→ Liams Perspektiv ←

Att bara ha Melinda i mina armar igen kändes så rätt, nästan lite skrämmande bra till och med. Varför i hela friden hade jag skrivit på ett kontrakt på något jag inte varit hundra procent nöjd med? förmodligen var detta något jag skulle handskas med i olycka för resten av mitt liv då jag aldrig skulle kunna förlåta mig själv över hur många jag bedragit med detta, jag behövde sätta stopp snart. Mels huvud restes från min nacke och genast kände jag hur en kyla tillade stället som tidigare varit värmt av ett gråtande ansikte. 

"What happens now? Am I supposed to look up my dad and came into his life like 'Hi, I'm your daughter' or what?", frågade hon frustrerat och drog bort hår som kletat sig fast i tårarna på hennes kinder. Jag strök henne lugnande på ryggen och ryckte på axlarna. 

"I don't know your dad but my parents did, I haven't really asked things about him but I'm sure your mother had a reason why she never told you about this Arin-man. But if you want to, I will be by your side if you want to find him.", sade jag ärligt och tittade djupt in i hennes bruna ögon som stirrade rakt in i mina egna. Åh, jag tog verkligen vara på denna stund då varken jag eller hon blivit avbrutna. 

"Can you promise that?", snytade hon och syftade antagligen på att jag skulle vara vid hennes sida under sökandet. Jag nickade bekräftat på huvudet och log smått. Det var inte bara över hennes fråga som gjorde mig lite glad, det var att hon med det också menat att hon ville ha mig vid hennes sida under hennes sökande och dessutom så kanske hon bestämt sig för att söka upp honom. Ja, det kunde ju inte vara så svårt att hitta på honom här i staden i varje fall eftersom både mamma och pappa sett honom många gånger på stan.

"Of course I can, honey.", intygade jag och strök ena handen på hennes huvud istället. Jag älskade att hon äntligen kanske börjat lita på mig igen och att hon kunde känna sig trygg i min närhet. Jag skulle just till att pussa henne på pannan då dörren slogs upp och självklart stod personen vi båda fruktade mest på andra sidan tröskeln. 

"There you are, Liam! I've been looking for you, babe. Why are you standing here with her?", frågade hon undrande och lade armarna i kors samtidigt som rynkor placerades i hennes panna. Hon lutade sig mot dörrens kant och med endast små slampiga shorts och ett enkelt vitt linne så stirrade hon nästan lite elakt på mig och tjejen som nu slitit sig ur min famn. Jag kollade ner på Melinda som såg ganska så rädd ut, som att hon inte berättat något för mig eftersom jag även kunde känna en viss spänning mellan tjejerna denna dag, något som inte alls var bekvämt för mig. Jag skulle för eller senare behöva ställa mig på någons sida och även om jag visste vilken sida mitt hjärta tillhörde så sade min hjärna något annat. 

"She's right, we should probably go inside now, it's getting cold aswell.", mumlade Mel och trippade försiktigt iväg ifrån mig. Jag tittade upp snabbt på tjejen som flyttat sig från dörren - som också spände ögonen smått till en nervös Melinda - medan jag stod där och inte förstod något alls. Vad var det egenligen som höll på att hända? 

 

Det var svårt att ta sig ur Liams varma famn men jag visste att det var för mitt eget bästa. Den här Lindsey skrämde mig en aning för att vara ärlig och jobbigare blev det när jag kände att jag inte ville berätta för någon om det hon faktiskt sagt till mig tidigare idag. Jag var sällan dömande, egentligen, jag var bra på att känna igen ansiktsuttryck på folk samt att jag märkte när vissa personer inte var bekväma i någon situation och tvärtom, men jag ville helst inte döma innan jag kände. Dock var det en undantag med Liams så kallade flickvän, jag visste att han inte alls var min och skulle förmodligen aldrig bli det heller, men att veta att hela världen trodde att Liam, världens snällaste kille, dejtade den där bitchen, gjorde mig så otroligt svartsjuk - trots att jag inte ens hade rätten till det. Men det var i ögonblicket som Liam berättade för mig att han ville stå på min sida och hjälpa mig att finna min riktiga pappa som jag bestämde mig, jag skulle söka upp honom - på ett eller annat sätt. Jag kom även att tänka på att familjen som jag hade kvar förmodligen skulle säga något i stil med att det var en dålig idé, men jag skulle för en gångs skull inte ta till mig det dom sade utan jag tänkte gå min egen väg. Jag ville inte höra på deras historia utan jag ville höra min far Arins berättelse själv. Ville han inte ha mig, då ville jag höra det från honom personligen. Utan att gå in till vardagsrummet där jag visste att de 'äldre' i huset befann sig så sprang jag fort upp till hallen där istället fyra igenkända ansikten färgade min syn.

