we belong together, chapter 15

Tidigare;

"So right now, he's okay? Is he awake?", frågade jag och kollade oroligt mot dörren framför oss, 22 stod det på den, därför visste jag att nästa dörr var det rummet far min låg i. 

"Yes, he wanted to see Karen, Liam, Nicole and Ruth, he said.", sade Rosita och läste innantill i sina papper. Mamma stammade fram att mina båda systrar inte kunde komma på en gång då dom båda två befann sig i andra länder just nu, men att dom var påväg hit med nästa flyg. Sköterskan nickade förstående på huvuet och pekade på dörr 23. "You're welcome inside."

---

 

→ Johns Perspektiv ←

I mina tankar just nu befann sig inget annat än Melinda. Hur mådde hon? vi hade inte pratat sedan den kvällen hon ringde mig och grät då hon berättat om att hennes 'riktiga' pappa fortfarande var vid liv, vilket självklart fick mig ställd och även började ifrågasätta saker i mitt huvud. Jag hade alltid tagit Ashton som min så kallade 'extrafar' då min egen knappt brydde sig om mig. Jag försökte skaka av mig tankarna, sket fullständigt i att klä på mig annat än kalsongerna innan jag for upp ur sängen in till köket där jag visste att min fina Rebecca skulle vara. 

"Morning handsome.", log hon när jag passerat långhallen och kollade på min tjej som endast hade en vit koft-aktig tröja och trosor på sig. I sina händer höll hon en bricka som bestod av mackor, fil och massor av frukt. Hon visste precis hur man skulle lyxa till det. "We going out to the balcony, shall we?", frågade hon och hade dedär stora leendet på läpparna. Jag fnös till av ren lycka och nickade på huvudet. Jag tog brickan ur hennes händer, lade den på köksbänken bredvid mig för ett tag innan jag lade mina armar om henne för att ge henne en lång kyss. Aldrig hade jag kunnat trott att ett One Night Stand kunde betyda något, men efter natten med Rebecca så var alla annorlunda, jag kände verkligen hur glad hon gjorde mig. Hon gjorde mig nästan lika trygg som gjorde omkring Mel gjorde, vilket då började bli läskigt eftersom jag aldrig riktigt släppt in folk så nära inpå mitt liv som Melinda när jag fattat att hon är den enda som aldrig skulle svika mig på ett sätt som alla andra gjort. 

"Thank you for making me happy.", viskade jag mot hennes läppar och gav henne massvis av småpussar innan vi drog oss ur den mysiga omfamningen. 

 

"How's Melinda today, have you heard something from her?", frågade Becca och drog en blond hårslinga bakom hennes små öron. Jag ryckte på axlarna och svalde delen av mackan jag hade i min mun. Jag ville gärna kunna svara att jag visste att hon hade det bra just nu men eftersom hon varken ringt eller skrivit så visste jag inte vad jag skulle tro. 

"I will believe she's fine but I doubt she is.", muttrade jag och kollade in i hennes bruna ögon som faktiskt var fyllda med empati. Hon hade aldrig träffat Mel eller ens visste hur hon var som person, bortsett från det lilla jag berättat om, men ändå så verkade hon bry sig otroligt mycket om min bästa vän. Jag hade aldrig träffat en sådan genomsnäll tjej som Becca tidigare. Att möta just henne 'ute på marknaden' var rena turen, det hade kunnat vara någon helt annan som följt med mig hem den kvällen. 

"I bet she will tell you as soon as she's ready.", sade hon lugnt och sansat medan hon lutade sig upp från min lilla soffa för att lägga sin hand på min arm som en fin gest. Jag nickade och skulle tacka när hon öppnade munnen igen. "It's kind of adorable how close you two are. You've told me you value her before anyone else and I only think that says a lot how much you love each other. I have to admit one thing.", hon bet sig i läppen och jag såg nästan hur hon hållt detta inne länge nu. Det var inte ofta jag snackade om just Melinda till Rebecca men jag kom ihåg att när jag väl gjorde det så kom jag in på djupet om oss och jag förklarade ärligt att jag aldrig kunde ta henne för givet. 

"You can tell me, baby.", sade jag bara inne i hennes paus för att lugna ner henne lite. Hon log brett och en aning nervöst innan det slutligen kom ut ord ur hennes mun igen.

"This might sounds stupid but I thought I would never came this close to you as I did. I liked you the first night and when you told me about your and Mel's relation I thought you would never let me in, but you did and I'm truly happy for that. I'm looking forward to meet Melinda, really. I want to know the other heart of yours since I know she's your other half.", efter orden kunde jag höra hur hon pustade ut och jag skulle totalt ljuga om jag sade att jag inte blev rörd, gud. Det där var bland det finaste någon sagt till mig och efter alla tjejer jag någonsin haft något med så var denna den första som någonsin accepterat min nära relation till Mel, jag blev mållös och smickrad på samma gång. 

"I have never told you this before, Rebecca, but I love you.", jag stirrade djupt in i hennes ögon, log ett snett leende och nickade bekräftat för mig själv då jag påminde mig själv om att jag faktiskt aldrig sagt det tidigare. Det var inte heller något konstigt att jag inte sagt det tidigare heller då jag ytterst sällan använde de där fina orden. Det var möjligen Melinda och min mamma som kunde få höra meningen  mer än vad som behövdes, men det var aldrig ord jag använde för snällhetens skull. Jag älskade verkligen blondinen framför mig och jag hoppades på en ljus framtid för oss, verkligen. 

"I love you too, I really do. Thank you for telling me.", fnittrade hon, hukade sig över det lilla, lilla bordet och mötte mig i en perfekt kyss. 

