Vänta va? var det möjligen pojkvaskern som befann sig överallt i sociala medierna och även var med i Londons numera kändaste pojkband? Mina ögon blev till golfbollar och det var då polletten föll ner ordentligt. Tjejerna som var som magneter denna morgon förklarade det mesta och även varför han nu försökte att gömma sig så mycket som möjligt. Han verkade även rätt chockad på något sätt över att jag inte visste vem han var tidigare, men när han sade sitt namn sådär så var det en självklarhet, jag satt alltså här, på en bänk, och pratade med självaste Zayn, en kändis. 

"Yeah, now I know you.", skrattade jag generat medans jag nästan lite stressat tittade på klockan på min arm, fem minuter kvar, Alexia, andas. "But why do you talk to me, do we know each other or something?", frågade jag sedan, medans jag mötte hans väldigt fina bruna ögon. Han log snett innan han röck på axlarna. 

"I saw you this morning and thought you would be nice.", sade han nonchalant medans han lutade sig bakåt. "I usually don't talk to people so often but you seemed like a cool girl, you know.", flinade han medans han drog på sig sina svarta solglasögon igen. Jag himlade med ögonen och nickade förståligt. 

"You know I have a boyfriend, huh?", frågade jag medans mina ögonbryn antagligen var på helt olika nivåer just nu, som dom alltid blev när jag blev eftertänksam. Han skrattade ljudlöst och höjde sedan sina egna ögonbryn.

"Oh, you have? good to know, but I'm actually not out after something like that, especially not when I'm thinking of our relation to each other.", direkt efter meningens slut så var det som att hela han stannade upp, som om han sagt något han inte alls borde. Vilket jag också kunde förstå, jag kanske verkade helt ointresserad, men i själva verket hade jag lyssnat och tagit in varenda ord som den väldigt mystiska popstjärnan sagt till mig och när han sade 'Speciellt inte om jag tänker på våran relation' så blev även jag stel, vad hade han kunnat menat med det? Mer hann vi inte säga förrän jag såg hur ett tåg gled in på min bana, för att sedan stanna. Jag kollade en sista gång mot Zayn som nu såg ut att skämmas rejält. Jag klappade honom lite på axeln innan jag ställde mig upp. 

"Well, it was strange to meet you Malik.", konstaterade jag samtidigt som jag gick mot en ingång där människor nu gick ut och in ifrån. Han drog upp sin svarta luva över huvudet igen och nickade lågt. "I'll see you around, I hope"

"Yes, I hope so.", log han svagt. Mer hann jag inte säga förrän jag snabbt hoppade på det blåa fordonet och innan jag ens hunnit tänka så åkte vi iväg, men mina tankar om Zayn förblev i mitt huvud. Vem var han egentligen? Hur som helst så var detta garanterat inte sista gången jag träffade honom, på ett eller annat sätt skulle jag reda ut vad det var den mystiska främlingen var ute efter. Svaret kanske var enkelt, kanske ville han bara ha sex? tanken äcklade mig lite men samtidigt så visste man ju aldrig, jag kände inte precis honom.

 

Hur hade jag kunnat säga något så avslöjande? vad höll jag egentligen på med och vad skulle hon tro om mig? med en lätt suck klev jag ur min vita Range Rover och kunde tyda fyra igenkända krabater några meter ifrån mig, omringad kring flera säkerhetsvakter. Solen sken på himlen och det skulle verkligen bli skönt att få kliva på båten och endast njuta av stunden för en gångs skull. 

"Ey, Zayn!", Louis ilande röst tog sig igenom mina vadra trumhinnor och jag hann knappt komma på egna ben förrän Liam, Louis, Niall och Harry stod omringad kring mig. Stora massor var jag i och för sig rätt van med vid det här laget, men när mina fyra bästa vänner stirrade på mig som om jag var en utomjording kändes rätt obehagligt. "Where have you been? We have waiting here at least thirty minutes now, man!", klargjorde den brunhåriga pojken med den gråa mössan, ganska så irriterat. Jag suckade och började gå ut mot bryggan som i sin tur skulle ta oss till båten. 

"I was meeting someone. Some fans and an old friend.", konstaterade jag noga samtidigt som jag i mitt huvud bearbetade vad jag skulle säga härnäst. 

"Alright, now we all are here anyway so what are we waiting for? let's boarding!", det var Harrys välkända stämma som nästan kunde höras på flera meters avstånd men som tur var så befann vi oss mitt i Londons hamn, som dessutom befann sig på sidan av allting. Vi alla höll instämmande med och började direkt bege oss utåt. 

 

Vädret var verkligen underbart, även om det inte var shortsväder så var det ändå riktigt skönt ute för att kunna befinna sig där. Det var endast maj och jag förstod att denna sol skulle vi ta vara på nu då vi antagligen inte skulle se skymten av den lite senare i våren. 

"Tell me, Zayn. Has this 'old friend' something to do with the hot girl on the picture in your room?", frågade Louis nyfiket medans han slog sig ner på madrassen bredvid mig. Harry var inne i båten och fixade tilltugg medans Niall och Liam låg på rygg med hörlurarna i varsitt öra så dom omöjligt kunde höra vad vi sade. Jag kollade snett på en numera mallig Louis som sedan ryckte nonchalant på axlarna. "You can't hide stuff from us and you know it, Harry told us all about the girl.. So say me, is she sexy?", skrattade han roat medans han pickade till mig på armen.

"That girl what only a fan, okay? I have Perrie for gods sake, we're getting married this summer, remember?", utbrast jag, både sårat och nästan lite skärrad. Jag visste att Louis inte menade på det sättet som jag tog det, men det krossade mig inombords att veta att det kanske fanns en chans över att mina vänner tvivlade på mig, att jag gick bakom ryggen på min blivande fru. På ett sätt gjorde jag ju det, och det tog på mina krafter att hålla något sånt personligt inom mig, men samtidigt så ville jag behålla det som en hemlighet ett tag till. 

"I know, and I love you for being honest, but you've been really busy minded lately and we're just worried about you, yeah?", jag hann inte mer än nicka förrän Harry kommit ut ifrån vårat lilla kök från en av hytterna under oss. Han slog sig ner bredvid oss samtidigt som han ropade på den blondhåriga irländaren och den brunhåriga Payno. 

"We will soon eat this sandwiches, but first we have to cheers!", Harry kastade en varsin ölburk i våra händer och sekunderna senare hade vi händerna i luften med våran dricka i och skålade för fulla muggar.

"Cheers for us, for our team, our fans and everyone who makes us happy!", konstaterade Niall glatt och när vi sedan härmade hans 'skål' så drack vi samtidigt för att därefter hugga in i dom utsökta mackorna som fanns på ett av borden framför oss. 

---

Kapitel 6, nu har dom äntligen träffats. Vad tror ni händer?? :)