back for you, chapter 4 - broes before hoes

Tidigare;
Jag kunde nästan inte tro mina ögon. Läste jag rätt? kunde detta verkligen vara en bit på vägen till att äntligen hitta henne, tjejen jag letat efter i så många år? jag trodde texten gjorde mig chockad, men det var först nä jag såg bilden som jag visste det.. Det var absolut hon. Hennes mörka hår, dom bruna ögonen och hela ansiktsformen tillhörde min familj och det behövdes bara den bilden för att veta att var Alexia.. Men det bästa av allt var att veta att hon var vid liv och förmodligen mådde bra. Det var sällan jag grät, men nu kunde jag bara inte hålla tillbaka tårarna, efter alla års letande så hade jag äntligen funnit tjejen som kunnat göra mina mörkaste dagar till ljusa. Var det inte konstigt hur jag som så liten ändå kunnat minnas så mycket av henne? det var helt utan tvekan kärlek vid första ögonkastet för min del första gången jag såg Alexia, precis som resten av mina småsyskon. 

 
♥ Zayns Perspektiv ♥
Min tumme gled lätt fram och tillbaka på kortet medans ett leende spred sig på mina läppar. Att det var hon, Alexia, fanns det ingen tvivel om och jag var oerhört tacksam över att detta företag kunnat hjälpt mig under dessa månader. Det hela kändes faktiskt som en lättnad men jag tänkte inte alls på konsekvenserna som förmodligen skulle uppstå, jag menade på det att hon hade sin vardag och jag hade min. 
"Who's she? a fan?", jag blev både rädd och chockad över att höra Harrys röst bakom mig, han visste att min ensamtid var viktig för mig och han brukade vanligtvis inte gå in till mig utan att knacka. Jag tappade talförmågan för ett ögonblick innan jag snabbt återhämtade mig och harklade mig eftertänksamt. 
"Uhm.. Yeah. She send me a letter, you know.", sade jag bara och ryckte på axlarna. Att ljuga för min bästa vän var betydligt jobbigare än jag trott och jag gillade det verkligen inte. Men samtidigt hade jag inte så mycket till val, jag ville inte utsätta Alexia för faror och jag var inte heller säker på att hon ens skulle vilja gå med på att se mig.
"Oh godness, Zayn. She's hot, just look at her!", konstaterade han lyckligt i samma veva som han slet fotografiet på henne ur mina händer och plötsligt kände jag mig tom. Jag suckade och försökte låta så obrydd som möjligt då jag inte ville att Harry skulle ana oråd. Jag behövde bita ihop hårt för att inte överreagera och bete mig som den överbeskyddande brorsan som jag var med resten av mina systrar. Även om jag visste direkt att det var Alexia på bilden så förstod jag även en hel de andra saker. Hon visste förmodligen inte ens om att hon var adopterad och inte heller om att hennes biologiska bror letade efter henne, dessutom såg hon ut som en självständig tjej som helt enkelt såg ut att klara sig på egen hand. Men det fick mig verkligen att undra.. Hur skulle hon reagera om jag skulle komma fram till henne någon gång, och föreslå en fika? visste hon möjligen vem jag var? många frågor snurrade i mitt huvud och fortfarande hade jag varken berättat för familjen, killarna eller ens Perrie om detta. Detta skulle förbli min hemlighet ett tag till.
"Yeah, she's okay.", muttrade jag medans jag drog till med ett tillgjort leende. Harry gav tillbaka fotot till mig för att istället säga det han kom in för. 
"Me and the other are gonna eat some pizza now, I hope you're in?", han log osäkert medans jag tydligt kunde tyda dom små rynkorna som bildats mellan hans ögonbryn. Jag skrockade lätt, lade ner kortet tillsammans med brevet i kuvertet igen och sedan så ställde jag mig upp. 
"Of course I'm in. Let's have a great boynight now!", konstatereade jag ärligt medans ett riktigt, äkta leende avfyrades på mina läppar. Harry lade en arm på mina axlar och tillsammans gick vi vidare ut mot Liam, Niall och Louis som stod klädda och klara för en pizzakväll som för det mestadels förmodligen skulle bestå av FIFA-lir och snack om vad vi andra gjort medans våra veckors ledighet.
 
