älskade, jag visste inte ens själv varför jag var så kall men kanske var det enda sättet för henne att lämna mig ifred, idag i alla fall. "I love you anyway.", avslutade jag med innan hon hunnit sagt något. Jag klickade på den röda avsluta-knappen och klickade direkt in på Twitter istället. 

 

Louis Tomlinson @Louis_Tomlinson

Happy Birthday to my bro @Real_Liam_Payne ! thank you for everything mate and I'll see you later ! xx

 

Jag klickade sedan in på feeden och trots att fansens tweet var överallt så kunde jag även - mitt i kaoset också se Tweet ifrån Harry, Niall och Sophia som också grattat Liam på sin dag.

-

 

"So you don't have talked to her since around half past seven this morning?", frågade Niall förvånat och verkade inte se det som något positivt, han såg faktiskt ganska skeptisk ut. Hur mycket jag än tänkt på henne under dagen så hade jag inte låtit det påverkat någonting, jag hade inställningen att jag skulle vara glad idag och det visade jag också, den roliga och spralliga Louis var precis som vanligt - hoppades jag i varje fall på. 

"I have decided to make this day to Liams best, if I would talk to her right now then we probably would fighting and I can't take that risk.", förklarade jag medans jag svalde hårt. Vad jag gjorde mot både mig själv och henne var fel, det visste jag, men samtidigt ville jag inte låta henne påverka mig denna dagen. 

"You're actually overreacting, Lou. She's a nice girl and I really hope she is okay right now.", suckade Zayn medans han satt i Harrys soffa med Perrie i famnen. Faktiskt så var alla här med sina flickvänner om jag tänkte efter, det var bara jag som var ensam. Dagen hade gått fort och den var redan halv sex på kvällen, att fixa partyt hade tagit på alla våra krafter så det var extra skönt att kunna luta sig tillbaka i soffan för en sekund. 

Dom två duscharna i huset var dock upptagna av Harry och Kendall så att hoppa in i duschen skulle jag nog inte få göra på ett tag, men vi var ju dock en hel hög som skulle fixa oss då Liam skulle anlända på platsen klockan åtta. 

"I hope that too.", mumlade jag och fortsatte att bita på mina naglar. Jag hade ingen anledning till att vara sur egentligen, men efter dessa bilder så hade jag nästan tappat lite respekt för Philip faktiskt, både han och Katie såg ut att njuta av varenda sekund i varandras sällskap och om hon sade något annat än det så visste jag att hon ljög. 

"Come on, mate. Let's just have fun and make a lot of memories this night, or what do you say?", påstod Niall glatt och verkade redan vara över samtalet, redo för att påbörja ett nytt. Denna irländaren visste precis vad han skulle säga vid rätt tillfälle för att få folk på bättre humör. 

"Yes. Tonight we're gonna party for Liam and get drunk that we never will remember anything.", sade jag, halvt ironiskt men samtidigt så fanns det en viss sanning i det hela. Jag ville helst sjunka in i världen där bara jag, alkoholen och musiken fanns, tanken var väldigt påfrestande om jag skulle vara ärlig. 

"Just take it easy a bit, we all know that you and alcohol are not the best combination.", varnade Zayn och lät väldigt hård i rösten. Perrie satt tyst på sin plans och verkade helt vara inne i sin egen värld. Jag himlade med ögonen och ryckte på axlarna, jag var vuxen nog att ta hand om mig själv. 

 

Det var kul att ha överraskat Liam och ännu roligare var det att se hans reaktion. Han hade blivit så glad och kommit med kommentaren att han verkligen trott att vi inte fixat någonting för honom. Att alla hans vänner ifrån Wolverhampton och London även var här i Manchester verkades han också gilla. Tiden till att gratta honom personligen och även kunnat fått en pratstund med honom hade inte heller riktigt kommit ännu, men vi hade ju hela kvällen på oss. Vi hade ju bara ätit middagen som vi köpt in ännu och kvällen var verkligen ung. 

 Jag stod med min andra drink för kvällen i handen medans musiken var i full gång. De så kallade discolamporna var på och baren var öppen. Det enda jag egentligen tänkte på just nu var Katelyn, vad kunde hon ha gjort idag och var gjorde hon i detta ögonblicket? jag skulle just till att ta fram mobilen och klicka in hennes nummer då en knackning på min axel kändes. 

"Hey man, thank you for this.", Liams leende var ända upp till öronen och hans ögon glänste av lycka. Bara av att se killen vi alla fyra faktiskt försökt att unvikt i några dagar gjorde mig glad och tänkte jag efter så hade jag inte sett honom sen dagarna innan jag åkt till New York. 

