We belong together, chapter 9

Tidigare;
"Oh Liam!", Lindsay släppte hennes två resväskor på en gång och rusade genast fram till sin 'pojkvän' och omfamnade honom i en väldigt hård kram, i alla fall vad de såg ut på Liam. Dessutom avslöjade ansiktsuttrycket att han inte alls var så förtjust i ögonblicket som utspelade sig framför honom. Utan att lägga någon mer energi på det fejkade paret så kunde jag inte låta bli att kasta mig i Nialls famn då han och Harry kommit emot oss med glada munnar, Gud ja. Det var verkligen skönt att vara tillbaka här, nu kunde semestern börja på riktigt.
-----------------------------------------------------
→ Melindas Perspektiv ←
Jag stod där och granskade den för snygga tjejen som numera befann sig i Liams armar. Hon såg väldigt snäll ut om jag skulle vara ärlig och min första tanke var endast: var det mänskligt att vara sådär snygg? Hennes kropp, ansikte och hår var perfektion och dedär leendet skulle vi inte snacka om. Faktum var att jag blev lite avundsjuk på hennes utseende och det blev inte bättre när jag såg mig själv från hennes perspektiv då jag endast hade på mig en gammal kjol efter min mamma samt en tröja ifrån Hollister, något mer befann sig inte på min lilla kropp medan Lindsey prydat fullt med smycken och accessoarer omkring både armar och hals. Jag hade lovat mig själv att vara trevlig mot denna tjej, det var trots allt bara hennes jobb att komma hit och jag ville tro på det Liam sagt, att det inte alls var någon kärlek mellan dom, men glöden i dedär ögonen som hon hade när hon fick syn på honom tycktes jag känna igen så väl, det var den gnistan som jag brukade ha till Christian. Vad som fått mig att ändra uppfattning om Liam igen var helt klart när han sade hur han fattat tycket för mig nästan direkt och hur det blivit kärlek vid första ögonkastet mellan oss. Visst hade han kunnat ljugit om det också, men hans bruna ögon sade mer än så. 
Harry och Niall var snabbt fram till de två andra bandmedlemmarna som enligt mig såg förbaskat bra ut även dom, då blev det automatiskt att jag bara stod där - ensam bland alla kramkalas. 
"You must be Melinda who's living here aswell, right?", en förfärligt pipig röst utdelades ur den långhåriga tjejen på bron bredvid mig's mun. Hon log något som nog skulle föreställa ett leende och redan då kunde jag förstå att hon faktiskt inte tyckte om mig, i varje fall vad den där minen i dedär jobbigt perfekta ansiktet sade.
"That's me", bekräftade jag och log ett lika tillgjort flin. En harkling från sidan hördes och en av de brunhåriga killarna stod nu bredvid Lindsey och såg på mig, hans blick hade en sådan utstrålning och jag kunde nästan ana att denna kille var en snäll sådan.
"Hey there, my name is Louis if Liam didn't tell you!", artigt räckte han fram högerhanden och stirrade rakt in i mina ögon. Jag rodnade lätt men tog tag i hans hand och skakade den vänligt samt att jag presenterade mig. Han sneglade på Liam som nu stod på sidan och såg faktiskt lite ledsen ut men utan att lägga någon energi på det så log jag återigen varmt mot Louis och sade snabbt därefter att det var trevligt att träffa honom, för det tyckte jag verkligen. Zayn kom hastigt upp för trappan, hälsade glatt och gav mig även en kram på det. För första gången på hela dagen kunde jag nog känna mig omtyckt igen, det var roligt att se dessa grabbar men mindre kul att ha en konkurrent om Liam, att dessutom låtsas som att ingenting hänt mellan oss och att se Lindsey och Liam gå hand i hand så fort de var på offentliga ställen skulle göra ont, jag hoppades därför innerligt att jag skulle slippa se sånt genom att stanna hemma när de skulle ut göra något.
 
Zayn och Louis verkade få sova i gästrummet på nedervåningen tillsammans med de andra knäppskallarna, jag fick behålla mitt rum och Lindsey fick mot sin vilja ligga i hallsoffan, något jag såg som otroligt roat, men självklart behöll jag de för mig själv. Karen hade sent igårkväll lånat ut boken "Förr eller senare exploderar jag" och jag lärde säga att det var den mest finaste och känslosamma bok jag någonsin läst, jag var helt fast i den. Därför var det inga tvivel om att så fort tiden och ensamheten slog till så blev det att sätta mig ner och läsa i den, något jag gjorde precis när det knackade på min vita dörr. Jag ropade ett svagt kom in, dörren öppnades försiktigt och in kom någon jag inte riktigt hade förväntat mig stå där bakom tröskeln och se glad ut. 
"Hey Louis", sade jag lite smått förvirrat men samtidigt glatt. Han hade på sig ett par ljusa jeansshorts, en vit T-shirt och en mysig hoodie på överkroppen. Hela han såg väldigt gosig ut rättaresagt. 
"Uhm.. Hi", han kliade sig nervöst i nacken innan han öppnade munnen igen. "Niall told me yesterday that you and Liam weren't that good with each other..-"
"Oh don't worry about that, we have talked and I guess we're fine now.", Louis tittade storögt och lyckligt på mig. Det var som en sten föll ur hans mage, den brunhåriga mannen kom allt närmare mig och drog lite tafatt sitt hår åt sidan. 
"Good, because we would love to bring you with us to the beach", jag var osäker till en början. Med 'oss' menade han förmodligen även Lindsey och vi hade väl inte fått en såndär superstart om man sade så. Det var när jag såg på Louis och han gav mig dedär hundögonen som jag bara inte kunde säga nej, han skrattade stolt när jag reste mig upp ur sängen och gick emot honom. "To give you some information, nobody's like her either, not even Liam.", flinade han, som att han läst mina tankar.
 
