take chances, chapter 20
Tidigare;
"Yes, but now you're free and can be together with Louis, huh?", det var nu Patricia som öppnade munnen medans hon blinkade med ena ögat. Jag hade ju faktiskt inte berättat om min och Louis lilla händelse tidigare idag, och jag ville helst slippa det också då vi faktiskt löst upp de mesta, men den lilla incidenten om att jag och han inte skulle bli något ville jag inte tala om, för innerst inne så ville jag ju att det skulle bli vi någon dag.
"Katelyn, wake up!", pappas gälla röst gjorde att jag snabbt öppnade ögonen och satte mig upp i sängen. Åh nej, kunde det vara så att jag försovit mig idag? jag tittade på klockan, visaren stod på 09.25, tur. Planet skulle inte gå förrän klockan tolv. Men vad hade pappa velat nu? jag hade ju faktiskt sovmorgon. "Are you up?", ropade han från trappan, jag himlade med ögonen och suckade ljudlöst. Jag var inte tio år längre.
"Yes.", mumlade jag och drog över täcket över huvudet. Allt var packat tack vare Patricias hjälp igår och kläder inför dagen hade jag tagit fram dagen innan, som alltid.
Hur mycket jag än försökte somna om så gick det inte, det var ännu en nackdel med mig. Jag kunde verkligen aldrig somna om, om jag en gång vaknat. Sabla pappa, varför kunde han aldrig låta mig sova när jag väl fick det?
Jag kravlade mig ur sängen och bestämde mig istället för att ta en dusch för att det dels blev ingen dusch för mig igår då mina glädjespridare till vänner stannade till sena natten, men också för att jag skulle vakna till lite. Det hade ju inte precis blivit så många timmars sömn inatt så att säga.
Drygt fyrtiofem minuter senare stod jag med handduken omlindad om mig och tittade mig i den dimmiga spegeln. Jag drog handen över det numera gråa glaset innan jag tillslut fick tillbaka bilden på en blöt, blond och ful tjej framför mig. Jag suckade och lindade en annan handduk kring mitt rinnande hår innan jag sedan började pynta ansiktet med olika hudprodukter. Slutligen drog jag på några drag mascara för att slippa se ut som ett lik kring ögonen.
Jag gick sedan ut från toaletten och in till mitt rum tvärs över den stora hallen, väl inne i rummet tog jag av mig den vita handduken för att klä på mig. Även om solen inte lyste på som de tidigare dagarna så var det ändå en bra dag för att bära klänning, eller för att vara ärlig så orkade jag inte ta fram några andra kläder så jag fick helt enkelt bära den grönblåa klänningen med en svart överdel. Det var egentligen ett vanligt svart linne med en kjol under, men eftersom det praktiskt taget såg ut som en klänning så kallade jag den det.
Jag grabbade tag i ett utav mina svarta par klackskor med den stora blomman på, i handen och gick barfota ner för trappan, till nedervåningen där mina föräldrar antagligen satt och åt frukost nu.
"Hello beautiful. Are you excited for your London week?", frågade mamma medans hon tog en sipp av sitt kaffe. Visst såg det väldigt fult ut när två stycken vuxna människor satt ensamma vid ett bord som var till för nio stycken personer. Jag förstod inte ens varför vi hade ett sånt stort köksbord när vi ändå aldrig åt vid det när vi hade många gäster, vi åt ju mest då i det speciella rummet där ännu fler bord och stolar stod i.
"I guess so, but it's only for work, you know.", mumlade jag och gick emot bordet som var uppdukat med en massor av olika saker. När jag varit liten hade jag bara älskat sakerna som stod på bordet då det bland annat alltid fanns jordgubbar, melon och andra goda sommarfruker på bordet, men om man varje dag äter samma saker till frukost så tröttnar man tillslut och efter 19 år med samma frukostvanor så började jag faktiskt tröttna på alla dessa nyttigheter på bordet. Jag tog en standard och bredde en macka med en skinka på, sedan hällde jag upp juice i ett glas och efter det var jag klar.
"Me and mom thought we would do something this week when you're gone. Like went to a holiday or something.", förklarade pappa med blicken ner mot tidningen. Jag nickade och svalde hårt, enda sedan Katherine's bortgång så var det sällan vi gjorde saker tillsammans i vår familj, som förut åkte vi minst till två olika land per år, nu har jag knappt fått sett ett enda på dessa fem åren, så det gjorde lite ont att dom faktiskt tänkte göra sånna saker utan mig och Veronica. "And when you're coming home we thought you would take Veronica and Philip with you and come to us, what do you think about that?", fortsatte pappa medans han nu tittade upp från dagens tidning. Ett litet leende spred sig på mina läppar innan jag ivrigt nickade.
