we belong together, chapter 8

Tidigare;

"They will bring Lindsey here. The crew want her to be with us and going out with Liam. They rang Harry now and told us, the reason why she's coming is that they saw the pictures of you and Liam this morning and didn't want the fans get confused.", han suckade och såg allt annat än lycklig ut under tiden han berättade detta för mig. På sätt och vis kunde jag förstå honom, det kunde inte vara enkelt att bli styrd och leva efter regler som dessa killar gjorde, men borde dom inte sätta stopp snart? 

"So Lindsey will be here soon, together with Liam?", frågade jag för att få det bekräftat för mig att jag förstått killen framför mig rätt. Han himlade på ögonen och suckade högt. 

"Unfortunately, yes.", bekräftade han lågt och tittade sympatiskt på mig. Jag suckade, tog händerna för mitt ansikte och skakade på huvudet. Det kunde inte vara sant? 

"Great.", mumlade jag och drog täcket över huvudet. 

---

→ Liams Perspektiv ←

"Really Liam? how many times do I have to tell you I'm sorry for flame up like I did yesterday, it wasn't on purpose and she would have figured out about Lindsey sooner or later anyway.", Harry som under hela morgonen kommit in och ut ur mitt rum för att be om förlåtelse var nog för tionde gången inne och småhoppade på min sängkant. Egentligen var ingenting Harrys fel, men så länge jag hade något att skylla på så var allt bättre att göra det på någon annan än mig själv i förstahand, i varje fall just nu. Det var fel av mig att inte ha berättat för Melinda om min flickvän, jag visste det. Men Harry var verkligen inte tvungen att ta upp det just i det tillfället igår, jag kunde lika gärna ha fått tagit det själv utan att behövt känna tvång till det. Dock var det lika bra att ha berättat sanningen igår då killarna och Lindsey faktiskt var på väg hit till Wolverhampton just nu. 

"I'm just so fucking tired of everything. Mel hasn't spoke to me since yesterday, Niall told her the boys and Lindsey are coming about a few days when they rather are here in some hours and I don't know if I can handle Lindsey, she's really beautiful but really? her charm doesn't puts me in case.", muttrade jag och lade armarna i kors. Den enda fördelen med dagen var väl endast att jag äntligen skulle få träffa Louis och Zayn, men samtidigt så visste jag ju att dom hade med sig min så kallade 'flickvän' på köpet på grund av att bilder läckt ut på mig och Melinda så teamet fått panik, såklart. 

"Well, then you can do it in the easiest way, maybe talk to Mel yourself?", påminde Harry om och himlade på ögonen, fortfarande inte helt acceptabel till att jag tyckte om en annan tjej än Lindsey. Problemet var bara att Harry helt klart påverkats för mycket över sin uppgift eftersom både jag och de andra killarna såg hur våran egna charmör totalt hatade tjejen som skulle vara min flickvän, men att han istället gjorde allt för att få oss att tro att han tyckte om henne eftersom han hade fått order om att dels hålla 'kärleken' vid liv för oss två, men också att fansen skulle tycka om henne så mycket som möjligt, något jag där tvivlade på att de ens gjorde.

"Oh, yes! Good idea Styles, because it's very simple to just talk to her right now.", muttrade jag och betonade ordet väldigt mycket. Vi båda drog en varsinn suck ut i rummet och tystnaden varade inte alls länge förrän jag fortsatte att hålla den argumenterande konversationen vid liv. "I don't even know where she is right now." en tung tystnad spred sig i det kvava rummet och humöret blev inte direkt bättre när det enda Harry gjorde var att sätta sig ner på sängkanten och titta ut mot tomma intet. Sekunderna gick utan att någon sade något alls, men just när jag tröttnade på att sitta i den sits vi satt i och skulle just till att öppna munnen så slogs den vita dörren upp framför oss, helt oväntat, och in kom våran egna irländare med ett ansiktsuttryck som inte alls lättade upp stämningen mellan oss precis.

"I was downstairs with your mom, Liam.", log han lite svagt och drog en hand genom sitt hår. "Then Melinda went down, she didn't even look at us, hold her book in her hands and kept going outside. I think she was sad or at least upset.", jag blundade sakta och räknade försiktigt till tre i mitt huvud innan jag tillslut orkade ta mig upp för sängen. Varför låg jag bara här? jag hade gjort fel, jag behövde rätta till mitt misstag, i varje fall försöka.  