"Here she is!", ropade Zayn när jag och Louis kommit ner från övervåningen. Mina morföräldrar var tydligen fortfarande kvar vid de gamla bekanta de skulle besöka idag och inte mig emot, de var oftast endast pinsamma ändå. Jag slog mig ner i soffan bredvid Liam och Niall men märkte direkt hur blickarna brände ifrån Lindseys ögon, något som Liam såg som kul då han diskret knuffade till mig åt sidan och log brett. Åh dedär gulliga leendet.
"Are we gotta go to the beach or not?", muttrade fröken perfekt från den ensamma fåtöljen hon satt i och tittade ointressant på sina rosa naglar. Jag märkte hur grabbarna bredvid mig suckade lågmält medans alla utom Harry verkade störa sig på henne. 
"Let's go!", Louis tog kommandot och var den första att ställa sig upp. "Pack your bags, we will be leaving within ten minutes!", med det for allihopa upp ur sina soffpositioner påväg bort mot respektive rum för att ha möjlighet till att kunna packa. 
Bikinin drog jag snabbt på mig under min kjol och T-shirt, handduken packade jag ner i väskan och lika så min solkräm som kunde behövas en dag som denna då solen lyste på som aldrig förr. Just när jag skulle till att sätta upp håret i en hästsvans så öppnades dörren men stängdes lika snabbt igen, innanför dörren stod ingen mindre än Lindsey, med ett ganska så bestämt ansikte. 
"I know why I am here, you can't keep your feelings away from Liam, but you know what? He's all mine! If you will ever touch him again I'll hurt you, alright? Do not think of him, dare to look at him in the way you do and especially don't let the world know about you and Liam's little business.", hon kom in med attityd och skulle just till att fortsätta hennes ord då dörren slogs upp rakt på henne och till min räddning kom Liam in med rynkor i pannan.
"What's going on here?", frågade han oroligt men stannade blicken på mig. Jag svalde hårt och kollade på Lindsey som gick raka vägen fram till sin 'pojkvän', klappade honom på kinden och log falskt mot honom.
"I was just on my way to you when I heard Mel shout my name, she wanted to know if she would put her hair up or have it straight, I told her to let it be 'cause she's kinda pretty that way, right baby?", med det lämnade hon rummet och ensam kvar blev jag och Liam. 
"Whatever she was saying, don't take it in.", muttrade han, gick stegen mot dörren och stängde den bakom sig, ensam blev jag med tok för mycket att ta in i huvudet. 
 
"I can't believe we just put Liam alone in a car with Lindsey.", muttrade Zayn när han slutligen kommit på plats och slagit igen dörren efter sig. Niall och Louis satt i framsätet medan jag satt ihoptryckt mellan tystlåtna Harry och småsura mr. Malik.
"Harry please, you have to admit she's a girl from hell.", Louis såg på sin kollega genom backspegeln och tog gasen i botten när han insåg att Liam drog iväg med bilen framför. Brunhåriga krullisen bredvid mig vände sig mot mig och suckade tungt.
"Alright, alright I admit that she's a bit too much but what can we do about it?", det blev tyst i bilen en stund, det var nästan så man kunde känna de tankespridda knakningarna i de fyra killarnas huvuden. Tillslut tog Niall ordet med en allvarlig ton.
"I've been thinking and the way we fool our fans on are completely stupid. We are bad persons and I feel bad over deceive them like this. Put yourself in Liam's situation who doesn't even like her? It must be disgusting for him when we feel like we do about her and we don't have to kiss her in front of all the papz and so on?", orden fick det att bli ännu en tystnad i bilen, jag såg hur till och med Harry höll med men ville inte riktigt erkänna det till en början, förrän några tysta minuter till gick.
"You have a point, Niall, but what will the fans say about Liam if they see him together with Melinda directly? They would think he's a heartbreaker and be called things like player and maybe worse?!", Harrys stämma i rösten lät frustrerad och orolig, som att han inte visste på vilken sida han skulle stå på i det hela. Jag röck till när jag hörde mitt namn men kunde inte riktigt sätta fingret på om jag skulle bli glad eller ledsen på att han nämnde mig under meningen, det menades att han nästan förstått att jag skulle bli Liams 'nästa' eller hur man uttryckte sig.
"Guys, you know what? If Liam does think this is wrong, he will realized that sooner or later and then he will do something about it. Right now the only thing I think Liam want from you are support, he deserve to feel that you boys are on his side no matter what.", återigen blev allt tyst, dock ingen stel tystnad då alla fyra faktiskt gav mig uppskattade leenden, även Harry som jag alltid fått vibbar om att han ogillade mig. När jag redan hade ordet så befann sig hotet från Lindsey på tungan, men jag svalde det direkt när jag insåg att vi var framme vid våran slutpunkt.
 