"Of course, can I take Pat with me?", frågade jag vänligt. Pappa såg till en början lite skeptisk ut innan han tittade på mamma som jag såg nickade åt förslaget, han harklade sig lite innan han nickade på huvudet. "Well, she's like one in the family as well so sure.", nickade han och ett leende placerades på hans läppar också.
"But what about the work? Who will take care and look if the boys do what they would?", insisterade jag och tog en tugga på mackan jag höll i handen. Mamma flinade lite och la en hängande arm på min ena axel.
"Where have you been the last days? haven't you check the boys schudule? after this London week they have three weeks summer break, and so have you too, we think you really deserve it because you've done an amazing job these last weeks.", berömde mamma och ändrade armen från en lutställning till att istället ta ett fast grepp om hela min axel så att jag automatiskt åkte närmare henne.
"Well, thank you.. I guess.", sa jag lite chockat och log glatt mot pappa som tittade på klockan.
"Now we have to go to the airport, young lady. Are you ready?", sa han och reste sig upp. Jag tittade på mamma innan jag gav henne en puss på kinden.
"Yeah, I'm done. The bag is in my room but I'll go upstairs and pick it up.", förklarade jag och reste mig jag med. Jag mölade i mig sista biten macka och tuggade det med hjälp av juicen som jag blandade i munnen.
"Bye mom, call if it is someting, huh?", sa jag och tittade på mamma som skrattade lite. Det där fina skrattet som var så äkta, det var sällan jag hörde henne skratta och lika bra var väl det, Katherine hade verkligen ärvt mammas underbara skratt, därför gick det bara inte att undvika att inte tänka på min ängel till syster så fort mamma skrattade.
"Or if you get any problem, you call me, right?", hon ställde sig upp hon också och drog in mig i en varm kram. Jag nickade och besvarade den lätta omfamningen.
"Are you really going to wear those?", frågade pappa skeptiskt när jag gick ut ur bilen. Han syftade på mina skor som alldeles säkert såg för osköna ut, men faktum var att jag var van. För mig var det en vana att dra på sig ett par högklackade skor när jag gått i sånna sedan jag var femton år gammal, det var skönt att använda dom eftersom dem inte bara var snygga, dom hjälpte min 164 centimeters längd att bli lite längre ändå.
"I'm used to it. But they're cool, aren't they?", frågade jag och tittade ner på dom flera centemeters höga klackarna.
"Well.. I'm not a stylist but yeah, they're pretty cute.", skrockade han och stängde igen bildörren till baksätet med ena armen då han hade min resväska i den andra. Handbagaget hade jag runt axeln och om bara några minuter så skulle jag träffa killarna. Jag följde efter pappa in till flygplatsen där det kryllade med människor som skulle till olika ställen runt om i världen och med mycket folk så blir det även mycket rörelser. Jag blev nästan yr innan jag ens gått igenom halva flygplatsen.
"The boys is in this room, here is your tickets for you all and make sure you're not late. You travel in first class.", log pappa innan han pussade mig på pannan. "I'll drive home now but see you in one week, ah?", frågade han och la en hårslinga bakom mitt öra. Jag tog emot de sju biljetterna - en av dom var även Pauls - och nickade förstårligt för att bekräfta att jag förstått. Han pussade mig ännu en gång på kinden och jag stod kvar i den trånga korridoren tills pappa inte längre var utom synhåll. När jag inte längre kunde se honom så tog jag ett djupt andetag och knackade på dörren, redo att få träffa mina jobbarkollegor och därav Louis.
När jag hade förväntat mig att en stor vakt skulle ha öppnat så var det ändå ett igenkänt ansikte som stack fram bakom dörren och Nialls leende spred sig när han fick syn på mig och detsamma gjorde mitt.
"Katelyn, hi!", log han och kramade om mig. Jag log och granskade honom lite noga. Han hade på sig sina svarta RayBan som täckte ögonen, det blonda håret gömdes bakom en blåaktig keps och på ryggen hade han en ryggsäck. Han såg ut att precis kommit hit han också.
Jag gick in och såg att alla fem killarna var på plats och fyra av fem satt i soffan. "Hey boys, nice to see you too.", sa jag sarkasitiskt och stängde dörren efter mig. Harry var först uppe ur soffan och kramade om mig, Liam och Zayn var inte långt efter. Den enda som inte sade något var Louis som satt med blicken i telefonen.
"Hey Louis.", sa jag i ett försök till att fånga hans uppmärksamhet. Jag hade ju faktiskt gått in för att göra allt som det brukade vara innan gårdagens händelse, men planen gick inte som jag först hade trott. Louis knappt tittade åt mitt håll. Vad hände med att 'vara som vanligt?'.
