take chances, chapter 45

Tidigare;

Tweeten kändes som hundra knivhugg i hjärtat samtidigt, och det var jag värd. Det fanns inget mer att leva för och det hela var endast mitt fel, mitt jävla fel och ingen annans. Detta kunde bara inte sluta bra. 

"What the hell should I do? can anyone please help me!?", bad jag desperat och slog händerna framför mitt numera röda ansikte. En hand kändes på min axel och innan jag visste ordet av det så stod Harry med en arm kring mig utan att säga ett ord. Men tro mig - det behövdes inte. 

"As it looks like right now, you can't do something. She didn't answer you before and she will probably not do it later today either, man.", sade Zayn från köksbordet. Jag nickade och försökte komma på hur jag skulle få Katelyn vid min sida igen, något jag visste skulle bli svårt. 

---

Att se hur förkrossad och ångerfull Louis var idag var verkligen inte kul. Det var inte likt honom att göra något sånt här när han aldrig gjort det förut, men vad var det som hade gjort honom så tanklös att göra en sådan sak? jag var faktiskt otroligt besviken på personen jag aldrig någonsin skulle kunna göra något som att vara otrogen. Dock kunde jag ändå inte låta bli att vilja ta tillbaka det jag sade om att jag endast var på Katelyns sida i det hela, det var ju självklart inte så men jag ville tala om för Louis att det han gjorde var helt fel. Det var när tårarna i hans ögon flödade upp och en ledsen kille visades som jag faktiskt fick skuldkänslor för det jag sagt tidigare, men det nämnde jag inte. 

"Have you any ideas of what you can do to get her back?", frågade Niall allvarligt, även om en liten gnista nyfikenhet befann sig i hans kristallblåa ögon. Louis kom närmare då han och Harry stod mitt i gången från kylskåpet till köksbordet. Vi makade åt oss och plötsligt satt alla fem vid det runda lilla bordet. Även om jag var besviken så var jag glad, det var inte ofta det bara var oss killar så på ett sätt var det en bra grej, jag hade ju trots allt fått världens bästa födelsedag föregående dagen. 

"No. It's not like I've planned that this would happen.", utbrast Louis med händerna framför sig i en frustrerad gest. Vi alla ryggade tillbaka en aning medans en orolig blick stirrade våran rödögda Tommo. "I've thought about to do something who she loves, but I don't really know if it's any good plan, you know.", orsäkert tittade han upp mot oss och ryckte på axlarna. Ett brett litet leende spred sig på mina läppar när jag hörde ordet 'plan' då jag visste hur kreativa Louis planer faktiskt brukade vara, han var alltid den spontana av oss och även kom med dom bästa idéerna, därför så tvekade jag inte en sekund på att det var något bra han tänkt ut. 

"That's great. Let us hear!", småflinade Harry som började hälla upp flingor i sin tallrik. 

"Katelyn, Can I talk to you alone for a minute?", Lukes blick brännde i min rygg och snabbt tittade jag dit, gav med mig ett svagt leende medans jag nickade. Även om det var över mellan Fiona och honom så kunde jag ändå inte riktigt komma över det han gjort mot mig dom senaste gångerna vi umgåts. Det var även därför jag nästan undvikit honom den senaste timmen mina vänner befunnit sig här. "C'mon then.", sade han och räckte ut sin hand på golvet där han stod. Tveksamt tittade jag på den stora handflatan som säkert var tre gånger så större som min egen, innan jag drog en djup suck och grabbade tag i den med min egen. 

"Where are we going?", frågade jag och lade mina armar i kors. Det var inte så att det var en pinsam tystnad mellan oss då vi kommit ut genom ytterdörren, men det var heller inte någon behaglig känsla heller, något mitt emellan där kanske. 

"I don't know. We may can go to the beach?", föreslog han med ett svagt leende, vilket fick även mig att le. "Listen, Katie. I know I've been such an idiot the last weeks and I'm so sorry for that.", fortsatte han medans han stannade upp, mitt på gågatan. Jag nickade och svalde hårt, fortfarande förvirrad över vad jag skulle säga.

 "I knew the whole time this would happen, you know. She would cheating on you and all that.", mumlade jag och gjorde mig beredd på en utskällning. Ett roat skratt slank ur hans mun, vilket fick mig att reagera. Han betedde sig verkligen som om hon aldrig betytt något för honom.

"I'm over it. I was sad the first hour, then I realized that she's not worth to be crying for.", konstaterade han ärligt medans han lade armen om mig. Jag log av tanken och ställde mig framför honom så våra ögon kunde mötas. "And like I said, I'm sorry for everything. I want us to be friends again, just like before, before love came between us."

"I want that too.", svarade jag i nästan en viskning medans mina tårar rullade ner från mina kinder. Idag var en dag jag var alldeles för känslig, men i stundens hetta så berodde det absolut inte på någonting dåligt. "You're my best friend and brother. We'll be friends forever and I'd never let you go.", mumlade jag medans jag lade mina armar omkring hans midja. Hans starka armar virkade sig omkring mig i ett stadigt grepp innan han pussade mig på pannan. Just nu så mådde jag ändå rätt okej med tanke på omständigheterna, men jag kunde ändå inte låta bli att tänka på allt som hänt och det var svårt att hålla masken ifrån att inte gråta för att istället klistra på ett fejkat leende. 

 

Med en sko i varje hand gick vi längs strandkanten och bara njöt av vågorna som vi lätt kunde höra komma fram och tillbaka. Vi hade under våran tid till havet hunnit att prata om mycket, men ändå inte så väldigt djupt. Men det var roligt att höra lite om hur Luke's familj hade det i Califonien och lite sånt där allmän prat. 