♥ Alexias Perspektiv ♥
Att vakna upp i en tom säng började jag bli van med vid det här laget. Det var lördagsmorgon och Adrian var tidigt uppe för sin dagliga morgontur i skogen och sedan vidare till fotbollsträningen som låg några kilometer ifrån mitt område. Idag var inte heller vilken dag som helst, det var dagen efter min födelsedag och även dagen då Jade fyllde år. Jag gav efter mig en trött suck innan jag reste mig upp ur sängen för att smyga in på toaletten som låg mitt emot mitt rum. Som jag lovat flera veckor tillbaka så skulle jag hålla mig undan under dagen och natten då hennes närmaste kompisar skulle komma på besök på en enkel tjejkväll. Även om Jade alltid var riktigt jobbig och uppmärksamhetssökande så föreslog hon hemmakvällar med film och god mat hellre än att gå ut för att festa och något sade mig att det var en bra egenskap. Efter mitt toabesök så sprang jag upp till min systers rum för att gratta henne, som jag trott så var hon redan uppe och hade - klockan halv ett på dagen - redan börjat fixa sig.
"Woah, why are you suppose to be pretty like that when it's just you and the girls who'll be here tonight?", retades jag då jag mycket väl visste hur hon hatade kärlek, åtminstone efter hennes senaste pojkvän som varit otrogen mot henne. Hon himlade envist med ögonen och fortsatte att borsta igenom sitt långa, bruna hår. "Congratulations on your day anyway.", muttrade jag medans jag slängde hennes paket på sängen samtidigt som jag oinbjudet lade mig ner själv. Hon tackade vänligt, tog emot paketet och placerade det sedan på sitt sminkbord. 
"I know already that it's a Hollister onepiece in the present, I saw it in your room before.", flinade hon medans hon slog sig ner på den stora dubbelsängen som nästan täckte hela hennes rum. Alltid skulle hon vara så tacksam. "But thank you again, Alex. I love you, you know that?", konstaterade hon medans hennes armar sträcktes ut mot mig, lugnt besvarade jag kramen för att sedan resa mig upp. 
"Yeah, you too.. I'm gotta go, brunch with Michelle is waiting.", muttrade jag och traskade genast iväg ner mot mig igen för att fixa mig för min egen dag som endast skulle tillbringas med min alldeles egna bästa vän. 
-
"Why am I not surprised when I see you eat pancakes here?", skrattade Micha lyckligt medans hon själv tog en tugga på sin sallad. Jag flinade smått medans jag drack ur min smoothie och blickade ner på maten. Pannkakor och jordgubbssmoothie inne på starbucks hade blivit lite som en vana för mig och jag trivdes bra med det.
"Is it something I really love so is it these pancakes!", yttrade jag och högg in på den syltade maten.
"By the way, Is it not your sisters birthday today?", utbrast tjejen framför mig taggat, som om hon förväntade sig fest ikväll igen. Jag suckade och ryckte på axlarna.
"Uhm.. Yeah but I promised to stay away from her party tonight.", mumlade jag och rättade till den svarta mössan som satt tätt på mitt huvud. Hon brast ut i en högljudd suck och himlade drastiskt med ögonen. 
"Why? she was on yours?", min bästa vän tittade ilsket mot mig och blev nästan lite röd i ansiktet, sådär som hon ofta blev när hon var arg eller stressad. Att Michelle inte tyckte om Jade var ett faktum, men att hon skulle säga så här till mig hade jag verkligen inte förväntat mig. 
"You know how she is, I'm to embarrassing to be seen at her party.", eftersom jag var van med att bli utstött och nästan lite bortglömd i min familj så tog jag det helt lugnt, det var dessutom min systers födelsedag och självklart skulle hon få en ledig kväll ifrån mig då hon oftast måste stå ut med mina små kommentarer i vardagen. 
"I hate her. She's so selfish and unfair!", klagade den numera uppjagade kompisen på andra sidan bordet då hon inte riktigt velade släppa ämnet. Jag log brett och lade en försäkrad hand ovanpå hennes. 
"I'm fine, okay? I have you in my life and it does everything so much easier.", klargjorde jag ärligt och fortsatte sedan med den utsökta måltiden på min tallrik.
"Yes and tonight we'll just have so much fun!", utbrast Michelle, genast mycket gladare. Inte klagade jag på det heller då en glad bästis var klart mycket bättre än en arg. "Without any boys and fighting, right?", det var nästan mer som ett konstaterande än en fråga och jag visste mycket väl vad hon menade, hon hade tröttnat på att jag på varenda kväll jag umgåtts med henne helt ensam så hade alltid Adrian kommit emellan och startat onödiga bråk då han klarligen endast ville förstöra mina kvällar, men det var slut med det nu. 
"Of course. Broes before hoes, or how was it?",skrattade jag och flinade. Det behövdes bara det för att få henne att äntligen le på riktigt igen och jag hoppades verkligen på att kvällen blev lika lyckad som den var planerad. 

Sådär ja.. Tyckte det behövde komma en liten sånhär mellandel här då saker och ting inte får gå allt för snabbt! ;) 
 
Information: Nu ska jag tala om för er en sak.. Jag har (hör och häpna) börjat att gymma! Jag tillsammans med en kompis ska göra det nu en tid framöver och det tar tyvärr på mina skrivartimmar framför datorn. Därför så hinner jag inte göra kapitel varannan dag längre men jag ska försöka att hålla mig till dagarna som jag nu säger er.. Måndag, Onsdag och Lördag är dagarna kapitel troligen kommer läggas ut (Om ej skolan kommer emellan) och jag kommer verkligen anstränga mig för att detta ska fungera eftersom jag älskar att skriva och jag älskar bloggen, därför ska jag försöka att hålla dessa dagar. Men nu vet ni var jag är om jag inte längre uppdaterar som jag tidigare gjort! Kramis på er.
 
Kommentera gärna denna del!

Nästa

Grymt bra My!! :)

Svar: Tusen tack!! =)
My Wesström

Lycka till med träningen! ;)

Svar: Tackaaarr! ;)
My Wesström

Din novell blir typ bara bättre och bättre ju! Du är bäst! ♥

Svar: Vad glad jag blir sötis, verkligen! Du är bäst <3
My Wesström

Din novell blir typ bara bättre och bättre ju! Du är bäst! ♥

Skiiitbra My! =)

Svar: taack :D
My Wesström

Mer, kalasbra novell = är redan fast!!! :D

Svar: Tack!! Mer är ute nu :)
My Wesström

Jättebra som vanligt My! <3

Svar: ååååhåhh Wilma, tack så hemskt mkt finaste du <3
My Wesström




Kom ihåg mig?