take chances, chapter 49

Tidigare;

"I'm sorry.", sade han, ganska uppriktigt. "If I could I would turn back the time and take my mistake back, but I can't and I'm deeply sorry for that. I have never felt like this before, not even Eleanor could gave me the love I felt and still feel for you, Katie. I love you and I'm so, so sorry.", hans röst brast och med det insåg jag att han grät. Det hela gjorde att jag inte längre bara kunde stå där och stirra neråt, jag behövde få se honom. 

Han stod där, med bollen i sina händer och tårarna i ögonen. Hur kunde jag motstå det? 

---

Jag visste att jag kunde lita på Simon. Efter Paul så var han den andra jag faktiskt kunde prata med om mycket. Bara att se Katelyn stå några meter ifrån mig fick mitt hjärta att slå dubbla slag, jag hade saknat henne. Den blonda flickan som verkligen älskade mig för mig. Trots att svettet rann ner ifrån min panna efter att kört idioten fram och tillbaka på fotbollsplanen så verkade inte hon beröras av det överhuvudtaget, vilket underlättade lite. När jag förklarat mina känslor för henne så kunde jag inte låta bli att släppa ut tårarna, det var jobbigt att vara utan henne men om jag aldrig låtit mina känslor ta över mig så var jag rädd att hon skulle tro att jag inte brydde mig alls, något jag gjorde väldigt mycket. Hennes mun öppnades men stängdes lika fort igen ett antal gånger innan ord kom ut från den.

"Thank you for what you did for me about the record and all that.", mumlade hon och började riva på hennes naglar, som hon alltid gjorde när hon var nervös. Hur det än var så kunde jag se på henne att det inte riktigt var det hon ville säga till en början, men jag ville inte pressa henne till något så jag bara nickade försiktigt och ryckte på axlarna.

"It was the least I could do.", konstaterade jag ärligt medans jag mötte hennes intensiva blick. Ilskan som tidigare funnits där var försvunnen och kanske kunde jag till och med bli förlåten för det hemska jag gjorde. "I haven't talk to Fiona since the accident. I was so stupid, Katie. Like I said before, I'm sorry.", fortsatte jag och tittade på henne. Hon drog efter andan medans hon nickade på huvudet.

"I wish I could say it was okay, but it isn't.", sade hon allvarligt medans hon fortsatte att hålla på med sina fingrar. "But I'm able to forgive you, I'm not telling you that I'm over it, but I'm agreeable to get over it and be your friend again, Louis.", när hon sade ordet 'vänner' så försvann det lilla leendet på mina läppar som långsamt fallit på plats. Kunde man någonsin bli 'bara vänner' med någon man fortfarande var kär i? jag suckade och nickade sakta på huvudet - glad att hon ens tagit tillbaka mig som sin vän.

"Be just friends are alright for me.", ljög jag och sträckte ut min hand. Hon fnös till och ruskade på huvudet innan hon med snabba steg kom emot mig med sina öppna armar, när hon virkade dom omkring min midja så kunde jag inget annat att le, det var där hon höll hemma, i min famn. Hennes kropp nära min och hennes doft som letade sig in i min näsa gjorde mig lika svag som förut och om hon bara visste hur mycket jag älskade henne. "I was just on my way home, do you want to follow? I've actually bought my own flat now", berättade jag försiktigt eftersom jag inte ville vara för på men jag ville inte heller låta det förbli såhär, jag visste ju att jag hade så mycket mer att visa. Hur jag dock kunde säga att hon kunde följa med hem till mig var något jag förmodligen skulle ångra då det enda jag orkat packat upp var sängen inne på mitt rum och soffan i vardagsrummet. 

När jag insett att Louis menade allvar med sin förfrågan så fanns det bara ett svar - ja. Jag skulle älska att följa med honom hem, speciellt till hans nya lägenhet. Men jag ville verkligen inte visa hur mycket jag fortfarande älskade honom, därför så låtsades jag först att tveka innan jag fundersamt nickade på huvudet. 

"I would love to.", svarade jag tillslut och släppte Louis grepp om mig. Att få vara i hans famn igen kändes mer än rätt, jag hade saknat hans armar omkring mig, tryggheten han gav mig och hela han. Att sluta som bara vänner skulle antagligen bara bli jobbigare än jag först trodde. Jag kom att tänka på en sak till som pappa alltid sade förut - första gången du blir förälskad förändrar dig föralltid och hur mycket du än försöker så kommer känslan för han aldrig att försvinna - vilket var så otroligt sant, det visades just vid detta tillfälle. 