Utan att tänka klart så for jag upp ur min ovanligt bekväma säng, drog åt mig ett par mjukisshorts för att därefter ge grabbarna en sista blick som nog även förklarade vad jag hade i mina tankar. Bara några sekunder senare var jag på nedervåningen och stötte genast på en person som direkt fick mig att le, dock så var det fel person att träffa vid tillfället.

"Hello sweetheart, where have you been all day?", även om klockan bara visade två på dagen så förstod jag att damen varit vaken sedan klockan åtta denna morgon, om jag kände min rara mor rätt, och därför sågs denna tid på dygnet som att halva dagen redan hade gått. Jag gav henne en snabb kram och drog upp en vit lögn för att slippa frågor och oro.

"Me and the boys stayed up late this night, I slept until now.", även om de mesta i den meningen var falskt, så förvånades jag inte över att min mamma gick på det. Det hade alltid varit enkelt att övertala henne. Hon nickade på huvudet och log stolt, jag visste hur lycklig hon var över att jag var hemma nu. "You haven't seen Melinda today, have you?", frågade jag lite undrande i försök till att genom mamma finna det jag sökte efter.

"Actually I have, she was going outside for a while, it seemed like she wanted to be alone and Owe and Erica aren't home right now so I thought I wouldn't disturb her, you know.", berättade hon och vände huvudet bort mot altanen medan hennes hand pekade mot uteplatsen. Jag kunde skymta en svag själ sitta några meter ifrån vårt äppelträd och eftersom det endast var vi inom familjen som kom inom detta område så kunde den bara tillhöra en person. Jag tackade mamma och försvann fort bort, ut mot altanen för att sedan ta mina barfota fötter fram till tjejen som dessutom såg ut att vara i sin egna lilla värld.

"What do you read?", frågade jag och rättade till kepsen på mitt huvud. Brunetten någon meter framför mig hoppade först till men stelnade snabbt till när hon insåg vem som kommit för att prata. Hon suckade tungt, vände sig om och visade mig bokens framsida. 'The fault in our stars' visade omslaget och jag kände mycket väl igen titeln, faktum var att det var nog världens omtalade bok för tillfället och var redan nominerad till årets film utan att ens kommit ut. 

"I'm not in the right mood at the moment, Liam. Are you here to play some games, go looking after Lindsey. I mean, she at least get paid for it.", denna attityd på Melinda hade jag aldrig sett förr och den klädde garanterat inte henne, men något i hennes hårda ton sade mig att hon inte alls var ovan till att lägga till spydiga kommentarer för att trycka ner andra. 

"Listen, Mel. Even though you're hurt I want you to know that I'm truly sorry for lying to you about this and I can't live with the fact that you're hating me.", sade jag ärligt och mötte hennes blick. Hennes ögon som till en början varit svarta, började sakta men säkert tappa färgen till hennes vanligtvis mörkbruna igen.

"I won't tell anyone about this secret, Liam. If you're worried about that, you could just have said it before you started with this crawl thing, it makes me uncomfortable.", vänta va? Vad menade hon med det, som om att jag endast ville bli vän med henne på grund av att hon visste hemligheten, nejtack. Jag ville fortsätta på de sätt vi gjort tidigare, jag ville inte ändra på någonting helst.

"I wasn't lying to you when I told you that you're beautiful, when you helped me for get over Sophia and so on. The reason why I got over my exgirlfriend was never because of Lindsey, she couldn't do a shit in two months, then you came and changed everything. It tear me apart to admit this but I will believe in miracle and I think it was love in first sight between us, Mel. Don't avoid that.", Melinda tittade storögt på mig medan hennes ansikte visade tomt, men som vanligt vackert. 

"But what now? We can't pretend like nothing happened between us, can we?", frågade hon, nu mer förvirrat än argt. Hennes ord fick mig att tänka till, vi kunde inte hålla på som vi gjort utifall vi skulle göra något som pressen fick bild på och jag skulle genast hamna på tidningarnas förstasida under rubriken 'otrogen' vilket verkligen skulle skapa kaos bland människor, speciellt våra fans. 