"No prob, Leeyum!", retades jag och slog till honom på armen. "Congratulations on your day and good to see you bro.", yttrade jag mig och gav honom en vänskaplig kram. Han tackade så mycket och tittade ut mot de dansande människorna, det roliga var att jag kände igen alla här inne till utseendet så att gå och fråga om någon ville dansa skulle faktiskt inte vara ett dugg pinsamt. 

"By the way, Fiona was looking for you.", konstaterade han och tittade sig omkring bland dom andra. "And here she come.", mumlade han och påmålade ett falskt leende till henne, till och med Liam hade någonting emot henne och ändå var hon här. Bara tanken fick mig att må illa och jag ville verkligen inte se henne. 

"Hey Lou, look in the camera.", skrattade hon när hon kommit närmare. Jag log svagt och vinkade diskret. "Oh I don't really know someone in here, maybe we can sit beside each other when the cake is served?", hade det varit någon annan som frågat hade jag vänligt och utan tvekan tackat ja till erbjudandet, men det var Fiona vi pratade om. Den tjejen gillade jag verkligen inte och hjärnan bearbetade snabbt för att komma på ett vänligt sätt att tacka nej på. "Okay, good. See you when it's caketime", sade hon med något som skulle föreställat ett flirtigt leende på hennes läppar. Jag himlade med ögonen och återgick till min drink som var blå i botten men rosa på toppen. Den var inte bara väldigt snygg, den var god också. Jag sneglade åt Liams håll och såg honom stå bredvid Sophia och prata medans deras läppar fortfarande befann sig uppe vid öronen. Dom såg verkligen lyckliga ut och jag var så glad över att Liam hittat någon som han tyckt om, Danielle gillade jag starkt och hon skulle alltid vara en del av vårat liv, men samtidigt så funkade dom inte tillsammans i slutet på deras förhållande, något som inte var lika kul kanske. 

Musiken sänktes drastiskt och på scenen stod ingen mindre än Harry. Jag flinade åt honom och såg hur allas uppmärksamhet riktades mot honom. "Hello everybody. Good to see everyone of Liams friends in here and I think that together, we will be probably the best group of singers tonight. Now we're going to sing the birthday song to my best friend and brother, Liam!", melodin till sången sattes genast igång och människorna började sjunga till Liam som såg generad ut på stället, medans så kom Andy, Niall och Zayn tillsammans med tårtan i deras händer medans dom mascherade mot födelsedagsbarnet. Det var inte vilken tårta som helst, det var en Batman tårta som ingen mindre än Perrie hade ordnat. 

Efter sången och ett tal ifrån Liam så satte vi oss alla ner på våra namnplacerade platser och högg oss in i den utsökta tårtan. 

 

Basen dunkade i hela lokalen och lika så musiken. Stämningen var på topp och efter en shottävling med Niall där jag vann med 13 shots på raken plus ett par andra drinkar så skulle jag kunna kalla mig själv ganska så påverkad av alkoholen. Jag hade hållt mig intill Niall och Sarah's sällskap den mesta dels av tiden och ärligt talat så tyckte jag om den tjejen, hon var verkligen cool. 

"Hi Louis.", en röst som varken tillhörde någon av killarnas flickvänner eller min egen som inte ens var här hördes bakom mig och snabbt vände jag mig om och mötte personen jag förstod varit bakom mig

"Hello there.", sade jag flirtigt och blinkade med ena ögat. "Where have you Luke?", frågade jag och tänkte genast på att jag inte sett honom här idag då jag varit säker på att han skulle hängt med eftersom man fick ta med sig en partner. 

"He's on his way to NY with Jonathan.", suckade hon och verkade fullkomligt skita i honom, som om hon inte ens brydde sig lite. Jag behövde inte ens fråga vad han skulle göra där då jag antog att dom skulle åka till Katelyn. "Would you mind me to order you a drink?", erbjudandet lät väldigt bra egentligen och plötsligt så såg jag tjejen framför mig som en väldigt snäll person, för det var ju sant. Hur elak hon än varit mot mina flickvänner så hade hon aldrig varit dum emot mig personligen, även om hennes små trick faktiskt sårat mig också. Dock var jag för påverkad för att ens inse själv vad jag höll på med. 