"So.. You're not gonna forgive Louis?", frågade han plötsligt när en tystnad lagt sig över oss. Jag sneglade upp mot honom och såg hur han drog handen genom sitt svarta hår medans han hade blicken framåt. Att folket omkring oss verkade väldigt nyfikna på oss var ingen nyhet, det var ofta att vi fick blickar på oss. Speciellt som små, både jag tillsammans med Luke och Jonathan då vi ofta kunde bete oss som gamla par ibland. 

"Should you forgive Fiona?", frågade jag i en slags motfråga. Han suckade och ryckte på axlarna. 

"It isn't the same by me, you know. Me and Fiona weren't together when it happened so I haven't something to say. Whatever, I asked first.", flinade han och puttade till mig lite i armen. Jag suckade och fortsatte att ha min blick framåt medans jag svarade. 

"I'm not sure. I really love him, I do. But I can never trust him anymore, I'm confused and afraid."

"Afraid of what?", frågade han medans han stannade upp. Jag följde hans exampel medans jag tog modet till fånga och tittade in i hans ögon, utan någon som helst kontakt med resten av folket omkring oss. 

"To never get over him.", muttrade jag och blundade för en sekund. Jag vägrade att gråta offentligt och speciellt då jag visste att i NY kryllade det av galna fotografer. "It scares me how much one person can effect me like he does." 

Med Luke's enkla nickning så avslutades även den konversationen. Den sista tiden i New York ville jag verkligen kunna njuta av och tillsammans med mina tre allra bästa vänner så skulle det inte bli så särskillt svårt. 

 

"Ey, Katelyn!", en röst som jag kände igen kom ifrån strandbaren och osäkert så övervägde jag att titta dit för att se om det var han jag trodde det var. "Hey!", några meter ifrån mig stod han där i dörröppningen till kiosken, Philip, med sina solglasögon och bara överkropp. Jag kollade upp mot Luke som verkade ganska glad över att se någon i hans egen ålder här. 

"Hi.", mumlade jag och började gå mot hans håll. Det var ju inte precis så att sist vi sågs hade slutat så bra, men och andra sidan, vad hade den där lilla kindpussen för betydelse nu? jag suckade och jag tillsammans med Luke mötte vi Philip på halva vägen. 

"Okay.. I'm not really good to speak about this but.. I'm very sorry for what I did and the problems I probably accomplished with. I was drunk and.. Oh shit.. I'm serious, I felt so bad about it the day after.", dom uppspärrade ögonen och den ärliga tonen i hans röst fick mig att tro honom. Han var en schysst kille och tanken av att han försökt pussa mig gjorde mig generad. Även om jag också hade lite alkohol i mig så var jag ändå stark nog för att stå emot Philips perfekta läppar, vilket inte min så kallade pojkvän verkade kunna. 

"It's okay, yeah?", sade jag snabbt innan jag lade en hand på hans axel. "You don't have to be sorry, it was just a kiss on the cheek you know.", log jag brett och lade huvudet lite på snedd. Även hur falskt mitt leende än var så gick den blonda killen framför mig på det ändå, och det var huvudsaken. "And this is my best friend Luke. Patricia and Jonathan are at home right now. Luke, this is Katherine's old friend Philip.", jag presenterade dom för varandra medans jag såg hur dom båda tog varandra i handen strax därefter. 

"Nice to meet some of your friends, Katie.", konstaterade Philip väldigt glatt och ruffsade till mig lite i håret. Jag himlade med ögonen och ryckte på axlarna. 

"If you want to you can just come over and hang out sometime, We will stay the rest of the week", lovade jag och tittade mot min vän bredvid mig som endast nickade hoppfullt, förmodligen glad över att ha någon annan än Jonathan här. 

"That would be nice.", kommenterade Philip och log ett leende. 

---

I nästa del så är det "En vecka senare". Vad tror ni händer då??

 

Allmänt; Har nyss börjat kolla på One Tree Hill å måste säga att det är en av de bästa Serierna jag sett.. har ni aldrig sett den borde ni kolla å med nio säsonger så har man ju ngt att göra i alla fall.. Ni som har sett serien.. Vad tycker ni om den? :D Älskar Nathan och Haley, helt galet vad kär jag är i dom.. Gillar dom nästan lika mycket som Louis och Eleanor ;) 

Nästa

Jag kollar på One Tree Hill. Dock är jag på sista avsnittet på säsong 6 men det fungerarinte på swefilmer:( Så om du vet vart jag kan hotta den, snälla säg det ;)

BTW, bra deöc

Ingen aning om vad som ska hända, känns som att allt kan hända i dina noveller och ändå är det lika bra varje gång!!:D

My det här är dramat är absout det bästa i din novell,mera nu!!

Jag har ingen aning om vad som kommer hända men det är det som gör den här novellen så bra

Detta kommer inte sluta bra.. :( Hoppas hon förlåter Louis snabbt!

Nope har inte sätt den, får la ta och göra det... Längre till nästa kapitel med Louis' plan❤️

Åhh vad jag hoppas på att Louis & Katie blir tillsammans igen...

Dina noveller är verkligen super bra! Kan ju inte låta bli att älska OTH! :D

Det är världens grymmaste serie! Jag älskar den så sjukt mycket. Varje avsnitt är bra! Det är två saker jag tycker är dåligt, den ena kan jag inte säga för att de avslöjar jag lite grann. Men de andra är att dem tar bort introt med sången efter ett tag. Säsong 9 är känsligast men absolut så värdefull och bra! Älskar OTH. Hales och Nathan är finaste någonsin! :)

Följ gärna mig på twittah: nayaityell