"Mel, hey!", utbrast Zayn, nästan lite för angeläget för att vara han. Jag kollade med en rynkad panna på killarna som nervöst satt i sofforna och nästan rullade på sina tummar. Jag harklade mig löst och mötte Nialls blick som direkt avböjde den ner till golvet. Den enda som egentligen riktigt kollade på mig var Harry och i hans hand höll han i sin telefon medans han verkade skrolla igenom något jag kunde syna var Twitter. Louis hostade halvt fejkat och kliade sig lite tafatt i nacken.

"Uhm.. Mel, have you looked Twitter lately?", frågade han tillslut och lät för en gång skull väldigt allvarlig. Louis Tomlinson, som under hela dagen bara drivit runt, lät faktiskt läskigt seriös nu. Jag bet mig frågande i läppen men tog mig faktiskt tid att tänka efter, men övervägde snabbt att jag varken varit inne på Twitter, Instagram eller ens Tumblr på senaste tiden. Till svar så skakade jag på huvudet och såg på Harry som faktiskt verkade lugnast vid tillfället. Det dröjde inte många sekunder förrän fotsteg i trappan hördes och plötsligt stod Lindsey och Liam tätt bakom mig. 

"Oh, so you guys haven't told her yet?", en fnysning hördes från den taniga flickan som nu tagit stegen längre in mot hallen medan Liam stod kvar bakom mig och verkade inte heller förstå så mycket om vad som hände just nu. Zayn skakade på huvudet och drog en hetsad hand genom sitt mörka fina hår. 

"Okay, It's not a big deal really but some people have spread the rumor that you and me, Melinda, are daiting since they saw us on the beach today.", Harrys röst lät ovanligt lugn men jag kunde knappt förstå det själv. 

"What?!", i samma ögonblick tittade jag på Liam och insåg hur vi båda brast ut i samma ord, samtidigt. Niall, Zayn och Louis var allvarliga i blicken, Liam verkade helt vilsen, Lindsey var nästan lite stolt över att ryktet hänt och Harry var nog van vid detta då han agerade mest vuxet på det hela. 

"I think it's a good idea, now everyone stops thinking about that her and Liam have something.", log Lindsey malligt och såg detta otroligt roande, vilket bara gjorde mig ännu mer irriterad. Killen bredvid mig verkade däremot inte vara så speciellt road över ryktet som just nu tydligen var på gång och han tog genast upp sin telefon. 

"No, Liam, No!", Niall var snabb upp på soffan och verkade direkt förstå vad sin vän var påväg att göra. "I know it's hard for you but think about the contract, you can't write something more about Mel right now, especially not after the picture you posted the other day. We will work this out, yeah? without any angry tweets.", konstaterade den blondhåriga irländaren medan deras tre bandmedlemar satt kvar i sofforna och instämde. 

"You're probably right.", muttrade han och tog lugnande ner sin telefon tillbaka till bakfickan igen. Även om Liam inte riktigt ville erkänna det på uttrycket i hans ansikte så såg jag hur han blev lite smått svartsjuk över hela situationen och jag kunde självklart inte motstå att tycka att det var otroligt gulligt av honom att reagera som han gjort. 

---

Lite mindre nöjd över detta kapitel kanske och min inspiration som låg på topp i början på novellen är inte precis densamma just nu, nästan så tvärtom. Men jag hoppas den kommer tillbaka snart och jag har ju mycket planer, jag har dock svårt med hur jag kan få in allting i det hela, men det är väl kanske ett mindre bekymmer just nu!

 

Hoppas i alla fall ni gillade det och eftersom jag veeet att ni KAAN så vill jag jättegärna att ni kommenterar allt ni har i detta kapitel så hörs vi snaart! (vet ej när nästa kap. Kommer, så fråga helst inte!)