"I guess we have to." Sade jag så lugnt jag än kunde när jag egentligen bara var arg på mig själv för att skrivit på ett halvårs kontrakt med Lindsey. "Do you think you can handle it?", frågan var i och för sig riktigt dum, men jag behövde hennes bekräftelse om det, även om hon inte alls var okej med det. 

"Do I even have a choice?" Suckade hon och stängde igen boken, tittandes på mig. Jag ryckte på axlarna och slog mig ner bredvid henne, jag visste nog att vi båda förstod att det endast var vänskap som kunde existera mellan oss, i varje fall vid denhär läget.

"It's a thing you might know now.", började jag osäkert och kliade mig i nacken. "Louis and the other will be here in only some minutes."

→ Louis Perspektiv ←

Efter ungefär tre timmar i bil tillsammans med en sovande Zayn och en övertaggad Lindsey så var vi äntligen framme vid familjen Paynes hus. På uppfarten kryllade det av bilar att jag trodde att de hade fest där inne, sedan kom jag på att det faktiskt var en hel del människor i huset.

"Oh I've missed this place.", log Lindsey och fnissade glatt med hennes irriterande ljusa stämma. Jag himlade med ögonen och slog till min svarthåriga vän hårt på armen, vilket resulterade till att en yrvaken kille tittade upp mot mig med en rynka mellan ögonen. 

"We're here.", påminde jag om och öppnade dörren, lika så gjorde den enda tjejen i bilen också. Så fort hon var ute och stängt bakdörren efter sig så stängde jag fort igen min dörr igen och kollade ganska psykopatiskt på min ena bandmedlem. "I can't believe Liam does alive one day with her around, seriously. She's everywhere and nowhere, I hate her.", Zayn skrattade lågt innan han nickade på huvudet.

"It makes two of us.", Han öppnade dörren, klev ut i den varma solen och vi alla tittade mot ytterdörren som öppnades när våra tre bröder stod på bron, tillsammans med en annan tjej som jag antog var Melinda. 

"Oh Liam!", Lindsay släppte hennes två resväskor på en gång och rusade genast fram till sin 'pojkvän' och omfamnade honom i en väldigt hård kram, i alla fall vad de såg ut på Liam. Dessutom avslöjade ansiktsuttrycket att han inte alls var så förtjust i ögonblicket som utspelade sig framför honom. Utan att lägga någon mer energi på det fejkade paret så kunde jag inte låta bli att kasta mig i Nialls famn då han och Harry kommit emot oss med glada munnar, Gud ja. Det var verkligen skönt att vara tillbaka här, nu kunde semestern börja på riktigt.

---------------

Glad midsommar älskade läsare! Hoppas ni får en trevlig dag! 

Vad tyckte ni om kapitlet? Kommentera gärna, ni vet vad glad jag blir ❤️❤️ (Ipadskriven del)

Fullkomligt älskar den här novellen och skulle kunna läsa flera kapitel på en gång, så du får inte vänta för länge med att lägga ut dom ;) Fortsätt som du gör och du blir bara bättre och bättre! Kram :)

Åh gud man vill bara läsa mer!! Måste tillägga att jag precis har läst ut The Fault In Our Stars och herregud vad den är sorglig men så bra! Har du läst den? <3

Jättebra del som vanligt! Åh tycker så synd on liam och mel!

Så otroligt bra, och märks verkligen ingen skillnad på ipad/dataskrivna delar! Du är alltid lika noga^^

Haha ja men det är ett bra mål i livet! Bättre än inget iallafall ;) Haha det är nog många som vill samma som vi vi får väl slåss om dom eller något?! :P Ja kik och mail finns ju alltid! :) Men delen var jätt, jätte, jätte bra nu börjar det ju bli riktigt spännande ju!!♥

Me no like Lindey -.- Hoppas verkligen Liam slutar saker med henne och har Mel ist. Dem är ju så söta!

Meer My, skit bra som vanligt♥

Jätte bra! Som vanligt såklart <3

Jättebra!
Okej, jag kan säga att min första kommentar i huvudet när Louis "sa" "Nu kunde semestern börja påriktigt", var "Kommer det blir någon 'bra' semester med Lindsey, eftersom ni alla värkar hata henne"...