 

Vi tog hissen upp till den tredje våningen i den väldigt stora lägenheten utan några pinsamma tystnader alls. Kunde det ens vara pinsamt i Louis närhet? han bjöd alltid på sig själv och fick mig att undra bara mer och mer på om jag verkligen gjort rätt val med att bara vara vänner. Han verkade ju dock vara okej med det och jag tvivlade på att han verkligen ville ha mig tillbaka. Han öppnade sin dörr och direkt möttes vi av massor med flyttlådor i hallen. Han tittade generat på mig och ryckte på axlarna. 

"Sorry for the mess, as a matter of fact I was moving in yesterday to be honest.", skrattade han och flyttade undan en låda som stod mitt framför våra fötter, som jag antog ramlat ner från resten av lådorna runt omkring oss. 

"That's okay.", fnittrade jag och sparkade av mig mina skor. Lägenheten luktade långt ifrån Louis, men direkt kände jag mig som hemma. Bara av att veta att det var Louis hem fick en trygghet att lägga sig över mig och jag önskade verkligen att detta inte var sista gången jag visades i detta hus.

Jag tittade mig omkring och insåg att det var precis lika stort som min övervåning i mitt eget hus. Det fanns fyra mindre rum, ett stort vardagsrum, ett nyrenoverat kök och en toalett som inte heller var så liten. Det var ingen snack om saken om att detta var ett av Manchesters lyxigaste lägenheter. "What a place you've found.", konstaterade jag imponerat i samma veva som jag slog mig ner i Louis svarta soffa. Han var inte seg med att komma efter och satte sig några decimeter ifrån mig. 

"Are you hungry or something?", frågade han, lika vänligt som vanligt. Det kändes fel att vara med honom utan att pussas, bli omfamnad eller ens vara väldigt nära honom men och andra sidan så var det ju mitt val och kanske skulle det bli bättre såhär? ändå om Louis var väldigt attraherande. Som ett svar på Louis fråga så nickade jag bara, tanken slog mig att jag inte ätit något mer än chockladen och filen pappa kommit med tidigare idag. "I will make some tea and sandwiches.", kontrade han, ställde sig upp och gick mot köket som låg vägg i vägg med vardagsrummet. 

"Do you need some help?", det var i precis det ögonblicket jag ångrade stort att jag ens sade något sånt. Vad skulle han nu tro om mig? nej skärp dig, Katie, du gjorde inget fel med att ställa den frågan, du ville bara vara artig. Louis vände sig om och granskade mig ett tag innan ett svagt leende avfyrades på hans läppar och en nickning kom från hans huvud. Jag reste mig upp direkt och gick mot Louis som fortfarande stod på stället, kanske chockad över min gest. Tillsammans gick vi till köket som faktiskt var väldigt snyggt, det luktade nytt allting och det märktes även att Louis själv var lite virrig av hela situationen. 

 

"I'm sorry if I smells like shit but I'd better sit her than take my ass to the shower, you know.", flinade den brunhåriga killen framför mig medans han tog en sipp av sitt te. Jag log svagt medans jag tog sista tuggan av min smörgås. Jag skulle just till att säga något som att det inte skulle göra mig något om han ville duscha av sig, när han avbröt mig. "I need you in my life, Katie. I'm not whole without you", hans röst skar sig in i mitt hjärta och det var dom där orden jag behövde höra, jag ville höra att han ville ha mig tillbaka & att han behövde mig lika mycket som jag behövde honom. "I like you more than a friend and you know that."

"Louis I..-", började jag genast men blev fort avbryten av Louis som fortfarande satt med blicken vänd mot mig och ärligt talat så kändes det rätt. Under hela bilfärden hem, pratandet under fikat och allting hade bara innehållit skoj och skratt, vi hade försökt att förträngt det förflutna och kanske var det inte fel det heller, men jag var ändå glad över att han tog upp det här, jag ville ju ha honom, bara honom. 

"I can't be 'just friends' with you, Katie. I love you too much and my heart wouldn't let me be just your friend. I miss your kisses, your hands in mine and I really miss to show the entire world that you're mine, to call you my girlfriend again.", mitt huvud var stökigt, hjärnan sade en sak medans hjärtat sade en annan. Vad jag skulle svara var fortfarande oklart men eftersom hjärtat alltid vann i slutänden så kunde jag inte låta bli att helt enkelt följa det. 