 

→ Melindas Perspektiv ←

Klockan tickade på långsammare än vanligt och tillsammans med mina morföräldrar & fyra av fem medlemmar i One Direction så satt vi under en stel tystnad i den lilla väntsalen som Liam och Karen lämnat oss i. Pinsamheten var nog jag den enda som kände av då alla, inklusive mormor och morfar, satt med sina ansikten i mobilerna. 

"You don't care about the shit some of the fans are writing to you, do you?", frågade Zayn plötsligt medan han satt med tummen och skrollade fram och tillbaka på sin display. Jag tänkte efter, jag hade tagit emot skit hemma i London enda från dagen mina föräldrar gick bort, till och med vissa av mina 'vänner' vände ryggen emot mig så varför skulle jag bry mig om vad dumma fans sade om mig? fast skulle jag vara riktigt ärlig så gjorde det faktiskt riktigt ont till en början att läsa en elak tweet. 

"Nah, I'm used to it.", svarade jag bara lugnande. "Those rumors about me and Harry, have you read something more about that?", frågade jag lite nyfiket och tittade mer åt Harrys håll. Killarna ryckte på axlarna men det var Niall som besvarade min fråga.

"Some of them are still confused about you and talk about you, especielly all the gossipsites, but don't worry. They will understand you two are only friends, sooner or later.", han lät lugn i sin ton och det var nog det som fick mig att slappna av lite. Jag ville inte precis att människor skulle tro att jag gick runt och höll på med Harry när det var Liam jag gillade, dessutom skulle det inte heller vara ett sånt bra rykte om mig om jag också dejtade två från One Direction. Jag fnös åt tanken och drog sedan upp min telefon, jag skulle just till att ringa till John när dörr 23 slogs upp och ut kom en tårögd Liam och en lika nedstämd mamma. 

"Time to go home, shall we?", frågade mormor och reste sig fort upp ur den obekväma stolen som fanns i den lilla hallen. Karen bara nickade på huvudet och slog bort några tårar. 

"But I will be back here tonight, I won't let Geoff be here himself.", förklarade hon bestämt och kollade på Liam. Han däremot skakade på huvudet, gick fram till mig och killarna som stod en bit bakom men ställde sig sedan bredvid mig. 

"I will go home tonight, I can't be here over the night I just can't.", muttrade han och jag lade en försiktig arm bakom hans rygg som verkade lugna honom en aning. Han sneglade ner på mig med ett brett leende och jag såg hur gnistan i hans ögon fanns där bakom de jobbiga tårarna. Karen nickade instämmande åt Liams konstaterande sedan gick vi gemensamt mot hissen ner mot entrén där vi också bestämt oss för att ta något att äta, vi behövde något i magen efter denna intensiva dag. 

 

"Ugh, I don't really like hospitalfood.", klagade Niall besviket när han tagit en tugga av sin mat som bestod av köttbullar och makaroner som vi allihopa också satt med på tallrikarna. Han hade dock en poäng i det hela, sjukhusmaten var inte alls god men Karen sade att hon inte alls var så sugen på att visa sig ute på en restaurang just nu vilket vi alla accepterade och gjorde henne sällskap på restaurangen här istället. 

"Oh my god.", muttrade morfar och tappade sina bestick på sin bricka. Hans ögon var vidöppna och han pickade snabbt på mormor som direkt blivit lika chockad. Förvirrat kollade vi alla sex ungdomar på de äldre som bara gapade stort, det var Karen som mumlade något med att dom borde berätta och det var i det ögonblicket jag kanske förstod vad dom menade. 

"Melinda, the man over there who's holding a little girl in his arms, it's him.", sade mormor besviket och nickade bort mot en man, den enda jag kunde se för tillfället som höll i en liten tjej var en man med en stickad mössa, han verkade vara orolig över något och lika så den lilla brunhåriga tjejen i hans famn. "It is your dad." 

---

Fick en kommentar om att ni ville ha mer John inne i novellen, nu fick ni typ ett helt perspektiv med han, nice?! Hoppas ni fick en liten inblick hos han nu hehe. Melindas ex kommer dock ej vara med något mer i novellen, tyvärr, eller iallafall vad jag planerat men vi får se vad som händer!

 

Och JA. Superhottie David Beckham kommer att spela hennes pappa (visste inte hur han skulle se ut alls så jag bara tog en pappa jag kom på och då kom han upp i mitt huvud lol) 

 

Är ni kvar? vad tycker ni om novellen hittills? :DD

 

Jättebra som vanligt!:D

Herregud vad bra den här novellen är!! dina noveller bli bara bättre och bättre (även fast det verkar svårt för alla äger)! Jag bara längtar tills du lägger ut nya kapitel hela tiden!
Nu hoppas jag att Liam och Melinda blir tillsammans och att hon får en vf relation med sin pappa! kram :)

Jättebra! Ohhhh, undra vad som händer. Om hon går fram till honom

Åh tack jag blir glad av dina svar och att du uppskattar mina kommentarer! Älskar varje del lika mycket, det går inte att beskriva! :) Love Love Love it♥

Love it! :) Haha åh David Beckham är ju någonting man kan hänga i julgranen ;) <3

Alltså my du är så grym, ovh du valde verkligen en superhottie ;0 mer mer mer:*

Skulle inte du kunna skriva vad alla novellerna handlar om, asså vilken av killarna de handlar om. Vet ju att Summer Love handlar om lille Niall och att One Way or Another handlar om Lou :) Men de andra

Tack på förhand! :D

Jätte Bra!

Åh tack jag blir glad av dina svar och att du uppskattar mina kommentarer! Älskar varje del lika mycket, det går inte att beskriva! :) Love Love Love it♥

Okej c: