→ Melindas Perspektiv ←

Jag hade varit på stan med mormor för ett 'jag-är-ledsen-för-allt'-shopping, även om jag inte riktigt var över att mormor hade ljugit i hela min livstid om den hela pappagrejen så skadade det aldrig med att bli bjuden på olika sorters kläder, när plötsligt Liam skrev till mig och frågade vad jag gjorde. Vänligt hade jag svarat att jag var ute på stan och kvickt fick jag svaret att jag skulle vänta på Joan's on Third så skulle han komma dit och verkligen inte mig emot. Jag berättade hur det var för mormor som förstod och lämnade mig ganska direkt efter, vi var i den stunden inne på Hollister och jag hade lärt mig att caféet som Liam ville mötas på låg flera gator bort ifrån där jag befann mig därför så visste jag att det skulle ta ett tag att ta sig dit också. Ännu hade jag inte berättat för mina morföräldrar om mina planer att söka upp min far men det behövde dom inte få veta förrän i sista sekunden heller, det var dom värda. Det gjorde så himla ont i mig att veta att min mamma och 'pappa' ljugit för mig och det enda jag bad om i nuläget var att få prata med dom en sista gång och berätta för dom hur besviken jag var, men såklart var det omöjligt. Jag önskade bara att jag hade fått vetat sanningen om varför mamma velat dölja detta för mig, en sådan stor del av mitt liv. 

 

"So you didn't tell her that you're going to find Arin?", frågade Liam undrande medan han tog en sipp av sin latte. Jag ryckte nonchalant på axlarna och försökte att spela oberörd då jag kunde se i sneögat hur blixtar och kameror var överallt och ingenstans, det var faktiskt lite läskigt och jag var inte alls bekväm med att vara iakttagen. Jag såg in i Liams vackra chokladbruna ögon och insåg snabbt att jag älskade klädseln han valt att ta på sig idag. Dedär slitna jeansshortsen, den vita T-shirten och den mysiga hoodien han bar matchade perfekt tillsammans och jag älskade hans sinne för mode även om han inte alls tänkte på vad han drog på sig. Liams vakt stod bestämt framför oss så varken fans eller andra skulle kunna komma fram till oss men ändå så var det inte så hemskt mycket människor ute på gatorna idag vilket bara var en fördel så vi slapp köer och massor av galna fans efter oss. "I've got something to tell you, the boys and I talked a lot this morning and we all agreed with that Lindsey has to go away 'cause nobodys likes her.", hans ord förvirrade mig en aning men jag fortsatte att lyssna på vad grabben framför mig hade att säga. "We just don't know how we will get a rid of her. She's like a patch you know, but I really can't fool our fans anymore and especially not my family who thinks I'm in love with that bitch for real.", han skakade fort av sig tanken genom att rysa i hela kroppen innan han tittade in i mina ögon igen samtidigt som dedär otroligt fina leendet var placerat på hans läppar, jag visste inte varför men på något sätt såg jag detta som en möjlighet för oss att kanske försöka oss in på något, men självklart skulle det behöva vänta - precis som allt annat. 

"I'm glad you told me this and happy for you to finally have realised the right thing to do.", log jag och skulle just ta hans hand över bordet då ett helt kamerateam rundade oss vid bordet med blixtar överallt och inte ens Liams vakt kunde göra något åt dessa människor då dom praktiskt taget var helt galna och väldigt många. 

Jag chockades över alla frågor samtidigt och Liam var snabb uppe från stolen och räckte ut sin hand mot mig och nickade in mot innerestaurangen istället. Det kanske varit en dålig idé att sitta ute ändå men vädret var för fint för att vara inne, enligt mig. Men det var väl vid dessa situationer som jag förstod varför killarna till och med handlade deras mat online. 

"Are you alright?", tonläget på Liam lät inte alls som den brukade och jag kunde känna oron i den. Han suckade och lade sina starka armar omkring mig men verkade inte alls bry sig om att vi stod mitt inne i cafféet med blickar på oss. Personligen så var jag bara lycklig för stunden då han faktiskt inte brytt sig i något annat än mig, men ångesten kom tillbaka, Liam hade ju tektiskt sätt inte gjort slut med Lindsey ännu. Dessutom så skrämde hennes ord och hot mig fortfarande, men jag ville inte tänka på det alls så jag lät mig själv förtränga det istället. "Come on, let's go to the car, shall we?", han lossade greppet lite löst men fortsatte att titta ner på mig. Jag nickade svagt och log så brett jag bara kunde åt killen som i detta ögonblick gjorde allt för att jag skulle känna mig trygg. Min blick som tidigare var på hans ögon förflyttade sig några centimeter ner så jag stirrade på hans läppar, vilket han snabbt lade märke till och flyttade sitt huvud mot mitt öra. "I really, really, really want to kiss you right now.", ett svagt stön for ur min mun och jag tog ett stort kliv ut ur hans omfamning med ett finurligt flin på läpparna. 

"Save it to later, huh?", sade jag bara och blinkade med ögat. Liam skrattade lätt och skakade på huvudet. Även om jag så gärna ville ta tag i hans hand och visa mina känslor offentligt så skulle det aldrig gå, inte nu. Därför så gick vi istället ganska långt ifrån varandra just för att det inte skulle synas att vi båda var otroligt villiga att ta tag i varandras händer. 

 

Vi båda satt i bilen, Liam vid ratten och jag i sätet bredvid honom medans säkerhetsvakten Paddy satt lugnt i baksätet. Visst kändes det konstigt att vara förföljd av en annan människa men ändå var det ju en stor trygghet så jag klagade inte egentligen. Som vanligt hade Liam slagit av sin telefon och direkt när han slog på den igen så kryllade skärmen upp av notiser, precis som förra gången. Han suckade när han såg att killarna ringt minst en varsin gång och även Liams mamma, han verkade dock överväga att ringa till Harry först. 

Jag blickade bak på Paddy som log svagt mot mig, vilket jag besvarade innan jag lugnt tittade rakt fram där synen endast bestod av andra bilar inne i parkeringshuset. 

"Hey Haz, you had call me?", frågade Liam med en orolig ton. Det blev knäpptyst i bilen i flera sekunder och det enda som hördes var brus från andra sidan luren som avslöjade att Harry fortfarande pratade. Återigen flera sekunder gick innan Liam öppnade munnen och skakade på huvudet. "We will be there in a few minutes, hold on.", sade han hackigt, lade på luren och tittade bak på både mig och hans privata vakt som jag även listat ut var en nära vän. 

"What is it Liam?", innan jag ens hunnit fråga det själv så var mannen bakifrån bilen snabbare med att öppna munnen. Liam drog frustrerat handen genom håret och skakade oförstående på huvudet. 

"We have to go to the hospital, my dad has had a heartinfarction.", han tittade tårögd på mig som snabbt tog handen för munnen. Hörde jag rätt..?

---

Lol klychigt slut. Haha! ;) Nej men jag kände på mig att något nu måste hända och aa. Idag åker jag till mormor och har ingen aning om hur länge jag stannar där eller whatever, det får bli som det blir då min moster/kusiner är där från Piteå så vill gärna komma dit å vara där lite också, hoppas ni förstår! Blir väl kanske någon Ipadskriven del men det får vi se om tiden finns.