"I love you, Louis. Not a day goes by without not thinking about you, you were my first love and will probably be my last as well.", fastslog jag ärligt medans mina ögon stirrade in i Louis. Jag kunde urskilja lycka, avslappning och kärlek i hans blågröna ögon och det hela fick mig att bli varm. Jag hade verkligen saknat denna kille. "You made a mistake and I'm able to forgive you this time. I give you a second chance and I know that you wouldn't blow it."

"I won't. I love you, Katelyn.", det syntes på hela Louis hur en sten försvann ifrån hans mage och lika så gjorde min. Vad menades med det här? var det okej mellan oss nu? skulle jag flyga på honom och ge honom en kram? det här med kärlek var jag rätt så dålig på och speciellt i sånnahär situationer. "Do you mind if I kiss you right now?", frågade Louis, flirtigt men ändå allvarligt. Jag pustade ut och ruskade på huvudet. Han flyttade sig från stolen och kom istället fram till mig, tog min hand och lyfte upp mig så mina knän hamnade runt omkging hans midja. "You're the one for me, Katelyn. I'd never let someone hurt you and no one will ever come between us again, right?", jag fnittrade generat och var fortfarande inte van med att ta emot komplimanger bara sådär. Speciellt inte när dom kom ifrån killen mitt hjärta höll kärt. 

"Shut up and kiss me, yeah?", retades jag medans mina hungriga läppar mötte Louis i en passionerad, glödande och en helt perfekt kyss. Oh my god vad jag saknat Louis William Tomlinsons kyssar. 

---

SISTA KAPITLET! När vill ni ha Epilogen? den är faktiskt näst intill klar, den kommer ut när ni kommenterat vad ni tyckt om novellen och ge gärna kritik om vad jag ska tänka på om till nästa novell. Men framförallt - stannar ni kvar? 

Kan även meddela till er som missade det tidigare. Det blir en ovanlig novell om Zayn där alla killarna är med och är kända som nu, men tjejen i fråga kommer antagligen inte bilda något kärleksband med någon av killarna. Varför kommer ni förstå senare..Fast och andra sidan, det är ju en novell, allt kan hända ;)  Kommentera sötnosar!

Den har varit jättebra, kanske behöver du formulera om dig i engelskan ibland då fel ord kan dyka upp i fel sammanhang, men annars jättebra!
Och epilogen vill vi ha nu tack, hahah ^^

Måste bara säg att jag äääälskar hur du skriver!!
Det har varit en jättebra novell!! Tycker verkligen om handlingen! :D
Kram

den var svinbra!jag vill ha epiologen nu!! och jag tänker verkligen stanna kvar<333

Omg! Asså nej vad bra! Ännu en lyckad novell, fattar inte hur du kan få till alla så himla bra! Du är ju för bra. Jag finner inga ord till vad jag ska skriva! Om jag stannar? Ooh jaa, du behöver inte ens tveka! ;) och ja som alla andra gånger
JAG ÄLSKAR DIN NOVELL TUSEN GÅNGER OM!
Tack för att du gör mina kvällar sötis <3

Jag tycker att allt var bra med denna novell och jag har inget att säga om den!:) är spänd inför nästa och jag stannar!:)

jag var nära att börja gråta på slutet och självklart stannar jag kavar efter den här novellen och läser nästa

Jag kan gärna ta epilogen nu ja ;)
Som du vet tycker jag denna novell varit helt fantastisk, så fin och speciell och bara afkfkfolgir <3

Ojoj ja det blir verkligen en skillnad på den nya novellen om det inte inkluderar nån kärlek, men vi får se ;)

AH, SÅÅ BRA!!<3

Längtar redan till nästa novell:D

Åh gud vad bra du är! Novellen har vart så bra och jag har gått in på bloggen varje dag och hoppats att det kommit ut ett nytt kapitel! Och det var bra att det slutade bra för Katelyn och Louis med! Fortsätt med att skriva för du är grym och hoppas att nästa novell blir lika bra! Ha det bra :)

Jättebra !
Jag kommer fortsätta läsa dina fantastiska noveller !

Mycket bra!! De blev tillsammans igen :)
Hoppas epilogen kommer snart!

Jättebra !
Jag kommer fortsätta läsa dina fantastiska noveller !