Jag gick tätt intill Niall så fort vi kommit med fötterna på marken och jag insåg med ens varför vi just valt denna strand. Kameramän och kvinnor var som fastklistrade omkring oss men med hjälp av säkerhetsvakter som kommit på plats innan vi klivit ur bilen så klarade vi oss hysat bra ändå. Killarna runt omkring mig verkade vara stencool med det hela och vara van. Det fanns nog bara en person som såg ut att njuta av att stå i rampljuset och det var såklart Lindsey. Med rullande ögon från min sida så passerade vi människorna på stranden tills vi hittat en ledig plats att kunna bosätta oss vid för stunden. Jag satte ner min solstol bredvid Louis och hann precis vända mig om för att ta min väska jag tappat bakom mig då jag såg det. Liam och Lindsey pressade sina läppar mot varandra och såg allt annat än olyckliga ut, faktum var att det nästan såg för äkta ut för att vara fejk. Det högg till i mitt hjärta men eftersom jag lovat mig själv att inte agera på ett dåligt sätt så vände jag mig snabbt om och tittade på Zayn som gav mig en medlidande blick, att denna fortsatt vecka skulle bli jobbig det visste jag redan från första stund, men om jag skulle behöva känna såhär varje gång kärleksparet visade upp sin kärlek så visste jag inte hur jag skulle stå ut längre..
---------------
Ledsen om det en hände så mycket under denna del men jag har väldigt svårt med idéer och att uttrycka mig när jag skriver på paddan. Jag antar att de är bättre med en lite händelselös del än ingen alls, huh? 
 
Kommentera gärna fina ni!!
 

Asså är helt fast i novellen!!!! så sjukt bra! och det var inte för mucket som hände i denna del :) hade varje del varit sån här så hade det varit för mycket men någon gång ibland så funkar det :D

Svar: Oj, tack sååå mycket Sophia. Vad go du äär :D xx
My Wesström

Gud vad bra! Gillar verkligen novellen! ^^

Svar: Oj snälla du, tack! :D
My Wesström

Gud vad bra! Gillar verkligen novellen! ^^

Det var ett superbra kapitel enligt mig! Och så sant som du skriver, bättre med ett händelselöst kapitel än inget alls. Det behövs sånna kapitel ibland också. Längtar verkligen tills nästa del :)

Svar: Tack Amelia, gud vad du förgyllde min natt med denna kommentar fina du. Du anar inte =)
My Wesström

Jag tycker den var jättebra och det var kul att läsa lite ur Louis perspektiv!!:)

Svar: Vad kul att du känner så, och tack!
My Wesström

Allt är bättre än inget My, för du är alltud så otroligt grym😘

Svar: Du med Matilda, du är så jättesnäll <3
My Wesström

Så bra!! Får snart slut på idéer om hur jag ska berömma dig med ord! Fantastiko , superb...haha där fick du några ord som kan förklara vad jag tycker!<3

Svar: Haha du är sååå snäll.. Blir mållös när det kommer till att svara på dina söta kommentarer, vet liksom inte vad jag ska säga! haha. Du är så go, tack igen <3
My Wesström

Den var jätte bra oroa dig inte! Jag är jätte glad att du skriver förgyller mitt lov!!!! Tack så mycket!

Svar: Ni förgyller mina lov med era underbara kommentarer ska du veta, gud om ni bara visste! tack själv !! xx
My Wesström

Ugh på Lindsey, go away aleady typ x)

Ändå bäst My, så gryyym och hoppas du får mer inspo!♥

Svar: Haha håller med, hatar henne!
Tack gosis :**
My Wesström

Asså jag måste bara fråga , tycker Harry som dom andra killarna eller gillar han Lindsey ? Hehe lite trög , och varför gillar han inte mel ? Harry som annars alltid älskar alla personer :)'det är ingen kritik , vill bara förstå och hänga med :)) älskar dina noveller , kram

Svar: Bra att du frågar om du inge hänger med! Han gillar inte Lindsey egentligen, men eftersom han har som jobb att se till att hon och Liam håller ihop så vill han väl föregå med gott exempel till de andra killarna så att han ska liksom 'låtsas' gilla henne eftersom de andra inte gör det.
Han gillar Mel, det gör han. Tror inte jag skrivit att han inte gjort det men att han verkar lite sur kan ju vara för att han liksom inte tycker att Mel ska förstöra planen som killarna håller på med, liksom! Hoppas du fick svar, kram! <3
My Wesström




Kom ihåg mig?