"Woah, what was that?", frågade Liam och puttade till Louis åt sidan. I det ögonblicket förstod jag att Louis inte berättat om vad som hände igår, precis som jag också avstått ifrån att berättat för mina vänner. "It's Katelyn who's here, your dreamgirl, it isn't time to be tired now, mate!"
"He has been low since yesterday, we don't know what's wrong with him.", sa Niall när han passerade mig i ingången för att sätta sig i soffan bredvid killarna. Jag tittade länge på Louis som tillslut tittade upp på mig och gav mig ett svagt leende, jag log då tillbaka lika löst och började då istället att dela ut biljetterna pappa givit mig innan han gått.
"We're leaving in thirty minutes, okay?", sa jag och kände hur den bossiga Katie kommit tillbaka, jag ville ju gärna inte vara bossig och bestämma så mycket, men samtidigt så var det ju mitt jobb.
Jag tittade på min biljett och satte mig på numret jag hade fått. Det var verkligen första klassparkett då flera igenkända människor satt på detta planet. Jag fick även fönsterplats så nöjd hela resan skulle jag vara i varje fall.
"Oh, it looks like we're going to be neighbours.", konstaterade Zayn när han checkade en extra gång på sin biljett i handen. Jag log vänligt åt honom och nickade på huvudet, faktum var att jag var ganska trött och såg fram emot att få sova lite under tiden vi flög till London. "Or me and Louis can change seat if you want to? because I can also sit beside Harry, that's cool.", sa han när han såg mitt besvikna ansikte, för ärligt så hade jag hoppats på att komma bredvid just Louis för att kunna prata och ställa allt till rätta igen, men icke.
"No, no. Zayn sit down! I don't care, it goes equally well with you too.", flinade jag och pressade fram ett glatt leende. Louis satt ju faktiskt framför mig tillsammans med Harry och Niall & Liam satt på säterna bakom oss. På sidorna satt flera olika vakter och på en annan rad satt Lou tillsammans med Paul.
Zayn gjorde till min glädje inget större läte eftersom han direkt när planet startat satt på sig sina hörlurar och stängt sina ögon. Jag följde hans exempel och satte på listan med lugn musik på min telefon, bara inom några minuter så var jag inne i min egna värld, antagligen drömvärlden.
Hur tror ni det blir för Katelyn och Louis? Kommer det bli som vanligt igen bara dom landar i London? ;) (kapitlet skulle komma imon men valde att publicera det idag ist)
Kommenteeraa :D
har svarat detta förut men fick en kommentar om vad jag heter på instagram. @mywesstrom heter jag där. God fortsättning allihopa!
Lovisa
Hoppas det blir bra mellan dem igen! Själv har jag inget emot att kapitlet kom upp idag istället för imorgon ;)
Svar:
My Wesström
Jag tror allt kommer bli nästan som vanligt c:
Älskar bilderna till dina noveller, att du gör så fina collage:D Längtar till nästa del!
Svar:
My Wesström
jag hoppas dem blir tillsamans
Svar:
My Wesström
Jättebra!! Det måste ju bli bra för dom!!
Svar:
My Wesström
Meeeeer! Så jävla bra kan nt sluta läsa!
Det måste bli bra mellan Kate och Louis, dem är så sjukt perfekta tillsammans haha<333
Svar:
My Wesström
Btw, jag har lagt ut ett nytt kapitel ;)
Nästa jag älskar din novell du e jätte duktig på att skriva
Svar:
My Wesström
Tror/ hoppas att Louis och Katelyn kommer bli tillsammans. Hoppas, hoppas, hoppas att de blir det. Bra kapitel!
Svar:
My Wesström
Superbra igen :D
Svar:
My Wesström
Asså så bra, nu vill jag ha mer så när kommer nästa kapitel?:)kram:)
Svar:
My Wesström
Så glad att jag hittat tillbaka till din novellblogg, ska börja läsa ikapp nu:D
Svar:
My Wesström
Så bra. Vill ha mer när kommer nästa kapitel? :)
Asså jag ÄLSKAR verkligen dina noveller:) kram Ida
Svar:
My Wesström
bra del hoppas de får det bra i lonfon
Svar:
My Wesström
När kommer nästa
Svar:
My Wesström
När kommer nästa
Otroligt bra finis :D
Svar:
My Wesström
Gud vad duktig du är!Jag har precis börjat skriva en novell och det skulle vara jättekul om du ville kika in och kanske skriva en kommentar<3
Kramis
Svar:
My Wesström