Medans hon försvann mot baren så fortsatte jag att mingla runt, prata med olika människor och fullkomligt var helt borta. Jag skulle säga det att jag och alkohol var inte alls en sån dålig kombination egentligen, jag blev ju endast ännu mer social än vanligtvis och jag hade än så länge inte gjort något fel precis. 

"Here you go, babe!", log hon medans hon gav mig en lika drink som jag tidigare ikväll druckit, men inte gjorde det mig något. Alkohol som alkohol och dessutom en god sådan. 

"Thank you, honey.", flinade jag, ännu mer flirtigt och tog tacksamt emot drinken. Jag visste inte varför, men när hon tog min hand så tillät jag henne att leda mig ända in till mitten av dansgolvet där det nu blev en tryckare. Mina händer fördes ner emot hennes smala midja och hennes armar runt om min nacke. Blickarna Zayn gav mig gick inte att beskriva och i ögonblicken brydde jag mig inte i det heller. Hennes ögon mötte mina och ett leende spred sig på hennes läppar. Katelyn fanns där, långt inne i bakhuvudet men som jag för tillfället valde att strunta i. Ikväll skulle jag endast ha kul. 

Låten avslutades och lika så vårat dansande. Vi stod lite på sidan av och det kändes nästan som om jag var sjutton år igen, som dagarna innan jag medverkade i X Factor, jag kände mig ung och galen, precis som jag ville. 

"Louis, look in this!", innan jag hunnit reagera så pressade Fiona sina läppar mot mina medans hennes mobilkamera riktades emot oss. Jag vet inte varför, men på något vänster så lät jag det fortsätta och besvarade kyssen mer eller mindre. Jag visste att jag skulle ångra det starkt dagen efter, kanske till och med bli äcklad av mitt misstag, men för tillfället så kändes allt bra. 

---

Det blev att jag bara skrev och det var inte förrän jag skrev den sista meningen som jag faktiskt insåg hur jävla långt detta kapitel blev, jag hoppas verkligen det inte blev alldeles för långt för isåfall ber jag om ursäkt!

 

Måste även berätta att jag har prov Måndag, Tisdag och Onsdag nästa vecka. På Torsdag ska vi på en mässa där vi inte är hemma förräns vid fyra och på fredag så har vi friluftsdag i skolan. Uppdateringen under veckans gång kommer inte bli den bästa under veckans gång så kanske denna långa del jämnar ut nästa veckas förmodligen usla uppdatering. kommer dock för er skull att försöka skriva lite varje dag så jag får upp i alla fall något litet. 

 

Iaf, vad tyckte ni om kapitlet? ;) Kommenteraaaaaa! :D

 

En dag när du minst anar det kommer din novell ha tagit död på mig. Den är såå bra, jag döör.

"Jag visste att jag skulle ångra det starkt dagen efter, kanske till och med bli äcklad av mitt misstag, men för tillfället så kändes allt bra." Louis, puckopuckopucko..:(( Hur fan...kan han?:(( Dumma alkohol, ingen mår ju bra av det.

Du skriver grymt!

Kan du inte försöka skriva en kort del varje dag om du hinner istället för att kämpa ihop en lång som vi inte får förren kanske onsdag/torsdag? :)

NEJ, VAD GÖR HAAAN:( Även om man förstår att han bara ville ha lite skoj. Fiona är hemsk. :(

Sjukt brrrrrrrrrrra asså, känner på mig att det kommer hända ett och annat!:) kram och lycka till på proven My!:)

Ooh ooh, inte bra Louis inte bra... Men bra kapitel❤️

Hej! Du behöver inte be om ursäkt för att det blev för långt. Jag var jätte glad att kapitlet var långt ;) l love it

åh nej men jättebra kapitel hun

Jättejättejättejättejätte-Braaaa My!

Älskar det här kapitlet! Du skriver riktigt bra och blir bara bättre och bättre :) Kram

SHIT! Jag har inte kollat på bloggen på jättelänge!!! FÖRLÅÅÅÅT!! D: Nu känner jag mig så himla hemsk! Jag har haft jättemycket att göra :C Snälla kan du förlåta mig? D; Det gör absolut inget att du skrev ett långt kapitel, det bli bara mycket roligare att läsa då ;) Förlåtförlåtförlåt igen för att jag varken kollat in på bloggen eller läst ngt kapitel på typ 2000 år 8c Haha, kanske lite överdrivet med '2000 år' då men känns som det xd Det var ett superspännande kapitel :* See yah!<3 //Kram, Rebecka xx

Herregud vad duktig du är på att skriva, det går inte ens att förklara. :)
Älskar verkligen din novell! :)
kram